Krönika: Potential till att slå kritikerna på näsan
Brynäs har spelat fem omgångar och det finns egentligen inte så mycket att säga redan nu. Trots det vill Brynäsredaktören Viktor Alner lyfta fram för det mesta positiva- men även negativa aspekter som glimtar just nu då Brynäs ligger på fjärde placering i tabellen.
Minns ni hösten 2011? Backarna var ostabila, det började lite hackigt och förlusterna var många. Brynäs låg någonstans i mitten av tabellen. Tommy Jonsson var ny som tränare och det mesta som såg ut att fungera var en viss Jacob Silfverberg och hans trogna kedjekamrater.
Det är liknande vad Brynäs visat hittills men ändå annorlunda på något sätt. Fem omgångar har spelats och Brynäs har gjort tre mål på tre av dessa fem omgångar. Enbart mot Skellefteå och AIK som man gjorde färre.
Tre mål på en match är inte kattskit, det är inte dåligt. Även om effektiviteten lyste med sin frånvaro mot AIK och, ja… trots en 3 – 0 seger, även mot Växjö (Förutom Thuressons dundrande 8-sekundare)
Det är tidigt på säsong och då får man räkna med att lagen går upp och ner innan man hittar den här stabiliteten som är så oerhört viktigt, framförallt för ett lag som Brynäs.
Men vi har en fungerande, modern och offensiv kedja. Andreas Thuresson, Petteri Nokelainen och Greg Scott visar match efter match vad de tillför laget. En kedja som gillar att gå in på mål helt enkelt. Scott och Nokelainen som trivs med det nordamerikanska speltänkandet och där har även Thuresson fått ett uppsving.
Att sedan utnyttja Ryan Gunderson och Simon Bertilsson som backpar är en saftig kombination som skapar trygghet på isen.
Jag tycker att även andra och tredje femman långsamt börjar komma igång.
Den kritiserade Jonas Nordquist verkar ha hittat det spel som han trivs med tillsammans med snabbåkaren Bill Sweatt och den listige Rödin.
Lauritzen har lyft upp sig med Brodin och Enterfedt men frågan är hur länge orkar han innan ljumskarna skriker ifrån? Trots allt positivt så finns oron ändå där någonstans.
Backarna i helhet har gjort framsteg. Att sätta den erfarne kaptenen Jörgen Sundqvist tillsammans med Christian Djoos som fortfarande är mitt i en fantastisk utvecklingskurva är också ett givande drag. Robin Jacobsson har fått visat sig stabil tillsammans med Kilström så det finns egentligen inte så mycket att klaga på- än så länge kan jag tycka.
Det som är frågetecknet fortfarande är kedjan Jesper Ollas, Alexander Larsson och Johan Harju. Det är en hård arbetande kedja som vill väldigt mycket på isen men av någon anledning så får de sällan avsluta sina moment och därmed tvingas backa hemåt. Men det kanske utvecklar sig även där. Någonstans känns det ju också dumt att ändra i de kedjor som fungerar bra för att få en bättring i fjärdelinan men det kanske är vad som behövs?
Jag vill avvakta och se hur det utvecklar sig, framförallt mot Linköping nu på lördag!
Johan Holmqvist, målvakten som ”har gjort sitt och är för gammal och sliten och ojämn och är SHL:s sämsta förste målvakt…”
Den enda som fått fler skott på sig än Honken just nu är Leksands Alsenfelt och ändå ligger Honken på fjärde plats i räddningsstatistiken i SHL(92.97%). Visst, det har bara gått fem omgångar men enligt Honken själv så påstår han att han är i sin bästa fysiska form på många år. Jag hoppas innerligt att denne landslagsmålvakt (Ja, han stod i landslaget i fjol om ni inte reda glömt det) sätter dessa kritiker, som har illusioner från Frölunda-tiden, på plats.
För att knyta ihop säcken nu, jag ser potential i det här laget. Men jag ställer mig frågan om man finner nyckeln till att bemästra den förmåga som de individuella skickligheterna besitter och anamma det till en lagkamp.
Jag har samma typ av känsla som jag hade i början på guldsäsongen fast mindre förhoppningar. Istället för att vara ett bottenlag tror jag att Brynäs hamnar på en trygg slutspelsplacering och beroende på lag i kvartsfinalen eventuellt en semifinal för Gävles stolthet.
