Krönika: Damhockeyn – i motvind där ingen bryr sig
Tjejerna i fotbolls-EM trummar vidare mot guldet på hemmaplan. Då passar krönikören Viktor Alner på att vända blicken mot damhockeyn.
Ja, ni kan läsa rubriken och i teorin är det den bistra sanningen. Nu under fotbolls EM då våra fantastiska fotbollsdamer kämpar på tappert och vinner alltfler hjärtan av det svenska folket så kan jag inte motstå att sluta tänka på damhockeyns mörka värld.
För den är mörk, damhockeyn är varken snygg eller attraktiv och den är långt ifrån underhållande. Inte lockar det någon publik och jag förväntar mig inte heller att denna krönika ska få lika många läsare som mina andra krönikor.
”Det är för att de inte få tacklas!” uttrycker de flesta och jag håller givetvis med. Tacklingar och närkamper ingår i kampsporten ishockey. Jag förstår tanken i varför tjejer inte får tacklas, 15 åring möter en 25 + på isen och att tacklas då vore direkt livsfarligt. Nu får damerna gå in på kropp men sedan går diskussionen vart går gränsen till tackling och inte tackling? En tolkningsfråga som får varje expert att klia sig på huvudet.
Men det är inte tacklingarna som är det största hindret enligt mig. Jag ska erkänna att jag enbart ser på damhockey då Brynäs damer (fyra år i rad…) spelar SM-final. Men jag har ofta kollat på deras träningar under min tid som ledare i Brynäs IF. Brynäs damlag är ett utav Sveriges absolut bästa damlag men de håller mindre klass än Brynäs U16.
Varje säsong ställer jag mig samma fråga, vart blir det fel?
Kollar vi på ungdomarna idag så har vi många duktiga tjejer som spelar med killarna. De kan till och med tillhöra bland dem bättre i laget och så såg det även ut då jag var aktiv ungdomsspelare. Men går vi upp i åldrarna så har utvecklingen stannat, varför?
När tjejerna tvingas lämna grabbarna för att gå samman med de få damlagen som finns så sker det något allvarligt, utvecklingen tycks bromsa in och jag ställer i min förtvivlan frågan om just varför?
Rent biologiskt så har killar större muskler än tjejer och därför kommer herrarna alltid att ha snabbare skridskoåkning, tuffare smällar och bättre fysiskt spel. Men jag tvivlar på att tjejer ska vara sämre på klubbteknik, jag tvivlar på att tjejer ska ha sämre spelsinne, jag tvivlar på att tjejer ska ha sämre rörelseteknik i skridskoåkningen och jag tvivlar på att tjejer ska vara sämre på att passa iväg en puck men så ser den dystra sanningen ut idag.
Vart brister det, är det brist på kompetens hos ledarna och tränarna som tar hand om damhockeyn, är det brist på resurser helt enkelt att damerna inte får lika mycket istid som herrarna?
Eller är det så att medan grabbarna står och nöter skott på garageuppfarten eller lirar med kompisarna på gatan så gör tjejerna någonting annat med sina kompisar, kan det vara så enkelt?
Jag önskar att jag hade svaret men jag tror att damhockeyns värld består av flera orsaker och det kommer att dröja många år innan en riktig hockeysupporter, en vanlig söndag får för sig att ta fram supporterflaggan och halsduken för att gå på damhockey.
”Alltid trogen mitt klubbmärke!”… så länge det är herrar som tjänar miljoner på isen.
Nu kanske många av er ställer frågan varför vi ens ska bry oss om damhockeyn? Man får aldrig läsa om det, varken på sportbladets sidor eller här på SvenskaFans. Det är knappt att Brynäs egna damlag får plats i Gävles lokaltidningar som ändå publicerar i god balans mellan herrar och damer ibland annat fotbollen.
De syns inte, de får inga pengar men de fortsätter att träna på eftermiddagarna när de slutat från sitt arbete och det kan bara finnas en anledning varför damer på ”elitnivå” fortsätter i denna motvind- dem älskar ishockey och gör det för allt annat än pengar. Det kallar jag för moral, det kallar jag för hjärta till idrotten.
Att fler tjejer lirar hockey är bra för sporten och ger den en ärlig chans att få större bredd i vårt hockeyland. Ju fler licensierade spelare vi har desto enklare är det för sporten att växa och det ger även en större chans att få fram stora talanger.
Att ha ett bra damlag är en bra merit internationellt och Sverige har all potential att växa så mycket mer.
Jag vet att det görs allt större satsningar till att få flickor att börja spela hockey runt om i landet och jag vet att nivån kommer att öka sakta men säkert.
Men i dagsläget blir damhockeyn fast i skuggan. Den får inte tillräckligt med rum för att växa så pass som den har potential till att göra och där har våra föreningar som sköter elithockey för damer runt om i landet ett stort ansvar.