Brynäsbloggen: Kärleken för hockeyn
Jesper Jensen borde aldrig ha fått komma tillbaka i matchen borta mot Luleå i torsdags. Med tanke på smällen han fick av Craig Schira så borde de inte ens ha tänkt tanken på att låta honom komma tillbaka i samma match.
Daniel Paille har åkt hem till Kanada på grund av familjeskäl. Vad det än är så önskar jag honom och hans familj all välgång. Det kan mycket väl ha varit något som pågått under en tid och det kan ha varit anledningen till det plötsliga avbrottet i poängskörd. Jag tror nog att jag pratar för oss alla brynäsare när jag säger ”ta den tid du behöver Paille. Familjen kommer i första hand, så är det bara”.
Brynäs har sedan en tid gått kräftgång. Vi har fem raka hemmaförluster och den poäng som ändå hamnat hos oss suger man på likt en karamell. Men vi är inte de enda som sitter och omfamnar minsta poäng som går att nå. Jag bor i Västerbotten och mina arbetskamrater (inte alla ska noteras) håller på Björklöven. När man ser den frustrationen som varje förlust ger. Den kreativitet som visas i önskan om att bryta trenden, så känner jag igen mig. Kärleken för sitt lag kan ibland vålla stor smärta och sorg. Nu vill jag absolut inte jämföra klubbarna då Björklöven är i en väldigt prekär situation. Förväntningarna har varit höga och tränare har fått gå, inte bara en utan två. Brynäs är inte riktigt i samma sits och det är jag väldigt glad för.
Men känslan som vi supportrar känner är likartade. Man vill som supporter se sitt lag dominera. Man vill se segrar och glada reportage i tidningarna. Man vill se sitt lags kapten le i tv-rutan och förklara varför laget bara vinner och vinner.
Jesper Jensen kommer alltså inte till spel i returmötet mot Luleå. Craig Schira utdelade, i torsdags en brutalt ful tackling mot huvudet på Jesper och han tvingades utgå. Återvände dock senare i matchen och det är här jag tänkte delge mina tankar.
För mig så är det helt otänkbart att Jesper skulle ha kommit tillbaka i matchen. Den tacklingen var så brutal att hälften vore nog. Läkare och ledarstab skulle ha beslutat redan när Jesper låg på isen att det var färdigspelat den kvällen. Herregud, man såg redan när smällen kom att det behövdes ingen undersökning för att se att han var färdig för den matchen. Hur de över huvud taget kunde tillåta honom att kliva ut på isen igen är obegripligt. Det spelar ingen roll att läkaren tillsammans med Jesper säger att han ser ok ut. Vi vet idag att en hjärnskakning kan ta tid att yttra sig. Han kan verka ok samtidigt som hjärnan går igenom en process på grund av smällen. Jag köper inte förklaringen som supportrar kan använda sig av att han är så viktig för laget. Ja, om han är så viktig för laget så är det väl extra viktigt att se till att han verkligen är ok? Då gör man inte det genom att sätta honom på isen med risk för ytterligare smällar mot huvudet.
Ni som har läst Börje Salmings bok där han berättar hur Torontos läkare kunde hålla upp några fingrar och bad spelaren säga hur många. Gissade man rätt så fick man spela nästa byte. Det fungerar inte så nu längre tack och lov. Men samtidigt så är det nästan så jag får känslan att det är just det som har hänt i frågan om Jesper. Vi har inte råd att riskera spelares hälsa på det här viset. Någonstans måste lagen i SHL stanna upp och fundera på vad det är de riskerar genom att sätta ut en spelare (som har haft en hjärnskakning) för snabbt. Är det värt chansen för några poäng att riskera en misstänkt hjärnskadad spelare?
För mig så ter sig seriespel och poäng som futtigt när man ställer det mot en individs framtida välmående.
