Krönika: En duell mellan två hockeyjättar
Vi ska tillbaka – så har slagorden ekat på Sätraåsen sedan pucken släpptes i september. Nu står vi äntligen här, i slutstriden om en plats i SHL.
När jag skriver denna krönika sitter jag i ett tåg mot Gävle. I en tom vagn, allt som hörs är smattrandet från tangenterna.
Förra våren satt jag på samma tåg, och jag minns hur jag då skrev med darrande hand, kvalångest i halsgropen och en gnagande känsla av hopplöshet.
Idag känns den tiden som en helt annan bok.
Det Brynäs som föll i fjol har idag brutit ny mark och uppstått på nytt.
Vi har gått igenom ett år av självrannsakan, men framför allt ett år av kraftsamling.
Brynäs som förening har satt upp nya, moderna och kanske mer hållbara sportsliga riktlinjer, nya supportergrupper att uppstått och publiken har fyllt Monitor ERP Arena till nivåer ytterst få vågade hoppas på inför den här säsongen.
Resan har varit lång och nu väntar den sista striden.
Självklart skulle det bli en final mot Djurgården – en rival mot Gävlehockeyn sedan tiden då Godtemplarna tog sig upp på 40-talet, och framför allt sedan Brynäs äntrade den stora hockeyscenen på riktigt 1960.
Det blir en duell mellan två hockeyjättar. Det finns nog ingen förening i hela Sverige som kan komma upp i samma decibel som Djurgården i ett fullsatt Hovet. Men Brynäs gigantiska fanskara från Skånes rapsfält till Lapplandsfjällen kommer att få taket att lyfta i Monitor ERP Arena.
På isen är det svårt att påtala något annat än att Brynäs får bära favoritskapet. Gävlelaget höll serieledningen från början sista grundspelsmatchen och har gjort en komfortabel resa genom hela slutspelet.
Dessutom spelas finalen med hemmafördel – och vi som har följt årets upplaga av Gällstedts pojkar vet hur otroligt starka Brynäs är i sin hemmaborg.
I det psykologiska kriget vill Djurgården gärna nyttja läget som ”underdogs” till sin fördel – lägg all press på det där storsatsande gävlelaget.
Stockholmslaget har också en annan typ av spelfilosofi där man gärna spelar brett i offensiv zon och utnyttjar den offensiva blålinjen.
Brynäs har det kollektiva lugnet och tryggheten på sin sida. Ett maskineri med en övre växel som få lag, om ens något, i Hockeyallsvenskan mäktar med – och ska vi titta på den individuella skickligheten och styrkan i skridskoåkningen har Brynäs ett övertag – särskilt med sin sylvassa forwardssida.
Jag ser framför mig jämna och intensiva bataljer mellan två bjässar med storslagna drömmar.
Så låt ropen skalla: Vi ska tillbaka!
