Lagbanner
Krönika: Hjältarna som fansen vill ha bort
Det handlade om så mycket mer än ett SM guld

Krönika: Hjältarna som fansen vill ha bort

Brynäs långa vandring under 2000-talet från att ligga på ruinens brant till att vara den stabila förening man är idag. Krönikören Viktor Alner som varit inom föreningen under resans gång berättar om sina minnen och tankar.

Minns ni för ett år sedan? Gävle var utsmyckad i rött, gult och svart. Det största modet på stan var en brynäströja eller en halsduk. Det var brynäsflaggor överallt, det var en känsla av något större och vi lyckades att gå hela vägen. Det var som en livslång längtan var över, något hade vaknat till liv i Gävle som folk trodde var bortblåst sedan länge. Den anrikas gävleklubben Brynäs hade återigen tagit SM guld och hjältarna hyllades, några än idag men inte alla.

Jag minns säsongen 04/05 och 05/06 speciellt mycket. Jag var ungdomsspelare i Brynäs då, ca 13-14 år, och jag kan minnas hur snacket gick. ”Halkar vi nu så är det över, vi har inga pengar”. Vi ungdomslag fick jobba extra för att samla våra egna sponsorer, jag minns att jag fick gå runt med en skylt över magen där det stod med stora bokstäver E-on. Folk kollade på mig och viskningarna hördes högt och tydligt ”Stackars pojke som tvingas gå runt sådär.” Men jag gjorde det för mitt eget lag, vi skulle få pengar till lagkassan, hela laget deltog.

Brynäs hade inte ens tränare till alla lag på den här tiden fick jag reda på senare då jag själv blev anställd tränare. Det fanns ingen organisation i de yngre leden och det fanns inte heller några pengar. Siffrorna pekade på minus. Detta var samma period som Michael Sundlöv klev in som sportchef, sportchef över en förening som inte hade något att erbjuda i en stund då det var lockoutsäsong.

Brynäs var nära på att åka ut den säsongen (04/05) och man hamnade i kvalserien gång på gång. Ett sjunkande skepp och snacket blev alltmer tydligt, jag minns till och med orden ”konkurs” i munnarna på de anställda- oron fanns överallt. Organisationen var skandal, juniorverksamheten var sådär och ungdomssektionen stod utan tränare och föreningen hade inga pengar.

Ungefär 2006 som Brynäs tillsammans med Gästrike Hockeyförbund började med elitsatsning bland juniorer, man skapade U16 elit men det skulle dröja några år innan den generationen blev skolade till elitspelare.

Som sportchef fick Sundlöv köpa in spelare, samtidigt som föreningen gick back. Det fanns knappt någon att hämta från juniorsidan, Niklas Bäckström undantaget. Brynäs gick ner på knäna till fansen och bad dem komma, för att lätta på det ekonomiska trycket. Brynäs bad fansen om pengar, föreningen stod i brand. Hur köper man ett lag med sådana ekonomiska förutsättningar? Det är dessa föreningar som faller till Allsvenskan eller i konkurs vanliga fall.

2008 så kliver Hans-Göran Karlsson in som klubbdirektör, något som han var osäker på till en början. Vem orkade bygga upp det Brynäs som redan teoretiskt var en ruin? Hans-Göran Karlsson, tillsammans med Michael Sundlöv, Tomas Thelin och många andra kostymsnissar i föreningen byggde upp en plan. Ekonomin låg på -9 miljoner, det var ett laddat läge. Man började tänka om, föreningstänkandet blev till företagstänkande.

Det stramades åt överallt, förutom juniorsatsningen. Sundlöv fick än mindre pengar till spelarbudgeten. Niklas Czarnecki kliver in som huvudtränare och man började tänka långsiktigt. Man talade om att om några år är vi där. Tyvärr så tänker inte vi, fansen långsiktigt. Vi vill ha snabba resultat, en ny säsong är en ny chans för ett guld tänker vi. Vi kräver bra spelare, spelare som oftast står högt över den budget vår förening har.

Det långsiktiga arbetet gav snabba resultat, men inte tillräckligt enligt fansen. Med Czarnecki så byggde Brynäs upp rent sportsligt en defensiv hockey, väldigt tråkig i mångas ögon men det Czarnecki gjorde som många inte tänker på var att han tog Brynäs tillbaka från kvalseriens mörka tunnlar till slutspelets herravälde.

Vi åkte ur kvartsfinalerna gång på gång, men ekonomins nedgång började räta ut sig och långsamt stiga uppåt- Brynäs var på rätt spår. Sundlöv i enormt samarbete med hela föreningen såg till att varje år ha ett lag med den ytterst lilla budgeten. Det var långsiktigt tänkande och Brynäs hade aldrig råd att ge huvudtränaren exakt de typer av spelare som han ville ha, men man försökte. Brynäs körde länge på Elitseriens billigaste trupp.

Czarnecki tröttnade till slut och gav sig iväg till Färjestad där, som vi alla vet, inte gick så bra för honom. Men för mig, som hade klivit in som ungdomsledare i Brynäs IF så blev Niklas Czarnecki en förebild och det han gjorde för klubben var inte mycket i fansens ögon men han gav en väg för Brynäs att växa.

När Tommy Jonsson tog över så blev jag glatt överraskad. Tommy var en vinnarskalle med ett brynäshjärta ända in i själen. Han gjorde något som Brynäs, på grund utav sin förödande situation inte vågade säga över ett decennium. ”Vi ska ta SM guld.” Det enorma och långsiktiga bygget över hela Brynäs organisation där Stefan Utby som har sett till så att ungdomsverksamheten håller en toppklassig utbildning för barnen, Tomas Thelin i samarbete med Sundlöv och andra tränare byggt upp Sveriges kanske bästa juniorverksamhet och klubbdirektören Hans-Göran Karlsson som fick ekonomin åt rätt håll tillsammans med många andra bakom väggarna i Läkerol Arena, det var nu det var dags – nu eller aldrig.

Man hade fått fram spelare som Jacob Silfverberg, Calle Järnkrok, Sebastian Wännström och ja, ni känner till guldhjältarna mycket väl. Sundlöv fick in Ryan Gunderson, Niklas Svedberg, den folkkära Johan Holmqvist återvände. Tommy Jonsson tog över efter Czarneckis arbete och fick en trupp som skapats av gedigen långsiktigt tänkande, Brynäs var redo.

För att vara lite känslosam för stunden, kanske för mycket känslosam så skrev jag texten till låten ”Brynäs är vårt namn”, låten handlar om den resa Brynäs har tagit och hur vi står upp mot framtiden.

Guldet var taget och samtliga i föreningen hyllades upp till skyarna men ett år senare blev samtliga individer, som inte lämnade Brynäs, påhoppade om att de skulle avgå. Tommy Jonsson som blev hjälte skulle avgå, Sundlöv efter sitt fantastiska och långsiktiga arbete efter de förutsättningar som skulle få vem som helst på knäna, han skulle avgå. Han ska avgå direkt om många fans fick bestämma. Hans-Göran Karlsson som gick till Brynäs försvar, han skulle avgå enligt fansen.

Hjältarna som räddade Brynäs, hjältarna som gav Brynäs ett SM guld skall idag, enligt många brynäsfans avgå från sin post. Det gör mig ledsen att läsa det och ibland önskar jag att Brynäs kunde öppna dörrarna ytterligare så att folk skulle förstå det arbete som man gör bakom scenen. I mina ögon är dem alla hjältar och i mina ögon är inte en dålig säsong efter ett SM guld något fiasko. Det är början på en ny och långsiktig färd mot toppen av svensk ishockey.

Samtliga namn som har nämnts i denna krönika har mitt fulla förtroende, det är rätt man på rätt plats. Jag har sett det inifrån och idag står Brynäs starkt ekonomiskt, även om man fortfarande är snål med spelarbudgeten. Arbetet är inte klart, arbetet har bara börjat för Brynäs Idrottsförening.
 

Stolthet, hunger, engagemang och gemenskap sedan 1912

Viktor Alnerviktor.alner@bettercollective.comTwitter @ViktorAlner2013-04-11 11:43:00
Author

Fler artiklar om Brynäs