Thure Wickberg del 2 – En maktkamp mot Mr.Brynäs
Han formade Brynäs IF från att vara en liten kvartersklubb i Gävle till att bli en maktfaktor i svensk ishockey. Thure Wickberg var en ledare med storskaliga ambitioner och han var beredd att göra allt för att få sin vision till att bli verklighet. I denna artikelserie kommer vi att följa Brynäspampen som lade grunden för Brynäs unika hockeyhistoria.
Thure var en aktiv spelare i Brynäs i åtta år. Som 35-åring insåg han att nu får karriären vara över.
Men under dessa år hade han förälskad sig i den lilla kvartersklubben som trots allts var en underdog, en utmanare i idrottsstaden Gävle.
Thure valde att därför fortsätta att engagera sig i föreningen och tog på sig en ledarroll. År 1954 utsågs han som självaste lagledare efter Åke ”Sop-Åke” Andersson. Sop-Åke hade varit lagledare i fem år som dessutom hade varit framgångsrika. Men nu var den epoken över för hans del.
Gefle Dagblad kunde konstatera att det hade blivit en maktkamp mellan Sop-Åke och Thure. Sop-Åke insåg förstås att Thure var en bättre lagledare och några fördjupande kunskaper om hockey, det hade inte Sop-Åke. Därför kan det tänkas att han egentligen inte hade några större problem med att Thure tog över som lagledare i A-laget. Det viktiga var vad som var bäst för Brynäs.
Men…
Sop-Åke var Mr.Brynäs.
Det var han som alla människor på tvärgatorna på Brynäs klappade varmt på axeln och hejade glatt på. Det var inte Thure.
Skulle Mr.Brynäs backa så skulle det vara på hans eget initiativ och inte utav någon som kom utifrån.
Men att avgå i protest, nej… det fanns det inga planer på!
Trots att Thure på papperet var lagledare var det fortfarande Sop-Åke som såg till att planen var plogad och isen spolad. Han hörde av sig till spelarna om träningstider och röt i spelarna inför varje match och träning att ge fan i att trampa med skridskorna på vattenslangen som försedde den gamla Islandsplanen med vatten på isen. Ärligt talat märkte nog inte spelarna av till en början att en ny lagledare hade tillträtt.
De var ju Åkes grabbar!
Men Thure Wickberg skulle långsamt och successivt ta över A-laget allt mer och Sop-Åke fortsatte att engagera sig i juniorerna.
Men samtidigt som Sop-Åke fortsatte att sköta det praktiska runt laget gjorde Thure upp större planer för sin lilla kvartersklubb. Han tänkte tillbaka på sin tid i Djurgården, en riktig storklubb som han själv hade sett inifrån sedan sin tid som spelare där. Djurgården var ju giganter i hockey…
En sådan klubb ville Thure ha.
En storklubb, bättre än Djurgården – Bäst i Sverige.
Och han hade bestämt sig.
Brynäs IF skulle bli den klubben.
