Brynäsbloggen: Tårfyllda ögon
”Hello darknes, my old friend I´ve come to talk with you again Because a vision softly creeping Left its seeds while I was sleeping And the vision that was planted in my brain Still remains within the silence”
Första versen på ”Sound of silence” skriven av legendaren Paul Simon. En låt som igår kväll fick en given plats i, vad jag tror, varje brynäshjärta. Ceremonin till Wille Löfqvist var vacker. Den var sorglig men fylld av värme. Rosen som Sundlöv lade vid målburen symboliserade så mycket. Det otroligt sorgliga i att Wille har lämnat oss. Det otroligt vackra i att minnet av honom kommer alltid att finnas kvar. De som minns honom som målvakten i Brynäs och vi andra som minns honom från sidan av isen. Eller, egentligen så minns vi nog alla honom som målvakten. Målvaktslegendaren som aldrig hade långt till ett skämt.
Och igår under ceremonin så tänkte jag på inslaget ”Stopptid” på Svt. När de visade om snacket vilken målvakt som var bäst på 70-talet. Leif Holmqvists stil eller William Löfqvists. Ligga eller stå, det var frågan vad som var rätt. Wille fick alltid höra att han jobbade fel. Men han hade, med ett litet leende ett svar ”Jag har väl min egen stil som inte är väl den, enligt vad de tycker på tränarkurser har det väl inte varit riktigt men… tycker det går bra som jag håller på, så tänker jag fortsätta”.
Wille verkade alltid ta saker med en klackspark. Han verkade lysa av självförtroende. Gissa om jag blev överraskad när jag läste den intervju som Gefle Dagblad publicerade den 25 juli 2015. Där han beskrev sig själv innan sjukdomen som allmänt feg och blyg. Jag minns att jag hajade till och liksom halvt skrattade och kollade på namnet och bilden i artikeln för att säkerställa att jag inte läst fel. En kille som vunnit guldpucken, lirat 500 matcher med Brynäs och bärgat 6 SM-guld… motat puckar i matcher mot Sovjet och Kanada… Den samme skulle alltså ha haft ett dåligt självförtroende.
Wille Löfqvist kommer för alltid att finnas med i Brynäs. Han är lika given som betongfundamentet i Gavlerinken. Utan den stommen så blir det inget bygge.
Vila i frid Wille. Det spelar ingen roll om man träffat dig eller inte, du har berikat oss alla genom åren. Jag tänker säga några sista ord. Några sista ord som jag lånar av Lennart ”Tigern” Johansson. Ord han sa till dig i Sir William Cup 1967… Du ska inte tro att du ska få hålla nollan i första matchen.
