Lars-Göran Nilsson – Virvelvinden från Vuollerim
I samband med Legends Night i Gavlerinken nu på lördag mot Linköping kommer bland annat Lars-Göran Nilsson att hyllas. Dels för sina insatser i Brynäs IF, som är något utöver det vanliga, men också för att han har blivit invald i svensk hockeyns Hall of Fame.
"Alla kedjor ville vinna skytterligan. Hade man gjort ett mål så ville man göra två, hade man gjort två så ville man göra tre. Det saknar man lite när man tittar idag när man ser att de har gjort ett mål, sen så verkar dem vara nöjda med det..."
– Lars-Göran Nilsson, 2019
Som bekant hade Brynäs stora ögon på talangerna från de norrländska skogarna under det tidiga 60-talet.
Lars-Göran Nilsson, uppväxt i Vuollerim värvades av IFK Kiruna inför säsongen 1962/63. Nilsson hade tidigare gått i skola och försökte komma in till Piteå IF, men efter några träningspass valde Piteå bort honom för att man då tyckte att han hade en konstig skridskoåkning. Då sökte han sig till Öjebyns IF som spelade i Division-3 1961/62. När Kiruna sedan hörde av sig till honom hade även Piteå ångrat sig och ville värva in Nilsson. Men på den tiden hade han släkt i Kiruna, och Piteå hade ju tackat nej en gång tidigare redan. Därför föll valet på Kiruna.
Det blev två säsonger för Nilsson i Kiruna. Han kom i kontakt med Brynäs tack vare att de spelade en tackmatch i och med att Gävlelaget då hade värvat in Tord Lundström från Kiruna AIF. Efter matchen hamnade Lars-Göran Nilsson på samma tåg som Brynäs när han skulle ner till Boden för att göra värnplikten och gästrikarna var på väg hem till Gävle. Thure Wickberg hade en kompis vid namn Anders Engström från Harads, en grannby till Vuollerim, och genom Engström höll Brynäs kontakt med Nilsson.
Men en klar värvning blev Nilsson inte förrän 1964. Och tur var väl att Brynäs fick honom till Gävle. Nilsson spelade även fotboll och IFK Norrköping ville ha honom men han tyckte där och då att Brynäs och hockey kändes som ett bättre alternativ.
Brynäs, som precis hade titulerat sig som svenska mästare för första gången någonsin tyckte inte alls att Nilssons skridskoåkning var särskilt konstigt. Däremot var han oerhört snabb, snabbare än någon annan brynäsare och tränaren Hebba Pettersson hade aldrig sett något liknande. Men Lars-Görans första smeknamn var till en början inte Virvelvinden som vi känner han idag. När kom till Gävle från allra första början kallades han för "Malmkrossen från Kiruna".
Det svåra för Hebba Pettersson var inte huruvida om Nilsson skulle platsa in eller inte. Den saker var redan klar. Kruxet var hur man skulle utnyttja Nilssons snabbhet på bästa sätt och han testades i flera olika kombinationer. Bland annat fick han spela med Lennart ”Tigern” Johansson och Lars-Åke Sivertsson, två målhungriga herrar där det krävdes en hel del psyke som person att spela med. Nilsson tyckte inte att det fungerade alls och han vantrivdes nå fruktansvärt med sina två överdrivet målhungriga kedjekamrater.
Ett typexempel var vid en match som Nilsson bröt ett uppspel från motståndarna och hade motståndarmålet rakt framför sig. Men både Tigern Johansson och Sivertsson fanns på varsin sida om Nilsson och de skrek så mycket att de ville ha pucken att Nilsson blev stressad och sköt på egen hand. Det blev då såklart inte något mål. Efteråt ska han ha åkt till båset, slagit klubban mot sargen och vrålat till tränaren:
”Ska jag spela med de där två idioterna så flyttar jag hellre hem till Vuollerim!”
Nu blev Nilsson, Tigern och Sivertsson goda lagkamrater till slut i alla fall. Men Lars-Göran fick istället spela med Jan-Erik Lyck och Hans ”Virus” Lindberg i tredjekedjan. Det blev en kombination som i slutändan passade Nilsson perfekt!
Tillsammans bildade dem C-kedjan. Brynäs döpte sina kedjor så... och det var förstås inte som i dagens hockey att tredjekedjan var ett gäng grovjobbare. Nej, på den här tiden tävlade tredjekedjan lika mycket om att vinna skytteligan som förstakedjan.
Lars-Göran tillsammans med sina kedjekamrater fick till slut, trots en bräcklig start, ett ordentligt klapp-klapp-spel. Både Virus och Jan-Eriks rörliga spel på isen passade den snabba Virvelvinden perfekt.
Nilssons snabbhet var som sagt något utöver det vanliga. Med hans unika snabbhet på isen och oerhört korta klubba för sin egen kroppslängd, och för att ens vara en hockeyklubba, var det snudd på omöjligt att få fatt i honom. Det dröjde inte länge förrän han fick namnet Virvelvinden – Virvelvinden från Vuollerim.
Lars-Göran Nilsson gjorde 292 mål och 282 assist på de 469 matcherna (14 säsonger) han spelade i Brynäs. Han var en av alla anledningar till att Brynäs d-o-m-i-n-e-r-a-d-e i svensk ishockey. Han tog åtta SM-guld med Brynäs och är erkänd om en av de bästa värvningar Brynäs gjort genom alla tider.
Landslagshjälte i Tre Kronor
Lars-Göran Nilsson var inte bara älskad i Brynäs. Även i landslaget var hans snabbhet något som förbundskaptenen gärna utnyttjade. Han deltog totalt i åtta VM-turneringar under sin karriär och det blev tre VM-silver och tre VM-brons. I de två OS som han deltog i blev fjärdeplacering det närmsta han kom ett OS-guld.
Nu är vår legendariska virvelvind invald som nummer 119 till svensk hockeys Hall of Fame.
Vill du vara på plats när han hyllas? Ta dig till Gavlerinken på lördag!
