Gävledala-derbyts enda SM-final
Lagen har mött varandra i 172 omgångar (träningsmatcher ej räknade). Brynäs har vunnit 90 matcher och Leksand 67 och resterande 15 matcher har slutat oavgjort. De hade båda sin storhetstid mellan 1966 - 1977. Båda lagen delade i princip på SM-bucklan och formade tillsammans dåtidens Tre Kronor. Men de har bara mött varandra i en enda SM-final.
Brynäs mot Leksand, Gävledala-derby som det också kallas – eller som Stisse Åberg, den störste sportkrönikören i mellansverige kallar det; El Clásico on ice har en särskild plats i Svensk hockeys historia.
Epoken 1966 - 1977 var storhetstiden för såväl Brynäs som Leksand. De dominerade samtidigt och avskydde därmed varandra. Förutom då landslaget kallade och Tre Kronor bestod nästan enbart av leksingar och brynäsare. Tack vare det fick båda klubbarna fans över hela landet, och ses idag som Sveriges två mest folkkära lag.
Brynäs och Leksand har nu varit bittra rivaler i över 50 år och mött varandra 172 gånger, men de har bara spelat mot varandra i en enda SM-final – det var säsongen 1975.
Det var samma säsong som Frölunda Västra störtade med flyget när de skulle landa i Rörbergs flygplats strax utanför Gävle. Lyckligtvis klarade sig samtliga människor ombord. Brynäs vann serien med 52 poäng och Leksand kom tvåa med 51 poäng. Trean var Skellefteå och Timrå knep den fjärde platsen.
Det var dessa fyra lag som gick vidare till slutspel.
Brynäs som hade placerat sig först fick alltså möta fyran Timrå. Semifinalen mot Timrå gick till en tredje och avgörande omgång, och då vann Brynäs med 4–1. Leksand hade i sin tur slagit ut Skellefteå och äntligen skulle de två rivalerna få möta varandra i en riktig final.
Det skulle komma att bli en jämn batalj mellan Sveriges två hockeyjättar. Den första matchen vann Leksand med 3–2, men Brynäs vann den andra, mycket målglada omgången, med 7–6.
Ett feldömt mål fällde Brynäs
Den tredje och sista matchen skulle spelas i Scandiavium i Göteborg. På den här tiden skulle den avgörande SM-finalen alltid spelas på neutral mark. Brynäs tog snabbt en 2–0-ledning tack vare storspel av Lill-Prosten Karlsson och Bosse Höglund. Men Leksand svarade upp när Hans Eriksson reducerade och strax därefter kunde Hans Jax reducera.
Inför den tredje perioden var spänningen på topp. Lill-Prosten fick tag på pucken rätt framför Leksandsmålvakten Göran Högosta och tryckte in 3–2-målet. Brynäsarna jublade - dock förgäves.
Brynäs trodde att det var mål, Leksand trodde att det var mål, alla som såg matchen trodde att det var mål. TV-repriserna visade tydligt att det blev mål.
Men domarparet Orvar Cerwall och Åke Södergren viftade med armarna – ej mål. Brynäsarna blev förbannade, och oj vad dem hade önskat att det gick att videogranska målet som i dagens matcher. Inte heller, om aldrig, ville domarna ändra på sitt beslut och spelet fick fortsätta.
Matchen gick därmed till förlängning och när klockan stod på 3.49 fick Leksands Roland Eriksson pucken och satte 3–2. Leksand vann guldet 1975 och Brynäs fick smaka på en mycket bitter eftersmak. Det blev ett nederlag som tog lång tid för många brynäsare att gå vidare efter.
Kanske finns det fortfarande någon äldre supporter i landet som tänker tillbaka och mumlar bittert för sig själv:
"Det där jäkla bortdömda målet!"
