Krönika: Vi lever i legoknektarnas tid
Aaron Palushaj till Örebro har väckt många starka reaktioner, inte minst bland brynäsare.
Palushaj-affären var minst sagt en bomb rätt in ett hockeysverige som precis vant sig med sommarlov. Till en början var det Brynäs som gjorde allt vad man mäktade för att förlänga med Palushaj. Trots uppgifter om att KHL drog i honom vägrade Brynäs att ge sig och förhandlingarna drog ut på tiden.
Att däremot Örebro var med i racet var det nog ingen som såg, och som det small till när de presenterade Palushaj som sin spelare.
Brynäs sportchef Stefan Bengtzén förklarade läget med att det blev ohyggligt mycket summor det började handla om och att det blev tydligt att Palushaj skulle kräva för mycket för att få stanna. Så pass mycket att Bengtzén insåg att det inte fanns något särskilt hjärta för klubben trots att Palushaj tidigare sagt i intervju att om han skulle stanna i Sverige skulle det bli i Brynäs.
Men det hindrade inte Örebro från att krita på ett vad vi anar så kallat monsterkontrakt på två år som påstås vara (ta uppgiften med nypa salt) värd 10 miljoner kronor. I sådant fall bör lönen ligga på någonstans runt 400 000 kronor i månaden.
Örebro hävdar dock bestämt att det inte handlade om pengar utan om upplägget som föreningen presenterade och hur föreningen arbetar, och att Palushaj är noggrann med sådant. Ett annat argument som användes var stämningen i arenan. Personligen känns det mer som att skydda sig mot kritiken om spelarens kostnad.
Vi vet dessvärre sedan tidigare att Örebros ekonomi inte har varit något att skryta med och klubben har årligen presenterat röda siffror. I Palushaj-affären och med de siffror som redan uppgetts måste klubben ha spenderat mer än hälften av C-more pengarna till Palushaj.
Skulle det stämma kan Örebro i ett långsiktigt perspektiv ha skjutit sig själva i foten såvida de inte har en extremt tydlig ekonomisk plan för detta. Det ska inte vara osagt att föreningen kan ha något bra på gång gällande ekonomin som presenteras längre fram(?).
Att spelare, i synnerhet utländska spelare inte har något klubbhjärta är något man får acceptera. De flesta kommer till SHL för att utvecklas, skaffa sig ett bra CV och sedan drar vidare. Det handlar om pengar och möjlighet till bättre karriär.
Hockeyvärlden är en miljardindustri – det är legoknektarnas tid.
Föreningen du älskar, har passion och känner stolthet över är för dessa spelare inget annat än en arbetsgivare som betalar lönen. Om inte lönen duger går de vidare till nästa. Att Aaron Palushaj skulle bry sig huruvida en organisation ser ut, jobbar eller vad föreningen vill åstadkomma om fem år är för honom irrelevant.
Palushaj är den typiske hockeylegionären som strövar från klubb till klubb. Bara att kika på hans historik så förstår man att om två säsonger (finns säkerligen en klausul som gör att han kan bryta i förtid) spelar han inte längre i Örebro. Det kommer heller inte att finnas något särskilt hjärta för Örebro. Däremot kommer Palushaj att göra sitt yttersta för att vinna på isen. Det är en skillnad.
Han vill spela hockey, tjäna pengar och göra karriär och det är inget fel med det. Det är så marknaden fungerar idag och det finns redan många av dessa typer av spelare i SHL idag. Det är såhär framtiden också kommer att se ut med de ökade ekonomiska kapitalen som strömmar in i branschen.
Det är bara att säga stort grattis till Örebro som värvat en trevlig person och skicklig hockeyspelare.
