Krönika: Sammanfattning av en nervös första säsong
Säsongen 2014/15 har just avslutats för Brynäs del. Det har också varit min första säsong som Svenskafans-skribent. Att så många matchartiklar skrivits med missnöje i kroppen hade jag inte förväntat mig. Införartiklarna har ofta handlat om vädjanden om uppryckning, matchrapporterna har ofta blivit uppgivna där man försökt hittat ljusglimtar i mörkret.
Jag trodde Brynäs skulle kunna spinna vidare på fjolårets starka avslutningen, då man spurtade till en fjärdeplats i grundserien. Men återigen fick Brynäs haft massvis med skador, vilket är en förklaring till den tunga säsongen. Samtidigt är det inget man kan skylla på, eftersom lagen har rätt att plocka in nya spelare fram till slutet av januari.
Oförmågan att hitta högklassiga nyförvärv under säsongen fortsatte och liksom många andra supportrar ställer jag mig frågande. Jag är ingen expert på ämnet, men jag tycker det borde finnas en del krut i plånboken efter guldåret, år av ekonomisk försiktighet och bra samarbetsavtal. Det talades dock bland många klubbar om att detta var en säsong man kunde snåla lite, då risken att åka ur var mindre än vanligt.
Brynäs långvarige sportchef Micke Sundlöv valde att kliva av inför säsongen och vi tackade av Micke för en lång och trogen tjänst, med SM-guldet under jubileumssäsongen 2012 som höjdpunkt. Sundlöv har tidvis fått utstå enorm kritik från supporterhåll, speciellt de sista säsongerna i rollen. Kanske var det tuffa arbetsklimatet i Gävle en bidragande orsak till avhoppet.
Ersättare blev Stefan Bengtzén som lyft de allsvenska klubbarna Karlskrona och Karlskoga till nya höjder. Bengtzén framstår som oerhört sympatisk i intervjuer och kanske ”går genom rutan” på ett annat sätt än vad Sundlöv gjorde. Den förre sportchefen gav ofta ett slitet intryck i media. Men ska vi vara ärliga lämnar Bengtzéns första säsong en del att önska. Tre absoluta nyckelspelare gick sönder tidigt på säsongen. Jesper Ollas, Sebastian Enterfeldt och Jörgen Sundqvist är alla ledarfigurer i laget, både på och utanför isen. Sportchef Bengtzén hade is i magen och talade om att vänta in rätt spelartyper. Under tiden hade Brynäs det väldigt tufft på isen, vilket höjde missnöjet. När ersättarna anlände lyckades de tyvärr inte lyfta laget nämnvärt. Finske centern Jesse Niinimäki blev en totalflopp och Daniel Mannberg var enbart en breddspelare. Tomas Slovak lyckades dock stabilisera upp det virriga försvaret något.
Bengtzén kände sig också manad att ta ett tufft beslut i januari månad. Den hårt kritiserade Tommy Jonsson fick lämna sitt tränaruppdrag, tillsammans med assistenterna Ove Molin och Andreas Dackell. Jag brukar försöka ha tålamod och inte ropa på folks avgångar hit och dit när det går emot. Men det kändes som Tommy inte längre nådde ut till laget, och med facit i hand blev tränarbytet lyckat. Thomas ”Bulan” Berglund fick ut lite mer av det skadeskjutna materialet, med taktiken att pressa och åka mer skridskor än motståndarna.
Den gamle guldtränaren Roger Melin gör sin sista säsong i Linköping. Samtidigt har det avslöjas att han köpt hus i Gävle, vilket fått röster att höjas om att ta tillbaka Melin till Brynäs. Jag anser dock att som truppen ser ut i nuläget, passar Bulans hockey bättre. Melin förespråkar en ganska spelskicklig hockey, ofta anförda av ett knippe skickliga transatlanter. Linköping har ett bra lagbygge för slutspel med två offensiva och två hårdjobbande kedjor, med några rejäla backpjäser som stabiliserar bakåt. Jag tycker dagens Brynäs saknar lite skicklighet för det.
Försvarsspelet har varit ett sorgebarn för Brynäs i ett antal säsonger, men värvningarna inför den här säsongen såg intressanta ut. Guldhjälten Niclas Andersén återvände från KHL, där han haft en imponerande utvecklingskurva, framförallt offensivt. Oscar Eklund förväntades bidra i bägge zoner, Lukas Kilström skulle vara skadefri och Christian Djoos skulle ta flera steg i sin utveckling. Ingen av dessa förhoppningar kan påstås ha infrias. Försvarsspelet blev tillsammans med det oerhört svaga bortaspelet de främsta orsakerna till misslyckandet. Nu fick Niclas Andersén, tagit över Ryan Gundersons svåra roll att ta mest ansvar både defensivt och offensivt. Backparet med Kilström och Eklund har stundtals varit en säkerhetsrisk,vilket i alla fall går emot mina förväntningar på dessa båda.
En annan nyckel till framgång i SHL, speciellt för Brynäs del, brukar vara att ha flera kedjor som kan producera. Tyvärr har det inte varit så den här säsongen, utan förstakedjan fick ta enormt ansvar i produktionen. Detta kan förklaras av att ingen av forwardsvärvningarna som skulle ersätta de flyktade poängmakarna, riktigt lyckades. Gävlekillen Jacob Blomqvist har varit helt oförmögen att sätta dit puckarna, bröderna Westerholm behövde långa startsträckor i SHL och norrmannen Sondre Olden skadades tidigt och lånades därefter ut.
Arbetet med kommande säsongs trupp har redan dragit igång för Brynäs. Importerna Tomas Slovak och Tim Wallace (lån) får lämna och det hade nog kostat mer än det smakat att jobba på en förlängning. Trotjänaren Jonas Nordquist har varit lite av en favorit för mig, men han blir inte snabbare med åren. Jag vet att Nordquist även han sitter på en ganska rejäl lön och det kan vara vettigt att spara in för att bredda forwardssidan. Kanske kan Jesper Ollas bilda en vass andrakedja, men en nyvärvad stabil center och en sniper. Sedan behöver övriga forwards lyfta sig. Lukas Kilström fick förlängt och borde kunna lyfta sig om han får vara skadefri. En poängstark back behövs, särskilt om Christian Djoos lämnar för NHL.
Trots några nervösa månader har det varit ett roligt och lärorikt första år som Brynässkribent. Detta förstärktes såklart av att spelet började klaffa mot slutet, med Play in-segern mot trätobrodern Färjestad som kulmen. I kvartsfinalen mot Skellefteå stod laget upp förvånansvärt starkt i tre matcher. Brynäs har också haft förmågan att vinna de matcher när det varit riktigt skarpt läge, vilket gjorde att man kunde hålla kvalspöket borta. Ett trevligt exempel på detta var när vi på redaktionen hade en trevlig kväll i Gavlerinken med mat och hockey. Brynäs skulle då möta Frölunda efter sju raka förluster, vi var nästan uppgivna på förhand och spekulerade i hur stora förlustsiffrorna skulle bli. Brynäs svarade då med en kanonmatch och seger 3-0.
