Krönika: Var är gnistan, Brynäs?
Något står inte rätt till längre.
När eldens flammor visar sig och Brynäs forcerar ut på isen med ett fullsatt hemmastöd kan man förvänta sig att spelarna är beredda på att offra kropp och själ för att vinna och då inte bara för laget och föreningen utan även för alla fans som är beredda på att betala dyrt för att se spektaklet och bidra till stämningen.
Inledningsvis var det två lag som tampades där ute på isen och rubriken på matchbilden var; offensivt spel. Så pass offensivt att det slarvades betydligt i samtliga zoner när både Djurgården och Brynäs desperat försökte spräcka nollan. Det var rätt så lovande underhållning och bra inramning i matchen även om 1–1 efter första perioden kändes sådär i Brynäsögon.
Men plötsligt mitt i stridens hetta händer det något med Brynäs. Laget skjuter, dribblar och har sig med det ineffektiva spelet gör att pucken studsar inte in mot mål. Målgörarna lyser med sin frånvaro. Istället är det Djurgården som utnyttjar positionsläran så pass stadigt att Brynäs fick svårt att ta sig över motståndarnas planhalva.
Ett baklängesmål i Power play ska aldrig få hända. Men det hände när Djurgårdens Marcus Högström utvisades två minuter för holding. Brynäs kunde inte ta sig förbi Djurgårdens fyramanna-köttmur vid mittlinjen och sedan var det Markus Ljung som talade om inför över 7000 åskådare att Brynäs har stora problem.
Istället för att gå in på kropp och markera sin spelare fortsätter Brynäs med sitt peta-med-klubban-hockey vilket gör mig allergisk.
Det tappas fokus och trots att publiken försöker ge energi svarar Brynäs med att åka efter Djurgårdsspelarna med klubban i vädret. Gnistan, inställningen och fokuseringen tar slut någon gång efter 25 minuters spel och där skapar Brynäs märkliga situationer för sig själva.
Publiken var med i matchen, Brynäs tappade den under isen.
Vi befinner oss i grundseriens slutskede, det är nu alla lag borde vässa inställningen och få eld i gnistorna. Men var är gnistan, Brynäs? Det saknas något och jag vill ogärna skylla på att spelare som Anton Rödin och Anssi Salmela har hög frånvaro. Det är något annat som sätter käppar i hjulet.
Inför gårdagens match stuvade Bulan om i formationerna vilket i sig inte är så kontigt utifrån situationen. Men att sätta Daniel Mannberg i första femman är ytterligare ett tecken på att Brynäs har tappat sin kontinuitet, särskilt i förstakedjan. Greg Scott har bytt kedjekompisar var och varannan match och frågan är vilka kommer han få spela med borta mot Växjö?
Terry Broadhurst var minst sagt osynlig mot Djurgården och Daniel Mannberg är ingen lirare som ska placera sig där. En spelare som däremot har vuxit i det tysta är Jacob Blomqvist. Han har både självförtroende och inställningen för att tillhöra Brynäs ledande kedja. I och med att spelet ser ut som det gör bör det inte ta skada att prova den tanken.
Signalerna Brynäs ger just nu är oroväckande, det känns som försäsong då man provar formationer match efter match. Det måste finnas en tydlig linje, en strategi och spelidé som spelarna känner sig trygga med. Jag tror inte att Greg Scott trivs med att ständigt ändra speltänket i och med att han får nya kedjekamrater varje match.
Det håller inte.
Matchen mot Djurgården var en tydlig signal att kugghjulen inte snurrar och det börjar blir frågetecken kring Brynäs. Just nu känns det näst intill orealistiskt att placera sig i en direkt slutspelsplats med det spel Brynäs visat efter landslagsuppehållet. Det lutar åt Play-in men oavsett hur det går där kommer vinnaren att få möta antingen Skellefteå eller Frölunda.
Det kan bli en kort sejour oavsett.