Sammanfattning & Hardfacts om Brynäs när halva serien återstår
Imorgon är det omstart i SHL där 26 matcher är avverkade för Brynäs del och lika många är kvar innan vi får svar på om det blir play-off eller play-in. Ingenmansland eller kvalspel törs jag nästan säga att vi klarar oss från trots att en hel del kvarstår.
Inför SHL-starten var mitt tips till slutlig placering bortåt mars 2018 att Brynäs skulle komma trea. Nu när det återstår 26 omgångar ligger laget på en nionde plats med 38 poäng. Det är 10 poäng upp till Djurgården, för närvarande serietrea.
Brynäs är jämna i serien kan man säga. 12 segrar och 12 förluster, 38 gjorda och 38 insläppta. Till saken hör två övertidsförluster. Vi kan rätta in tiden fram till nu i Brynäs före 18 november och Brynäs från 18 november.
Före den 18:e vill vi nog alla glömma trots att det fanns ljuspunkter som bortasegrar mot SAIK och Frölunda. Från den 18:e är det en statistisk ljusare läsning men där vill jag ändå hävda att det spelmässigt inte fungerat som det ska fram till matchen mot Växjö den 2 december, seger där med 2 - 1.
Trots segrar i den perioden mot Malmö, Karlskrona, Örebro och Rögle, sammanlagt 12 poäng, så var lagets anfallsspel fortfarande i avsaknad av det som kännetecknat Brynäs de senaste säsongerna. Uppryckningen var lagets defensiv och spelet i försvarszon. Kändes också som att Linus Fernström i och med sitt inträde spred en form av lugn till främst backarna.
Anfallet då? Ja jag tycker det var ängsligt med mycket egen pucktransport in i anfallszonen och ännu mer av varan att dumpa puck in i anfallszon och sedan jaga puck. Avsluten var från starten i september fram till de senaste 3-4 matcherna ofta en tiondel för sena, backar hade svårt att få igenom skott från blå. Man gjorde i match efter match motståndarens målvakt till matchens lirare.
Den anfallsmässiga förändringen i matchen mot Växjö har sedan förstärkts åt rätt håll i dubbelmötet mot Bulans Luleå, vilket 12 – 1 bekräftar. Trinec-matchen i CHL nu senast avstår jag från att bedöma utan nu ser vi fram mot återstarten den 19:e med en riktig värdemätare, SAIK borta och två dagar senare Växjö borta. En eller två poäng där kan vara bra att avsluta ”höstterminen” med. Ska det bli en trea är nog SAIK-matchen den lättare av de två.
SHL
Efter att halva serien är spelad så kan vi konstatera två saker kring året SHL, dels om matchplaneringen och dels om publiktappet.
Ett exempel på att frågor kan ställas om programplaneringen är att Brynäs först ställs mot Luleå först efter 24 omgångar? Sedan kör man Luleå i back to back?
Brynäs har fram till denna omgång mött Malmö och Färjestad tre gånger och de flesta lagen två gånger. Något lag har spelat 28 omgångar, några 27, några 26 och några 25, hur tänkte man här? Jag tror att en orsak till det dåliga publikintresset i SHL kan vara den märkliga matchplaneringen.
Sedan kan antalet omgångar diskuteras. 52 stycken blir det med 14 lag och två hemma och två borta. I oktober tre hemmamatcher på åtta dagar, i skarven november/december tre hemma på tio dagar. Om familjen går har vi på en vecka en hockeykostnad på mellan 2 000 till 1 500 kr och till det kommer kanske transport, fika och eventuell parkering. Sedan undrar klubbdirektörerna vad publiken tagit vägen. En stor orsak är helt klart att C More sänder alla matcher. Med deras Premiumpaket för 349 kr per månad får du SHL-matcherna för 81 kr styck. Enkelt då att samla familjen i TV-soffan två av de tre hemmamatcherna där fikat är ”gratis” och ingen transport och parkering.
För min egen del som ”Göteborgare” så tycker jag att C More är toppen då jag har drygt hundra mil tur och retur till Gavlerinken. Hade jag däremot bott I Gävletrakten hade jag gått på varje ”hemma” som den hockeynörd jag är, dessutom som ”spinoff”- effekt hade jag sluppit C More:s, som jag anser, kalkonproduktioner. Kan företaget inte skicka alla sina hockeyproducenter på kurs hos legendaren Lennart Jelbe, jag tror de inte vet hur en puck ser ut.
Lite runt laget
Jag ska inte älta det som varit utan istället konstatera att sju segrar på de åtta senaste matcherna är en imponerande vändning av Brynäs efter den usla inledningen av årets SHL. Laget har de senaste fyra matcherna visat upp ett spel som mer och mer liknar play-off spelet från förra säsongen.
Målvakterna Rautio & Fernström känns gedigna och stabila och backarna har också stabiliserat sitt försvarsspel vilket ger stadga åt målvakterna. Forwards deltar i försvarsarbetet på ett helt annat sätt än i inledningen av serien. Se på de senaste tre matcherna mot Trinec borta och Luleå. Motståndarforwards hålls föredömligt på utsidan utan att skapa lägen.
Före Växjömatchen blev det några segrar även där. Tyckte dock att Brynäs sätt att spela anfallshockey var ganska dåligt. Det var för mycket dumpa puck in i anfallszon och det var nästan total avsaknad av ett konstruktivt passningsspel som väg in i denna. Såg avundsjukt på motståndarens sätt att spela sig in i Brynäs försvarszon. Ofta vägvinnande och drivet spel mellan motståndarens anfallsspelare. Från Växjömatchen och framåt har Brynäs anfallsspel blivit stegvis bättre varje match och Luleådubbeln visade upp ett lagspel vi kände igen oss i från slutspelet i våras.
Målvakterna
Mitt resonemang om målvakterna var innan SHL-starten att man borde satsa på en klar förstamålvakt och då Felix Sandström med David Rautio som backup. Nu har ju Felix deklarerat att han har magproblem som gör det svårt att spela match. Det pratas om nödvändig operation och det känns tyvärr som att Felix är borta från hockeyn denna säsong. Bra att Bengtzen under dessa förhållanden går vidare med Linus Fernström bredvid Rautio.
Det fanns starka åsikter om målvaktsvärvningar och en intressant målvaktsdebatt uppstod under eftersäsongen och sommaren. Helt plötsligt fanns tre gamla Brynäsmålvakter att tillgå. Joacim Eriksson, Anders Lindbäck och Nicklas Svedberg. Alla skulle värvas hem.
Det rådde en viss upphetsning över att ”Brynäsmålvakten” Jocke Eriksson inte landade i laget. Kändes i debatten som att Jocke var en Brynäsmålvakt” mer än att han är en bra SHL-målvakt. Notera då att Eriksson registreras för en säsong i Brynäs SHL-uppställning, säsongen 2008/2009. Dock utan att spela en endaste match då han var tredjemålis bakom duon Lindbäck & Markström.
Inför förra säsongsstarten var Joacim Eriksson ett tungt förvärv hos Växjö Lakers då han kom från KHL-klubben Dinamo Riga och med en räddningsprocent på 91,9 %. Sportchefen Henrik Evertsson sa att man i Eriksson funnit en målvakt att bygga vidare på i ambitionen att vara ett av lagen som aspirerar på mästerskapet varje år och att det var med stor glädje man välkomnade Jocke till två år med Växjö Lakers. 1 maj i år kunde man läsa att Lakers skrivit ett treårsavtal med sin gamla succémålvakt, 34-årige Viktor Fasth. Snabba puckar. I och med den snabba och radikala förändringen kom Joakim Eriksson och Växjö Lakers ömsesidigt fram till att inte fullfölja Jockes andra år på kontraktet. Djurgården nästa och med en hetsig debatt om att Brynäs borde kontrakterat honom.
David Rautio har gått bra de senaste omgångarna och med en jämförelse med Jocke Eriksson så ser vi att det är ganska jämt mellan dem i statistiken insläppta och räddningsprocent. Här kan man påpeka att Djurgården har minst insläppta mål av alla lag.
Svedberg och Lindbäck då?
Anders Lindbäck kändes vara på G för spel i Predators men för tre dagar sedan återkallades han till Milwaukee Admirals. Ser i statistiken ut att vara jämbördig med Rautio.
För Niklas Svedberg i AHL-laget Iowa Wild ser det väl lite tyngre ut. Fler insläppta och med sämre räddningsprocent än Jocke, Linus och David. Minnesota Wild lockade med ett ettårs tvåvägskontrakt innan säsongen. Knappt 6 miljoner för en NHL-plats och halva summan vid spel i AHL. Svedberg har hittills 16 matcher i farmarlaget Iowa Wild i AHL.
För Brynäs del skulle båda dessa målvakter genererat en hög kostnad som kanske skulle kunna ifrågasättas.
Backarna
Många experter hade inför SHL-starten men även fortfarande, den åsikten att Brynäs backuppsättning är den bästa i ligan. Jag är lite tveksam till det.
Återväxten i backledet känns dock betryggande. Ersson & Boqvist fyller på förtjänstfullt när de lättar från bänken och det ser ut som att Bertilsson håller ihop sin skadeutsatta kropp hittills. Sunken har trots alla belackare gjort en fullt godkänd säsong och synd är det att han går skadad igen. Zanetti, ofta bänkad, som såg lite trög ut i de 7 matcher, minus 5, han spelade i Brynäs innan utlåningen till HV. Där har det blivit 14 matcher och hittills minus 1.
Vi har väl alla stora förväntningar på Ryan Gunderson, kanske för stora då jag tror att den Gunderson vi alla såg guldsäsongen 2011/2012, den får vi inte se igen. Ryan är en av seriens bättre backar men det finns många. Offensivt verkar han de senaste omgångarna komma tillbaka i gott slag men defensiv tycker jag att det inte funkar fullt ut denna säsong. Gunderson känns fysisk tunn i spelet framför mål och runt sargen och han har ofta svårt att få ut pucken ur zon i pressade lägen.
Tycker att Elias Fälth kommit mer och mer och att det känns bra. Fysiskt liten dock och kan komma på mellanhand i defensiven, men stundtals mycket bra i anfallsspelet.
Lukas Kilström tycker jag började trevande. Mycket av spelet var likt det han bedrev säsongen 2015/2016. Fastnade lätt i sarghörnen och fick aldrig pucken ur zon. Efterhand under hösten har han mer och mer återtagit förra säsongens spel. Kanske bäste back så här långt.
Lucas Carlsson startade också väldigt tveksamt men återtar nu positioner match efter match.
Henrik Larsson då, den nya Pudas. Har haft det svårt med tempo och att komma i rätt position i försvarsspelet. Har haft mindre med speltid men också här en back som kommit igen lite. Han vågar mer i uppspelsfaserna nu.
Forwards
Förstalinan har inte varit i paritet med förra säsongen. Jensen och Clark har en nivå till att lyfta till. Har haft lite olika partners som tredjelänk. Mest Palushaj men också Ikonen och Öhlund och nu senaste förvärvet Drew Miller. Tycker Miller känns lite seg i sin skridskoåkning och timing, där många pratar omställning till större rink som måste få sin tid. Sex matcher borde räcka för omställning.
Ikonen och Palushaj känns hittills som det mest effektiva och dynamiska spelarna. Tillsammans med Öhlund är trion det bästa av Brynäs anfall så här långt.
Mannberg har tillhört de bättre de senaste fem matcherna och han skapar mycket målchans. Spelat några matcher ihop med radarparet Johan Alcén och Jacob Blomqvist som inte riktigt kommit upp till förra säsongens standard, även om Blomqvists målskytte verkar kommit igång på slutet.
Sist men inte minst, Alexander Bjurström, Samuel Asklöf, Marcus Westfält och Jesper Boqvist. Vilken kvartett och investering i framtiden Brynäs har här. Personligen är jag förtjust i Bjurström som jag tycker borde få mer speltid.
Sparkapitalet i sjukstugan då, Paille och Granis. Känns som att Pailles medverkan resten av säsongen hänger på en skör tråd. Tragiskt att sånt som Paille råkade ut för får hända i en match på högsta nivå. Vi hoppas att han återvänder till isen snart.
Granström ska snart kriga till sig en plats i laget, det angenäma problemet är var?
CHL & KHL
Kul, trots liten uppmärksamhet, var att Brynäs spelade kvartsfinal i CHL. Tycker CHL får en oförtjänt negativ stämpel av många och det handlar då om att inga lag från KHL deltar.
SHL rankas som världens tredje bästa hockeyliga, strax efter KHL. Tittar man in i KHL så finns en del lag från andra länder än just Ryssland. Vi har kinesiska, finländska, vitryska, ukrainska, lettländska och slovenska lag. Tittar man in i dessa så består trupperna mesta av spelare från lagets hemland. Jag tror inte att landslagen från Kina, Slovenien, Lettland, Ukraina och Vitryssland gör några större avtryck i hockey-VM. Lagen i östra konferensen verkar klart sämre än de i övriga konferensen. Bästa laget Avangard Omsk har nio lag som är bättre i hela KHL som 17/18 består av totalt 27 lag.
En del svenska spelare som återvänt från KHL tycker att det är svårare att spela i SHL med mer helpress och med starkare skridskoåkning över hela banan och med spelare som är taktiskt mer skickliga. I KHL är man mer tekniskt skickliga. Eller som en spelare uttalar sig om att man blir en sämre hockeyspelare i KHL där det är 15 minuter träning och resten av tiden sitter man och väntar på flyget. Exempelvis har Slovan Bratislava nästan 1 000 mil till sin bortamatch mot Admiral Vladivostok.
Det är klart att man gärna sett värdemätare som SKA St. Petersburg, CSKA Moskva och Jokerit i CHL.
Sammanfattning
Brynäs har 26 omgångar kvar och mitt tips på en tredjeplats är definitivt uppnåeligt.
Värdemätare på om laget har nått sin ”normala” nivå får vi imorgon kväll uppe i Skellefteå och på torsdag i Växjö. Tror att en trepoängare i någon av matcherna är mest troligt mot SAIK.
Avrundar med att säga att baksmällan efter Bulan känns lättare att hantera efter 12-1. Till ”Bulankramarna” vill jag hälsa att ta en titt i tabellen där det efter halva serien kan konstateras att Brynäs ligger före Luleå. HV71 förra säsongens finalmotståndare ligger två poäng före med en match mer spelad och att årets guldfavorit, Frölunda, återfinns endast tre poäng före.
Nu går vi mot guldet.
