Krönika: ”Brynäs valde att stänga dörren”
Ingen Bud Holloway, ingen Anders Lindbäck till Brynäs. Det är bestämt från Brynäslägret; ingen värvning, ingen förstärkning. Men det behöver inte vara så tokigt, menar skribenten.
Jag var en av dem som hoppades och skrev om det. Även om ryktet om Holloway kändes långsökt när Skellefteå fanns med i bilden. Men rykten är som alltid bara rykten men ändock värt att diskutera.
Brynäs valde att stänga dörren. Även om jag antar att dialogen med Lindbäck varit tät, kanske finns det en framtid för Brynäs och Lindbäck. Kanske finns dialogen dem emellan där för långsiktigheten.
Bengtzén brukar se saker realistiskt, och någonstans måste också vi göra det:
Klubben har gått back 19 miljoner på tre säsonger, kansliet bantades ner med flera tjänster. Brynäs är ingen ekonomisk jätte, särskilt när man redan har dyra aktuella spelare. Jag tror inte att Bengtzén plockade hem spelare som Ryan Gunderson med en liten kappsäck pengar. Det krävdes nog en del av pengabingen.
Likaså med Daniel Paille och Kevin Clark samt Nick Johnson redan stående kontrakt. Osv… ni förstår min mening. Brynäs är inte gjord av pengar.
Brynäs har tre kontrakterade målvakter. Vi får inte glömma bort Jonas Johansson i Almtuna som gör en gedigen säsong i år. Ska Brynäs verkligen stå med fyra kontrakterade målvakter, och vad skulle det sända för signaler i framtiden?
Kom till Brynäs! Men... du kanske inte får spela för vi har forna talanger som kan komma mitt under säsongen och du blir då flyttad. Så är det bara!
Någonstans måste Stefan Bengtzén och Brynäs stå konsekventa i stormen.
För Brynäs måste vara en fortsatt attraktiv arbetsgivare även i framtiden. Spelare är anställda, de skriver på kontrakt som de själva är nöjda med precis som vi skriver på våra anställningsavtal. Visst, de är en produkt som föreningen lever på, som vi skriker åt och hejar på, men de är människor och skall också, hur gärna vi än vill vinna, behandlas med respekt. Brynäs bedriver inte människohandel, utan en sportslig hockeyorganisation på elitnivå.
Visst, jag skulle önska att Brynäs hade kapital som Frölunda eller Skellefteå. Klubbar som kan värva starkt mitt under säsong. Klubbar som kan stärka i ett läge där man ändå tillhör ett topplag. Men som situationen ser ut idag så har inte Brynäs vunnit serien flera år i rad och kommit till final lika många gånger. Det har Skellefteå. Skellefteå har därför kapitalet.
Bengtzén tänker, vad jag anser, därför annorlunda. Han tänker långsiktigt. Brynäs bygger inte bara för denna säsongen, man bygger även för nästa. Förlängningen med Jacob Blomqvist, Jesper Jensen och Johan Alcén är ett bevis på det. Brynäs bygger för en längre tid – Bengtzén vill bevara en stomme under en period precis som andra topplag lyckats med.
Brynäs ligger två miljoner i eget kapital från att äventyra SHL-licensen. Klubben ska inte äventyra det, även om det för säsongen skulle kosta ett SM-guld. Men så länge vi inte har något facit är det dumt att spekulera.
Tänk om Sandström gör ett bra JVM, och får hela NHL:s ögon på sig och Philadelphia Flyers vill ha honom i sitt farmarlag istället för i SHL nästa säsong? Då har Brynäs bara Rautio kvar, ett gyllene läge för Bengtzén att plocka hem Lindbäck, eller kanske finns det en annan het målvakt på marknaden då?
Brynäs tillhör ändå toppen av SHL, med eller utan förstärkning. Så snart Jonathan Granström, tekmästaren, är tillbaka kommer Brynäs kännas oberörda igen.
Jag önskar lika mycket som alla andra att Brynäs kunde kamma hem storspelarna. Men Brynäs har fortfarande en av SHLs absolut hetaste offensiv. De hittar vägar att vinna matcher. Det är starkt.
Kanske är det därför det också höjs röster bland fansen; man vill så gärna fortsätta vara i toppen att vi kanske vill det för mycket. Men för att tillhöra toppen måste man också vara konsekventa i organisationen och därmed lagbygget.
De bästa spelarna på papperet är inte heller alltid bäst på planen. Ishockey är mer komplicerad än så. Det vet Bulan boys.
