Thure Wickberg del 3 – En modern organisations födelse
Han formade Brynäs IF från att vara en liten kvartersklubb i Gävle till att bli en maktfaktor i svensk ishockey. Thure Wickberg var en ledare med storskaliga ambitioner och han var beredd att göra allt för att få sin vision till att bli verklighet. I denna artikelserie kommer vi att följa Brynäspampen som lade grunden för Brynäs unika hockeyhistoria.
Wickberg hade visionen klar – Brynäs ska utmana de allra bästa. Men för att bli bäst krävs en stark och bred organisation.
I ett möte med några få medlemmar från styrelsen krävde Wickberg att ishockeyn skulle bilda en egen sektion med en egen styrelse. Spelarna skulle noggrant handplockas och tränarna skulle vara utbildade och kunniga och varje övning på träningarna skulle ha ett syfte bakom.
Folke Sundmark som satt i styrelsen vid den här tiden förstod Wickbergs planer och han höll till viss del med om att tiderna har förändrats. Sundmark visste att om Brynäs skulle vara med och tävla bland dem bästa så behövs det förr eller senare en ny form av organisering.
Men den gamla kvartersklubben Brynäs var ingen stor förening och hur skulle de kunna ha råd med Wickbergs ambitioner?
Hockeyn hade inte funnits i programmet om det inte vore för att Sop-Åke och hans mannar räddade den, och klubben var fortfarande fattig nog att vara beroende av det ideella stödet utifrån. Bandyn däremot hade ingen Sop-Åke och styrelsen hade motvilligt tvingats till att lägga ner den verksamheten.
Men Wickberg var trött på att hockeyn hela tiden stod i beroendeställning. Varje förändring som skulle ske var tvunget att gå igenom en styrelse som hade ansvar över flera sporter, och det tog därför tid att gå till beslut och sedan sätta det i verket.
Dessutom såg Thure mycket talang i Brynäs hockeylag. Bland annat Lill-Åke Andersson, Brynäs målvakt samt Hebba Mattsson. Det var talanger som klubbar skulle locka till sig inom en snar framtid om inte Brynäs klarade att etablera sig i toppdivisionerna.
Thures idéer hade lyckligtvis sått ett frö i Folke Sundmark och vid ett styrelsemöte 1954, då Brynäs för andra gången skulle få tillhöra Division 1, tog han upp frågan med bestämdhet.
Folke förstod att Brynäs stod i skuggan av storlaget Gefle Godtemplare, men han försökte få styrelsen att lyssna på Wickberg. För trots allt spelade Brynäs där och då i samma serie som Godtemplarna så varför skulle inte Brynäs också kunna skaffa sig bättre förutsättningar?
Därför var Folke beredd på att ge Thure fria händer till att bygga upp en ny modern organisation.
Men kassören John Andersson rynkade sig på pannan. Han höll med om att organisationsidén var bra.
Men Brynäs hade i sin nuvarande form ett bra lag, och de unga hade en hobby att hålla på med efter skoltid. Brynäs var, trots liten ekonomi, en stabil kvartersklubb som fanns med och utmanade de stora lagen.
Varför riskera något av det för en dyr idé utan garantier?
Men Folke gav sig inte. Han visste att allt hänger ihop. Ska man bli bäst långsiktigt på isen måste man ha en organisation runt omkring laget som är byggd för framgångarna.
Styrelsesekreteraren Sture Öijving höll till slut med Folke. Öijving var egentligen ingen idrottsmänniska till den grad att han tidigare varit engagerad inom idrotten. Men han hade halkat in i styrelsen genom långvarig relation mellan honom och föreningen. När Brynäsgrabbarna skulle få medaljer eller någon pokal för deltagande var det till Öijving klubben hade vänt sig till.
Öijving som företagare förstod även han att Thure hade bra kontakter med drivande folk, särskilt inom byggbranschen i och med att han hade sitt arkitektkontor. Och att ha lite affärsfolk i föreningen kanske inte var så dumt trots allt.
För tänk om företag en vacker dag skulle aktivt gå in och sponsra Brynäs ekonomiskt? Den tanken kunde Öijving och Folke Sundmark säkerligen locka till sig resten av styrelsen.
Styrelsen blev därför mer och mer optimistiska till Wickbergs idéer och trots att John Andersson inte höll med fick han till slut ge sig även han.
Det var dags för Brynäs att ta första klivet in i Thure Wickbergs storsinta verk.
