Krönika: Det rullas inga tummar på Sätraåsen
Man kan nästa ta på frustrationen i Brynäslägret just nu. Vi supportrar är upprörda – med all rätt.
Jag läser dessutom några som pratar om Hockeyallsvenskan, vissa till och med går över mitt förstånd, även om jag förstår att det är i affekt man uttalat sig, som anser att det vore ”bra”.
Det är aldrig bra att åka ut ur en liga – tvärtom.
Det vore förödande.
Kanske är det inte någon tröst i det aktuella läget men det är lika mycket irritation och besvikenhet inom Brynäs kansli och omklädningsrum över förlusterna som det är för oss hemma i sofforna. Vi alla hatar att förlora.
Vi vinner inga strider genom att intala oss att saker är bra när det inte är det. Men vi vinner heller inga bataljer om vi ständigt intalar oss hur dåliga vi är… det är en mental balansgång som jag oroar mig för att den börjar att tippa över på fel sida.
Samtidigt måste vi ju vara ärliga över situationen.
Att läget ser ut som det gör är heller inte Peter Anderssons fel. Jag tror att problemet ligger mycket djupare än så…
Många säger att det här laget på papperet är bättre än i fjol – att Brynäs ska prestera mycket bättre än vad man har gjort hittills.
Men handen på hjärtat… hur många av er såg inte problematiken med offensiven redan inför den här säsongen?
Det var oroande röster fram till att Patrik Berglund och Simon Bertilsson kom in i bilden. Samtidigt är Patrik Berglund inte någon ungdom längre, och Simon Bertilsson har i princip aldrig varit en riktig poängspelare.
Ur ett helhetsperspektiv var det här laget inte särskilt bra från början och problemet är att man presterat sämre än förväntat….
Brynäs IF har blivit felmonterat sedan 2017. Har det inte varit en tränarcirkus så har det varit mediokra – eller rent sagt rätt dåliga nyförvärv. Chansningar från bland annat Hockeyallsvenskan som inte har gått hem.
Man har pratat om en skev självbild och en kultur som behöver förändras. Det stämmer absolut, men någonstans i den processen har man också gjort tokiga val. Vilket resulterat i att man har det spelarmaterial man har.
Nu tre år senare står vi där med kniven mot strupen.
Det rullas ändock inga tummar uppe på den gamla Sätraåsen. Det hårda jobbet måste göras, om än mer nu än tidigare.
Det är dags att börja käka puck.
