Hockeystaden Gävle – ett unikt arv Brynäs axlar och förvaltar
Kanske är det jag som är sentimental nu när man ska flytta ifrån staden vilket såklart har föranlett till den här krönikan. Sedan 1947 har Gävle alltid haft ett hockeylag i högsta serien vilket i år blir en 72 år lång historia. En historia som endast Stockholm stad kan mäta sig med och det gör Gävle sett till stadens storlek unik i den svenska hockeyhistorien. Det har format ett arv som Brynäs har fått tagit sig an och förvaltat och förväntas att fortsätta göra under en lång tid framöver.
Gävle är unikt i sitt slag. Den medelstora staden, idag en liten storstad ur svenska mått som ibland också kallas för Porten till Norrland, har under historien haft fyra lag i den högsta hockeyserien; Brynäs IF, Strömsbro IF, GGIK och en klubb som oftast glöms bort i historieböckerna... IK Huge. Sedan 40-talet har gävleborna därför alltid kunnat se den bästa av ishockeyn i Sverige.
Dessa fyra klubbar har gemensamt 14 SM-guld, 86 säsonger i högsta ligan, varav 12 av dessa säsonger var det antingen två eller tre lag med i högsta ligan. Det svenska hockeyförbundet tvingades därför till att sära på Gävlelagen för att Gävle inte skulle ha för många lag i en och samma serie.
Det är anledningen till varför Brynäs IF på den tiden fick tillhöra den svenska söderserien i Division-1, medan lag som Strömsbro IF och GGIK tillhörde norrserien. Idag kan det vara svårt att sätta sig in i hur pass splittrat Gävle var som en hockeystad på den tiden. Varje stadsdel hade sitt lag och de stora klubbarna skrev avtal med varandra för att försäkra sig om att att inte värva av varandra, ett avtal som bröts ganska omgående.
LÄS ÄVEN: Avtalet som ledde till klubbkrig – den första stora rivalen
Som ni säker redan förstår var det inte brist på riktiga derbyn i Gävle på den här tiden och det skulle ta Gävle decennier innan staden faktiskt förenade sig bakom ett lag, Brynäs IF. Men än idag finns det många gävlebor som ser sig själva som mer Rallarbo än brynäsare, eller har ett större Godtemplare-hjärta än Brynäshjärta även om alla kallar sig för brynäsare.
"Rallarbo, Testebo, Strööömsbro! Upp och nicka Bockens dricka, Rallarbo hej, Rallarbo hej!"
– Strömsbro IF gör mål mot Tranebergs IF 1967/68, vilket också blev Rallarbornas sista säsong i den högsta serien.
Man brukar mäta på att varje kvartal (25 år) på ett sekel räknas som en generation. I sådant fall har Gävle näst intill tre totala generationer med konstant svensk elithockey. Barnen idag kan ha en gammelmorfar/mormor som upplevde elitnivå i samma sport men under en annan tid.
Min egen gammelmorfar var ett stort hockeyfan – en brynäsare som växte upp på tvärgatorna i Gävle och kikade på Brynäs vid den gamla Islandsplanen. Idag har jag en systerdotter som växer upp i staden där elitishockeyn är en ingrodd vardag och ishockeyn som sport kommer att direkt eller indirekt bli en central del av hennes liv.
I Gävle känner alla någon som spelar eller har spelat ishockey.
Gävle har ibland kallats för "Sveriges Toronto". Inom en radie av bara en mil finns det nio aktiva hockeyklubbar och åtta ishallar. I en intervju Sportbladet hade 2017 med Brynäs dåvarande tränare Thomas ”Bulan” Berglund yttrande han sig med orden, ”Det är unikt”.
Brynäs IF gör mål mot Djurgårdens IF 1968. Efter den säsongen började Brynäs att långsamt förvandlas till hela Gävles– och till slut Sveriges lag.
Bara fem minuter gångväg från Stortorget hittar du Nynäsplanen som var Gävles stora hockeyfäste innan Gavlerinken invigdes 1967 och innan Nynäsplanens tid fanns Islandsplan vid norra sidan av stadsdelen Brynäs som IFK Gefle, med Isaac Westergren (Sveriges första ordförande inom hockeyförbundet) i spetsen, byggde klart redan 1939. Det var då som bandystaden Gävle skulle förvandlas till hockeystaden Gävle.
Många påstår att Gävlepubliken är kräsna eftersom Brynäs hade sin storhetstid under 60- och 70-talet. Jag vill gå längre bakåt än så. Som den första stad utanför Stockholmsregionen firade Gävle SM-guld 1957 med Gefles Godtemplare som redan då redan hade funnits med i den högsta serien under tio års tid. Totalt skulle Godtemplarna komma att tillhöra den svenska toppen i hela 17 säsonger.
Godtemplarna från Gävle gör mål mot Djurgården inför 18 000 åskådare i SM-finalserien 1957 och blev sedan svenska mästare. GGIK bröt därmed en 25 år lång svit av Stockholmsdominans.
LÄS ÄVEN: Saftpiraternas guld hotade Stockholmsdominansen
Svensk elithockey är så mycket vardag i Gävle att det har blivit en norm och gävleborna har upplevt det på nära håll under en mycket lång tid. Vi är stolta över det och jag vill påstå att hockeykunskapen i Gävle är i regel mycket hög. Kanske är det just därför det inte bara är segrar som räknas i den här staden. Vinner man matchen men spelet i sig inte ser tillräckligt bra ut får Brynäs höra det. Det är inte alltid att man hör jubel vid entrén när gävleborna lämnar arenan trots en seger. Det händer att istället hör man kritik om spelet.
En förväntan från publiken som Brynäs just den matchen inte kunde leva upp till trots att tre poäng inkasserades.
Det är ett sociokulturellt hockeyarv Brynäs idag tvingas till att axla sedan klubben till slut blev Gävles stora flaggskepp i slutet på 60-talet. Ibland kan det säkerligen känna som en börda, men Brynäs vet att utan sina gamla ärkerivaler i Gävle hade klubben aldrig varit där man är idag och utan den förväntan som finns hade man troligen heller inte funnits kvar i den högsta serien heller. Det var de klassiska Gävlelagen tillsammans som lade grunden till hockeykulturen i Gävle. En kultur som Brynäs idag förvaltar och har gjort så i flera decennier.
Att ha en publik som aldrig tycks bli nöjda sporrar Brynäs till att bli bättre – det speglar lite på vad den klassiska Brynäsandan stod för.
LÄS ÄVEN: Gävlebon och pionjären Monte Afzelius - Ett svenskt hockeymysterium
En kär och trofast hockeypublik
Det finns de som påstår att Gävle är en trött hockeystad. Att publik här hellre är tysta och grubblar än att tjoa ut och och hejar fram sitt lag. Men den som hävdar de orden har fel vilket statistiken också visar.
Rättighetsbyrån har påvisat att Brynäs näst intill har varit sämst i SHL bland alla klubbar på att stärka arenaupplevelsen i Sverige. Brynäs har tagit sin publik för givet och det har man också gjort under en mycket lång tid. Andra föreningen skulle i det sammanhanget tappa sin publik, för det är så vi människor fungerar idag. Men Brynäs har haft en stabil grund som ligger på medel i SHL oavsett huruvida man marknadsför sina matcher. För bara några år sedan befann sig Brynäs faktiskt bland toppen i Sverige gällande publiksnittet. Särskilt under perioden 2006–2013.
Jag har själv gjort flertal diagram under åren där det visat sig att Brynäs inte har tappat någon publik de senaste 30 åren – tvärtom. Publiken har ökat om vi kikar på en längre perspektiv. Brynäs arbetar idag med nya strategier där man tar extern hjälp (bland annat Rättighetsbyrån) för att gå från sämst till bäst upplevelse i arenan. Föreningen tar inte längre sin publik för givet utan nu vill man snarare öka arenaupplevelsen och bli bäst på Sverige på den fronten.
Jag ser därför inga hinder i att Brynäs i framtiden skulle kunna vara tillbaka på ett snitt mellan 6000-7000 åskådare, precis som den långsiktiga 10-årsplanen förespråkar. Det intresset finns i Gävle med omnejd och dessutom får man aldrig glömma bort de 400 000 brynäsare som bor utanför Gävle kommun som alltid ser till att busslaster och välfyllda bilar reser in mot Gävle.
Det är ofta jag har hört uttrycket "Mår Brynäs bra så mår Gävle bra". När Brynäs spelar slutspel är det som att staden, som kantats av en rad motgångar i såväl socioekonomiska som geopolitiska aspekter, ändå lever upp i ett glädjerus. När Brynäs visar på positiva siffror andas staden trots nedläggningar av fabriker och företag en form av framtidstro. Det finns en gammal förälskelse mellan Gävle och Brynäs, en förälskelse som tog tid att få fram, men som sedan blev trofast och stark. Brynäs IF var i början en kvartersklubb från fattiga Brynäs, en stadsdel som gävleborna så länge såg ner på.
Det var Godtemplarna som var den stora fina föreningen, GGIK var Gävles lag som alla hockeyspelare ville tillhöra. I norr runt om vid Testebo höll Rallarborna hårt vid sin gräns där vid järnvägen och aldrig att de skulle byta lag... än mindre till ett lag söder om Gavleån. Det skulle dröja längre innan Rallarborna ansåg sig som brynäsare.
Med tiden förändrades också samhället och ishockeyn med den. Idag är Brynäs flaggskeppet sedan länge och bäraren på den unika, ibland kanske något svårtolkade, hockeykulturen som den här hockeystaden format. Det är en gammal relation som visserligen har gått upp och ner genom åren, men det är också en relation-, en symbios som skördat många framgångar.
Än idag och förhoppningsvis under en lång tid framöver kommer Gävleborna att få växa upp och leva med att bära oken på sina axlar och stoltsera sig med märket på bröstet tillsammans med nästan en halv miljon andra människor runt om i Sverige. Samtidigt är Rallarborna efter en mycket lång tid tillbaka till Division-1 och har höga ambitioner.
Gävlehockeyn lever i allra högsta grad.
Det är något vi ska vara oerhört stolta över.
