Krönika: Bulan boys har gjort alla brynäsare stolta
Det blev inget fjortonde SM-guld. Det blev inget guldjubel. Men Brynäs kan stå rakryggade.
Det är bara att säga grattis HV71 och alla HV-fans. Det var en av de kanske mäktigaste finalstriderna jag skådat. Men för Brynäs del räckte det inte hela vägen.
Det är alltid tungt att falla på målsnöret. Vissa hanterar det bättre än andra. Men jag vill vara uppriktig och se saken med klara ögon; Brynäs har gjort en minst sagt historisk säsong.
Inför den här säsongen ifrågasatte många experter vart de typiska ledar- och frontfigurerna fanns i Brynäs. Det var inte tillräckligt för att gå långt (med undantag för Niklas Wikegårds utspel – och han hade rätt!).
Daniel Paille var ingen målgörare, och hur bra är Ryan Gunderson nu egentligen, vem är den där Kevin Clark och Tomas Zaborsky, hur hårt blev tappet av Anton Rödin..? Ja, det var inte många som höll Brynäs särskilt högt. Dessutom ansågs Brynäs målvaktspar vara en av de svagare i ligan.
Nej, Brynäs var dömda att bli mellanmjölkslaget. Stora starka Frölunda, Växjö, Skellefteå, HV71 och några fler var nivåer högre, bredare och vassare.
Under SHLs upptaktsträtt gick Thomas ”Bulan” Berglund oblygt upp på scen och sade med lugn ton:
”Det är kollektivet som ska bära det här laget.”
Det fick några att skruva på sig.
Men Bulan fick rätt.
Medan hockeysverige analyserade Brynäs förstakedja som punktmarkerades av såväl Linköping i kvarten, Frölunda under semifinalen och nu, HV71 i finalen visste Bulan att Brynäs har kollektivet. Här fanns både kreativitet och bredden med fyra kedjor som kan producera framåt.
Någon skrev att HV71 skulle ta fyra raka segrar mot Brynäs. Brynäs tvingade finalserien till en sjunde avgörande, och där skulle det komma att bli förlängning. Något som aldrig hänt tidigare i en sjunde SM-finalomgång.
Det blev som sagt inget fjortonde SM-guld. Vi kommer att få vänta ytterligare en säsong, eller flera säsonger på att få hissa upp den fjortonde flaggan i taket.
Men jag har sällan varit stoltare över det där laget som bär oken på axlarna, laget med rena dräkten och Brynäs-emblemet på magen, än vad jag är nu. Jag vet att många brynäsare håller med mig även om förlusten smärtar.
Och jag tvekar inte på att Gävles lag kommer tillbaka minst lika starka – om inte starkare i framtiden.
Drömmen om nummer fjorton finns kvar.
Den drömmen ska föra oss framåt.
Tack för en fantastisk säsong Brynäs IF.
