Lagbanner
Krönika: Kampen för den moderna ishockeyn

Krönika: Kampen för den moderna ishockeyn

Hur ska en "överklassport" med gamla kulturella föreställningar, brist på mångfald och som ligger långt bak i frågan om jämställdhet kunna konkurrera och rekrytera i framtiden?

Det sportsliga har en tung mental uppförsbacke med för mycket tänk på isen, för bittra fans och för nöjda motståndare. Jag tänkte lägga ishockeyn åt sidan i denna text och skriva om något trevligare, något som Brynäs fortfarande ligger i topp med; En bra start. 

Efter den dystra kvällen igår valde jag att kika igenom Brynäs hemsida. Det stod inte mycket nytt om En bra start och man kan alltid undra vad som händer. Jag klickar mig in på En bra starts hemsida och plötsligt börjar alla tankar cirkulera om vad projektet faktiskt kan betyda. Fortfarande kan det vara svårt för många att förklara varför Brynäs ska hålla på med detta, även om alla vet bestämt att det är en bra grejj. Men varför är det bra?

Det kan förklaras på många sätt beroende på vilket perspektiv vi använder, likt allting annat som sker i livet. Det är många vackra ord som levererar på sidan och budskapet om barnkonventionen gör sig påmind vart vi än klickar oss fram. Barnkonventionen är den röda tråden i En bra starts aktiviteter och det tycks som om projektet har fått en organisation som fungerar även i praktiken.


 Men vackra ord måste också bli verklighet och för att få ner det teoretiska arbetet till praktiska möjligheter krävs det arbetskraft. Brynäs utnyttjar givetvis sina starkaste profiler; hockeyspelarna samt övrig personal (likt de tre som är anställda just för En bra start).

Jag ser idrott för alla, eller Playday som man kallar det då aktiviteter från flertal av lokala föreningar får chansen att visa upp sig samtidigt som barn får chansen att prova på aktiviteter. Ett initiativ som går raka vägen mot idrottens värdegrund. Brynäs anordnar dessutom hockey för alla där barn har chansen att prova på att åka skridskor och hockey utan att ansluta sig till en idrottsförening.

Det sistnämnda lägger vi fokus på idag. 

För en socialarbetare med hockeyhjärta och Brynäs i själen är det Brynäs gör så otroligt viktigt av flera aspekter. När jag själv skrev min kandidatuppsats i socialt arbete blev jag förvånad att enligt Riksidrottsförbundets beräkningar tillhörde ishockeyn den dyraste idrotten i Sverige. Ishockeyn har petat ner hästsporten till en andra placering och det gjorde den för länge sedan. I dessa beräkningar ingår allt ifrån utrustning, deltagaravgifter, resor mm. Vi ska dock komma ihåg att det är generella uppgifter över hela Sverige och det ser givetvis olika ut beroende på vart i landet du bor och vilken ishockeyförening du tillhör. 

 Att ishockeyn är en dyr idrottsaktivitet vet de flesta redan om. Men att den idag är generellt dyrast i Sverige var för mig en varningsklocka på den utveckling vi går mot. Jag som gärna är lite sociohistoriskt lagd blir bekymrad över hur en folklig idrottsaktivitet har genom historien förvandlats till termen "överklassport". Familjer med lägre ekonomiskt kapital har svårare att tillgodose sina barns drömmar att få spela ishockey. Barnet i sin tur förlorar socialt kapital för denne har inte möjligheten att delta.

Ishockeyn har en stark position i Sverige som underhållning och SHL har större publik än fotbollsallsvenskan. Trots det har ishockeyn många frågor att lösa…

 Brynäs IF är en större förening med större ekonomiskt och symboliskt kapital än Gefle IF nationellt. Trots det har Gefle större socialt kapital inom själva organisation då de har fler aktiva medlemmar. Att jämföra ishockey med fotboll kan dock tyckas vara ojuste. Fotbollen har ett starkare kulturellt kapital globalt och det gör att Gefle har större möjligheter att skapa mångfald och arbeta successivt med integrationen. Fotbollen är dessutom ekonomiskt billigare samt kräver mindre ekonomiskt kapital att utöva (Fotbollen är inte beroende av rinkar/ishallar och kan spelas på små gräsmattor, grusplan, åkrar etc...).

Detta är ishockeyns stora svagheter. Såväl i rekrytering som samhällelig kraftfaktor. Ishockeyn tillhör de idrotter som har mest problem med rekrytering av flickor eller folk med invandrarbakgrund. Ishockeyn har en kulturell och socioekonomisk föreställning och status i samhället som gör det svårare med dessa frågor. Efterfrågan från barn och ungdomar som vill spela ishockey har ett stort mörkertal eftersom att de som inte har råd vet om det och söker sig sig därför inte till hockeyföreningarna. Det sker en social mekanism vi inte kan mäta eller räkna ut.
Förväntningar finns inom den hårda hockeykulturen där spelarna ska vara tuffa, och gärna så grabbiga som möjligt. En kultur som fått kritiken av att alla passar inte in socialt. 

Min hypotes är att det finns en samhällelig förväntan på att tjejer inte ska hålla på med ishockey precis som det finns förväntningar idag om att killar inte ska hålla på med ridsporter. Det är löjligt, jag vet. Det behövs fler killar i ridsporten och absolut fler tjejer i ishockeyn. 
Dessa förväntningar i samband med folk från andra kulturer där ishockeyn knappt existerar och lever idag i Sverige samt de familjer som har det svårt socioekonomiskt inte tar kontakten gör det svårt för ishockeyn att konkurrera mot andra sporten som kan erbjuda annat. Vi måste våga tala allvar om detta.

Det här är de flesta hockeyföreningar väl medvetna om. Det görs stora satsningar på att locka fler tjejer till ishockeyn och kanske ännu större satsningar på att få ner kostnaderna för barnfamiljer. Många föreningar samlar in utrustning i alla storlekar som de kan låna/hyra ut till ungdomar som behöver. Sådant initiativ behövs och det behövs i allt större utsträckning för trots dessa satsningar går utvecklingen långsamt. Ibland kan den till och med gå bakåt. Det är sällan nya ishockeyklubbar föds idag. Det är mindre sällan att ishockeyklubbar läggs ner. 

För att skapa en kulturell, ekonomisk och normativ förändring krävs det stort engagemang men också mycket mod. Det finns alltid de mer konservativa lagda, som är lite av idrottsrörelsens problem, som gärna fortsätter i de banor man formade efter 60-talets tänk. Trångsyntheten är farlig och det hindrar utvecklingen. 

Därför är satsning på damhockeyn viktigt och att profilera damspelare som ansiktena utåt för sporten bör vara ett mål. Damspelarna och damhockeyns utveckling blir en symbol för att ishockeyn har blivit öppnare och mer välkomnande även för tjejer. De är en ny kulturell kraft som går emot mångas trångsynta föreställningar om att hockey är en killsport. Det är bra, damhockeyn behövs och den behöver växa ännu mer. 
Likaså behövs det fortsatta satsningar på att få ner kostnaden för ishockeyn, satsningar som Brynäs för genom hockey för alla. Där bemöter ishockeyn de ekonomiskt svagare familjerna vars barn önskar få spela hockey, eller åtminstone få prova på. Att bjuda in nytillkomna till ett av Sveriges mest folkkära sporter. Det handlar inte om att hitta fler talanger, det handlar om att bredda ishockeyn och skapa ett större hockeyintresse i landet. 

Att få upp ishockeyns status som ett samhälleligt verktyg till integration och därmed skapa en fungerande mångfald. Svårt? I praktiken är det jättesvårt, men om inte ishockeyn tar sitt ansvar kommer det i framtiden bara att slå tillbaka.Fler som aktivt spelar ishockey, såväl i föreningar som på fritiden, desto större socialt- och symboliskt kapital får sporten. Socialt kapital ger också ekonomiskt kapital och även om jag skrev tidigare att det inte handlar om att hitta talanger, så måste det dock nämnas att i den skaran som ishockeyn missar finns där en rad duktiga hockeyspelare. Hockeyspelare vi aldrig kommer att få se. 

 Det är och kommer fortsätta att vara intressant att följa Brynäs och En bra starts arbete kring dessa frågor. Än mer intressant kommer det bli att se om svenska hockeyförbundet, alla dess distrikt och föreningar; om någon tar inspiration kring detta och gör något liknande. Det sker redan överallt men i en mindre omfattning, det krävs mer. 
En nämnvärd förening är Kiruna IF som tog både modet och stoltheten att på en helt ny symbolisk nivå stå upp för HBTQ-rörelsen. Där gjorde Kiruna hockey ett jättekliv mot rätt ritktning. 

 Det här behöver idrottsrörelsen mer av – framförallt ishockeyn.

Viktor Alnerviktor.alner@bettercollective.comTwitter @ViktorAlner2016-01-24 09:25:00
Author

Fler artiklar om Brynäs