Krönika: En ledare och förebild har efter 10 år slutat i föreningen
Efter 10 år som ungdomsansvarig har Stefan Utby nu slutat i Brynäs IF. En förlust för föreningen menar skribenten.
Tiden innan 2006 var en rätt dyster period för Brynäs både ekonomiskt såväl som sportsligt. Inte så konstigt egentligen då de två faktorerna allt som oftast går hand i hand.
Jag var själv ungdomsspelare i Brynäs Ungdom under tiden då personalen på kansliet gick omkring med svettiga pannor och jag kommer aldrig glömma orden från de vuxna; ”förlorar vi så är det konkurs. Adjös med hela skiten.”
Kvalserien var ett stort orostecken och när organisationen inte fungerar i en förening är det heller inte särskilt konstigt att det slår hårt även på ungdomssektionen.
Som barn förstod man inte hur situationen var då. Vi var unga grabbar som ville spela hockey, åka på matcher på helger och spela så många cuper lagkassan förmådde att ha råd med. Dessutom var det klokt att föreningens situation inte skulle direkt påverka barnen. Det säger sig självt.
Det fanns på den tiden ingen kontinuitet i arbetet med värdegrunden som genomsyrade Brynäs IF. Det var, vad jag förstod, brist på ungdomsledare i många lag och varje enskilt lag hade sina egna strukturer.
Men 2006 klev Stefan Utby in som ungdomsansvarig i Brynäs och det blev successivt positiva förändringar. Jag minns en cup under försäsongen samma år då han stod mitt i omklädningsrummet, gick fram till var och en av alla spelare. Presenterade sig, socialiserade och engagerade sig för var individ. Det var inte ”Hallå grabbar!” över hela omklädningsrummet. Det var klapp på axeln, handskakning och ett varmt välkomnande till varje enskild spelare.
Det var en av mina absolut roligaste cuper, och ett minne jag bär med glädje från ungdomsåren i Brynäs.
Några år senare efter att ha lagt skridskorna på hyllan blev saknaden efter ishockeyn stor. Jag hörde av mig till Utby. Som 17 åring fick jag komma in på kansliet i Gavlerinken och en särskild fråga från Utby ställdes:
”Ser du dig själv som en Allsvensk tränare om sådär 10 år?”
Jag minns tyvärr inte vad svaret blev. Men vi kan konstatera att jag idag sitter och skriver denna krönika.
Men frågan var ett budskap på att Brynäs ville satsa på sina ledare. För ungdomsledare sågs, och ses än idag som potentiella framtida tränare i den professionella ishockeyn. Ett långsiktigt tänk från en professionell förening.
Som ledare i Brynäs ungdom märktes enorma förändringar sedan tiden då jag tillhörde Brynäs U15. Stefan Utby fortsatte dock att gå runt och hälsa barnen välkomna till såväl träningar som matcher. Lika engagerad och pedagogiskt visade han upp nya som gamla övningar. Varje träning hade ett viktigt syfte. Matcherna var en läroprocess och att vinna var inte alltid det viktigaste.
Det fanns en annan attityd kring hela sammanhanget. Man fick inte längre bänka unga spelare från start, eller en hel match. Alla fick vara med på cuperna. Åldersgräns kring bänkning blev ett krav och strategin var att utveckla spelare, inte hämma deras utveckling. På bänken lär man sig inte att spela hockey. Barnen var alltid i fokus. Träningar och matcher var deras stund, inte tränarens.
Så var det inte alltid åren innan 2006.
2011 var mitt sista år som aktiv i Brynäs IF. Studierna i Östersund väntade. Utby var då, fem år senare, fortfarande lika engagerad i barnens utveckling. Fortfarande lika noggrann i varje övning, varje tillfälle att lära ut hockeykunskap till nya spelare, - och tränare.
Kvällar, helger, cuper, matcher, träningar… för hela Brynäs Ungdom. Stefan Utby följde, - och var delaktig i alla lag. En sådan engagerad ungdomsansvarig har jag inte träffat i någon annan förening.
Vi ska också komma ihåg att han var med och startade upp den hyllade Brynäs sommarhockeyskola tillsammans med Thomas Thelin 2007. Eller att under Utbys år fick gamla Brynäsvallen äntligen en ishall trots att processen gick längre än väntat.
Våren 2015 satt jag tillsammans med Stefan Utby och pratade om idrottens värdegrund, och hur Brynäs IF arbetar med värdegrundsfrågorna i praktiken.
Jag vill framföra ett längre citat från Utby från den diskussionen:
”Sporten i all ära, oavsett vilken sport det är så är det ju ändå tillfället att få kamratskap, kanske livslång vänskap […] Just vänskap, kamratskapet och glädjen, det är det viktigaste. Som jag brukar säga till alla våra grupper att kanske 30 år framåt i tiden så kanske du har fått någon som du har jättenära kontakt med. Då har man vunnit någonting.”
Jag har aldrig hört Utby tagit emot någon ära. Det är inte hans stil att stå i centrum ur det perspektivet. Jag vet inte ens om han kommer att gilla den här texten. Men efter 10 års hårt arbete med långt över 40 arbetstimmar i veckan, offrat kvällar och helger för att successivt följa barnen utveckling så förtjänar man att hyllas för sin insats.
Däremot har jag ständigt sett honom lyfta fram unga hockeyspelare och ideella ledare. Det är inte för inget som han var en viktig del av Brynäs ledarskapsakademi. Det är inte för inget som många unga ledare sett honom som en viktig mentor. Inte bara i sitt ledarskap inom sporten utan också på sidan av ishockeyn.
Att Brynäs ungdomsansvarige nu slutat i föreningen efter 10 år är en stor förlust för föreningen. Tack Stefan för de fantastiska år som du gav alla barn, ledare och föräldrar.
Lycka till med dina framtida uppdrag.
Läs Brynäs intervju med Stefan Utby här