Brynäsbloggen: Halleluja Wikegård
Det är inte ofta jag håller med Leksand. Men jag förstår de Allsvenska klubbarnas oro och funderingar om det nya tv-avtalet.
Först och främst så kan vi konstatera att det avtal som SHL har arbetat fram är givetvis i absolut första hand tänkt att gynna de 14 lagen i högsta ligan. Kunde de så hade de även stängt SHL för att riktigt trygga lagen från ekonomisk osäkerhet. De bryr sig inte ett dyft om lagen i de lägre divisionerna utan pamparna i SHL sitter nöjt i sina Chesterfield fåtöljer. De sitter med händerna knutna mot munnen och låtsas vara intresserad i problemet samtidigt som de rycker nonchalant på axlarna.
Ska pamparna i SHL tänka på övriga hockeysverige? Ja, i ett traditionellt synsätt så skulle de göra det. Men i dagens pengastinna proffsliga som SHL faktiskt är, så har de vare sig tid eller lust att engagera sig i de problemen som klubbarna i de lägre divisionerna ställs inför. Det är därför de mer eller mindre säger att lagen i Allsvenskan borde vara nöjd med att få runt 2 miljoner kronor var.
Det man kan fråga sig är… om nu SHL har gjort den här förhandlingen om tv-avtalet, var fanns Allsvenskans förhandlare? Borde inte Allsvenskan ha haft en egen förhandling i det här ämnet?
Men jag vill hävda att problemet är mycket större än bara så. Det handlar inte om tv-avtal om vi ser på det stora perspektivet. Som Niklas Wikegård sade i Cmore studion ”Som det ser ut i hockeysverige idag… det är inte bra, det är inte bra alls. Det är ishallar som knappt har råd att hållas öppna. Det är division 1-klubbar som inte kan åka på bortamatcher. Som inte har råd att åka och kvala i slutet på säsongen Det ser faktiskt för jävligt ut i hockeysverige på många håll”(ibland måste jag bara nicka och säga halleluja åt Wikegård).
Problemet är faktiskt spritt över hela landet och en lösning behövs om det i fortsättningen ska kunna finnas en lokal hockeyklubb i de flesta samhällen.
Kortsiktigt så kommer det inte märkas för lagen i SHL. Men i det långa loppet så kommer vi få se hur antalet unga i ishockeyn centreras till de klubbar som har råd med en juniorsektion. Samma öde kommer hända inom damhockeyn.
Det kommer helt enkelt bli allt för dyrt för klubbarna på mindre orter att bedriva en ishockeyverksamhet. Det i sin tur kommer betyda en allt dyrare och krångligare verklighet för föräldrar som måste köra sina hockeytokiga barn till träning och match i städerna.
Tänk då att vi i framtiden kan gå miste om nästa världsstjärna likt Börje Salming eller Mats Näslund. På grund av allt för höga kostnader och långa resor så blir det kanske enklare att bara spela fotboll istället.
Ishockey, en av de mest spännande lagsporterna i världen. Den absolut snabbaste bollsporten i världen. Den är redan i dag dyr och ansträngande för de som vill utöva den. Föräldrar får mer ofta än ibland leta djupt ner i kontot för att ha råd med utrustning, spelaravgift osv…
Jag vill se en satsning likt miljonhusprojekten på 60- och 70-talet. Se till att rädda ishallarna från sina öden. Se till att klubbarna får bra med stöd för att kunna ta sig till bortamatcherna. Tillräckligt stöd så att de kan löpa linan ut och fira säsongsavslutning utan att ha sett de sista kronorna rullat iväg månaden innan.
Svensk framgång i ishockey byggs underifrån. Det krävs ett nytt tänk för att fortsätta driva ishockeyn. Inte gynna få klubbar utan se till att alla kan bedriva sin verksamhet. En verksamhet att fortsätta fostra framtida stjärnor.
