Matchkrönika: 42 spenderade miljoner och ännu en förlust

Färjestad säkrade slutspelsplatsen mot ett ineffektivt Brynäs för kvällen.

Då var vi här igen. Ni. Jag. Oss. Och mina andra jag. Den populistiska och opportunistiska falangen av övervintrade 24-plussare, som på någon sorts maniskt manér återkommer och uppstånder på samma sätt likt fågel Fenix och några andra religiösa hittepåväsen en gång om året. Krutet var återigen blött, pucken ville inte in, förlusttrenden fortsätter.

Emellertid, allt blev ju ändå som man hade förväntat sig. Katastrof. Det får en att falla in i det där gamla vanliga bittra "modet", som på något sätt gjort sig påmint åtminstone en eller två gånger de senaste säsongerna sedan Guldet. 68 skott fördelat på 2 kamper mot Färjestad BK, 7 frilägen och 9 ramträffar men endast 1 mål framåt. Färjestad fortsätter att spela destruktiv sarg ut hockey, en sarg ut hockey som inte varit vacker sedan Sanny Lindström briljerade med denna för några säsonger sedan. En sarg ut hockey som Färjestad alltid faller tillbaka på när säsongerna är på väg att skita sig, och som historiskt sett hittills fungerat säsong efter säsong. En hockey som för motståndarna är svår att bemästra, och så även för oss.

Med en destruktiv spelstil, en Pogge i målet i högform och en grym effektivitet kommer man undan med 6 inspelade poäng i helgens dubbelmöte. En poängfördelning som känns orättvis med brynäsögon sedd, en poängfördelning som egentligen borde varit tvärtom sett till chanser och spelövertag. Men hockey handlar om att göra mål, inte enbart om att snurra puck och vinna skottstatistik.

Det är under all kritik att man återigen inte lyckas göra mer än 1 mål framåt, det är under all kritik att man inte kan förvalta dem 2 mot 1or som man gång efter annan bjöds på under dagens bortamatch i Löfbergs Arena - men man börjar bli van nu, det är ännu en sådan säsong.

Milan Gulas lyckades skrapa fram 2 chanser i dagens match, 1 resulterade i mål. Under gårdagen räckte det med 1 chans för att få in pucken i mål. Med den effektiviteten borde Greg Scott gjort åtminstone 3 igår och 2 idag. Men det är en sådan säsong, det är en sådan tid på året då det inte vill fungera. Någon där uppe vill oss illa, så är det.

Under dagens sändning från Cmore-studion visades det intressant statistik på hur mycket pengar lagen spenderat på sina spelartrupper. Listan såg ut som följer.

Luleå 46 Miljoner kr
Färjestad 43,5
Frölunda 43
Hv71 42,5
Växjö 42
Skellefteå 42
Brynäs 42
Örebro 42
Djurgården 39
MODO 36,5
Linköping 35
Malmö 34
Rögle 28
Karlskrona 27,5

Intressant statistik, men också skrämmande sådan. Brynäs på en 7e plats på 42 miljoner kronor, samma antal spenderade miljoner så som Skellefteå, Växjö och Örebro. Skellefteå i dag på en 1a plats i SHL på 111 inspelade poäng och 159 mål framåt, Brynäs på 74 inspelade poäng och 131 mål framåt. Skellefteå med en trupp bestående av spelare så som Janne Pesonen, Zackrisson, Jimmie Ericsson, Calof, Norman, Axel Holmström, Erik Forsell, Lindholm, Fredrik Lindgren, Urbom, Tim Heed, Markus Svensson och nyanlände Backlund i målet. Inga dussinnamn, ett halvt landslag, men endast 42 välspenderade miljoner. En välscoutad trupp, ett välfungerande lag och ett iögonfallande lagbygge.

Vi ligger lite där vi ligger för att lagbygget var sårbart på pappret redan när säsongen inleddes. Få erkänt offensiva spelare, och många frågetecken. Givetvis hade vi inte legat där vi ligger med en skadefri Salmela under hösten/vintern och en hel Anton Rödin (kanske SHL’s bästa spelare), men det går heller inte att blunda för att Skellefteå spelat nästintill hela säsongen utan Janne Pesonen, och ändå ångat på som aldrig förr genom grundserien.

För utan Salmela på isen började offensiven tryta, och när Rödins knä gick sönder slutade även Greg Scott att producera med hela förstalinan. Innan detta var just vår förstaline den enda kedja som egentligen fungerade match efter match. De senaste 9 spelade matcherna har det istället varit bröderna Westerholm som burit laget, men kanske den enda kedjan som fungerat ”okej” överlag.

Vi talar om att vi har en stor bredd i laget, tyvärr inte bredd utav kvalité, utan en bredd av fel spelartyper.

Inget ont mot grovjobbare så som Johan Alcén, Jacob Blomqvist, Sebastian Enterfeldt eller Daniel Mannberg - dessa herrar gör sitt jobb helhjärtat match efter match, men när övriga offensiva krafter i laget inte fungerar eller återfinns på skadelistan, när man inte kan få ut mer än 1 mål på 68 skott framåt fördelat på 2 matcher mot Färjestad BK, då blir man återigen konfunderad över vart Brynäs lagt sina 42 miljoner kronor i den spelarbudget som idag avslöjades på Cmore’s sändning i den första periodpausen.

När stjärnor går sönder i andra lag, då värvar våra konkurrenter, när våra stjärnor går sönder så värvar vi inte alls, för pengarna är slut eller det saknas utrymme lönemässigt. Jag frågar mig återigen? Vart är våra pengar spenderade? Hur klarar andra lag av att fylla upp 3 producerande kedjor, när vi inte ens klarar av att fylla upp 2? Och nu när det är bevisat att vi spenderat exakt lika mycket pengar på spelare så som Skellefteå och Växjö och även Örebro - så gör det otroligt ont när det är svart på vitt att någonting är otroligt fel i föreningen, att någonting bevisligen inte fungerar när nya spelare ska rekryteras.

När Porseland värvades i somras så lyckades vi vinna budgivningen mot Frölunda. Porseland är idag kanske laget sämsta back rent formmässigt (självförtroende finns bevisligen inte där), men när denna värvning gjordes så kommenterade Bengtzén den med orden ”Här får vi en kille med en bra touch och en god speluppfattning, han blir ett otroligt tillskott för vårat offensiva spel”. Dessa ord trots att Porseland inte levererade några ofantligt stora siffror rent poängmässigt borta i KHL.
Jag frågar mig om detta var Bengtzén egna utlåtande om Porseland, eller om det var direkt taget från scoutrapporten. Och med värvningar i minnet så som Jesse Niinimäki, Wallace och nu även Terry Broadhurst så börjar i alla fall jag fundera på om det kanske inte är dags att rannsaka den som är ansvarig för dem värvningar vi gör till föreningen, och dem kontrakt vi skriver. För på pappret rent kvalitétsmässigt är vi inte i närheten utav lag så som Skellefteå och Växjö, men sett till vad vi spenderar så ligger vi på samma nivå.

Har ni hört Steve Ryans ”A Leafs Parody”, parodi på låten ”Say something”? Även om man som jag är stöpt i punkvasen, är det svårt att bortse från skönheten i denna låt och det är svårt att inte känna igen sig i den ångest Steve beskriver i låten om sitt Toronto Maple Leafs och att dra paralleller till Brynäs IF. (Jag skulle älska om någon därute med musikaliska egenskaper kunna få fram en brynäsversion av denna dänga).

I media går det rykten om att Bulan är på väg bort, supportrar börjar skrika om Bulans avgång. Jag säger, ge Bulan ett slagkraftigt lag på papperet. Det finns andra som borde rannsakas.

Jag sitter och tänker på sommaren. Och de regniga och kalla sommardagarna, som gjorde allt för att försöka få våren att nypa ännu ett tag om landet. Hur jävligt man kunde känna det då, när det enda man ville ha var ett SHL som rullade igång, ett Brynäs som skulle utmana, som äntligen skulle ta oss ända fram. Det är guldet man tänker på. Som man alltid tänker på. Vinter, vår, sommar, höst. Guldet finns där för jämnan. Guld, guld, guld. För att få känna på. Testa lite. Smaka av.

Och nu närmar sig slutet på säsongen, och jag sitter och tänker på sommaren? Hur det kan bli. Man sitter återigen här och tänker ”nästa år, då jävlar ska vi ha ett bra lag, nästa år ska vi klara oss utan alla dessa skador”, det är samma sak, samma känsla varenda år vid den här tidpunkten.

Men ingen ko på isen än, vi är inte utslagna. Det ska spelas om det först. Allt är inte kaos och panik, även fast det kanske känns så. I ett slutspel kan allt hända, även fast jag inte vågar tro på det. Man lider med laget en dag som denna när det inte vill sig, så som många andra matchdagar det här året. Det är inte spelarnas fel att dem är här, att kvalitéten/spelartyperna inte finns i truppen - det är någon annan som bär det ansvaret. Det är heller inte fel på spelarna som gör jobbet helhjärtat, som gör sitt jobb i den rollen dem har, problemet är att det är för många spelare av samma kaliber, samma skrot och korn. Det är ett faktum.

_________________

Jag minns en kvalmatch i Västerås, Pavel Brendl bombade in ett mål från blå, och hela arenan var fylld av Brynäsare. Det kändes som hemmaplan, och vi klarade i och med segern kontraktet till dåvarande Elitserien. Brynäsfans är i allmänhet ruggigt jävla bra på att sluta samman när det behövs. Nu ska vi göra det igen.
Play-in stundar runt dörren, låt oss fylla Gavlerinken, och hjälpa laget till kvartsfinal, alla hemmamatcher är intäkter, ju fler matcher vi hjälper laget att spela hem, ju större är chansen att Brynäs IF i framtiden vågar spendera på nyförvärv. Det är vad jag vill tro i alla fall.

Färjestad BK - Brynäs IF
2-1 (0-1, 1-0, 1-0)

Första: 0-1 5/4 (19.22) Nick Johnson (Lindblom/Pa. Westerholm) Andra: 1-1 (37.35) Mikael Johansson (Gulas) Tredje: 2-1 (41.43) Milan Gulas (Mi. Johansson)