Brynäsbloggen: Så arg så jag skakade
Jag har suttit och hållit mina tankar i nästan en vecka. Jag har helt enkelt varit allt för arg för att kunna skriva ner dem.
Jag har en filosofi i livet när det kommer till skrivandet. Aldrig skriva några rader när känslorna rullar. Att skriva i affekt tenderar att ge ord som man… vanligtvis inte använder sig av. Risken att texten blir… icke rumsren får oanade nivåer. Därför väljer jag då att kliva åt sidan en stund. Ta en kopp kaffe, streama någon kul serie eller film tills nivåerna av känslor sjunkit till hanterbara nivåer.
Det som hände i CHL i tisdags dock, var utöver det vanliga. Jag ville skriva ord som absolut inte passar sig. Jag lyckades få fram ett twitter i rumsrent ordval till Adler Mannheim. Men skriva något längre gick inte.
Jag funderade på att genom bloggen publicera ett öppet brev till Thomas Larkin. Men, de tankarna som just då cirkulerade innehöll även de ord som jag inte vill ställa mig bakom.
Raseriet som jag kände (och till viss mån fortfarande) över den skandal som Mannheim visade prov på i slutet av matchen var rejält. Jag gissar på att de flesta av er kände samma sak. Det som hände var ren och skär idioti. Säkringsboxen hos laget men framför allt Thomas Larkin måste ha fullständigt brunnit där i slutet på matchen. Den slutsatsen får extra tyngd då man läser den ursäkt Larkin har över incidenten. Han skulle sätta press på puckföraren bakom målet. Men herregud, så en back (Larkin) i Mannheim beslutade sig alltså för att sätta press på en puckförare (Kilström) i Brynäs BAKOM Brynäs målbur? Jag vill ta tag i honom och fråga så tydligt det bara går ”Vad hade du där att göra?”… och sedan följa upp den frågan med ”Hur kan du då missa Daniel Paille? En kille rakt framför dig som, så vitt jag vet, inte är genomskinlig.”
Jag välkomnar att han ber Paille om ursäkt. Jag hoppas att det inte bara har gjorts en offentlig ursäkt utan även en personlig direkt till Daniel.
Men förklaringen han ger till varför det hände känns bara som en feg bortförklaring. Som så många andra har sagt på sociala medier ”stå för det du har gjort”.
Hur ska man gå vidare med det här då? En åklagare har nu påbörjat ett åtal mot Thomas Larkin. Jag håller absolut med om att straffet på totalt fyra matcher för det han gjorde är patetiskt. Och med det prejudikat som blev efter att Jakob Lilja crosscheckade Jens Olsson i nacken 2015, så var väl det här rätt väntat. Jag vill ha ett straff på Larkin, det vill jag. Men det ska vara från en disciplinnämnd i ishockey och inte via en rättssal som kostar skattepengar. För om vi ska peta i det här… vad kan vi få ut av det.
Om Larkin döms så lär ändå ingen rättvisa komma. Blir det hett om öronen för Larkin så kommer han nog bryta sitt kontrakt med Mannheim och åka till USA. Den Europeiska arresteringsordern som gör att Sverige kan kräva Tyskland att överlämna Larkin gäller bara om straffet är fängelse i ett år eller mer. Det lär inte hända. Det här kommer kosta staten pengar på något som vi ändå inte kommer få se något avslut på. Larkin kommer bara veta det att ”till Sverige… dit åker jag inte”.
Jag vill att SHL sitter ner med de övriga ligorna och kommer fram till hur CHL ska fortsätta sin utveckling.
Ett straffsystem ska sätta straff för spelarnas säkerhet. Det straff Larkin fick är i dagsläget noll då han inte spelar mer i CHL den här säsongen. Inget garanterar att de gör det nästa säsong heller. Nu har visserligen CHL rapporterat händelsen till Tyska DEL och deras disciplinära system. Men det händer inte per automatik idag utan bara vid det värsta händelserna. Dessutom garanterar inte det att han får något straff där heller. Jag vill att ligorna kommer överens om att straffen som sätts ska följa med till lagens egna ligor. Thomas Larkin borde, enligt mig, ha fått 20 matchers avstängning + eventuella bötessummor.