Brynäsbloggen: Ledarskap
Som coach är det viktigt att kunna ta och ge kritik. En ledare måste kunna kliva ett steg bakåt ibland och fundera på hur man utvecklar sig själv på bästa sätt.
Leif Boork är en coach med stenhård inriktning. Det spelar ingen roll vem som ställer sig i vägen. Leif flyttar inte på sig för någon och det har spelare fått lära sig gång på gång genom åren. I Brynäs så fick spelare som Tommie Miettinen och Mikael Wahlberg känna av det. I det fallet så känner jag att Leif gjorde rätt. Det var spelare som inte tog det ansvar de skulle ta och behövde få lära sig att ingen är större än laget.
Jag är en av dem som har en hel del åsikter om hur Leif Boork agerar som coach. En del är bra och andra är… inte bra.
Leif Boork är helt klart en intressant hockey coach. Han har läst på mycket och kan en hel del om den psykologiska träningen. Jag skulle vilja påstå att Leifs tränarstil påminner lite om hur man upplever att den Amerikanska och Ryska militären kör sin psykologiska träning.
På 80-talet gjorde han sig känd som den där coachen som tog Djurgårdens spelare ut i vildmarken och äta huggorm. Allt för att spelarna skulle komma närmare varandra. Alla skulle bli en för att bli en framgångsrik vinstmaskin.
Nu, när han styr damlandslaget, så väcker han spelarna mitt i natten och tvingar ut dem för att springa.
Vissa klarar av trycket han sätter på sina lag medan andra faller på grund av det.
Jag får en känsla av att det finns en röd tråd i det här. Visst, att sätta hög press kanske ger en inblick på vilka som är vinnare och vilka som är ”förlorare”. Genom hård psykologisk ”plågning” så får han fram vilka som är redo att rätta in sig i ledet. Men om vi vänder på det… hörde vi någon gång media berätta om Tommy Sandlin i liknande termer? Nej, Tommy byggde sina lag till vinnare på andra sätt. Han inkluderade alla i laget genom att psykologiskt bygga upp självförtroendet hos varje individ. Han fick dem att känna sig som en viktig kugge i laget. Det spelade ingen roll vilket namn som stod på ryggen. Stjärna eller inte stjärna… du hade samma betydelse i laget.
Jag är av den åsikten att en ledare aldrig kan bli en stor ledare om det inte finns en självrannsakan med i bilden. Kommer det kritik från en eller enstaka spelare så kan man ta det med berörd spelare. Kritiken kan grunda sig i något helt annat än om hur laget leds. Men om det kommer från flera i laget så måste man kunna ha sådan självinsikt att man tar till sig av kritiken. Kanske man skulle ha gjort saker och ting annorlunda. Att bli kallad diktator borde ge funderingar. Att ta ett kliv bakåt och försöka se saken från en annan vinkel måste vara A och O. Det fungerar inte att, då ta ett gruppsamtal och förklara Varför gruppen ska göra si eller så.
En ledare har ett uppenbarligt ledarproblem när en stor del av gruppen protesterar mot ledarskapet.
