Brynäsbloggen: Underbara Brynäs
Det är inte många lag i SHL som ger mig sådan total glädje när de förlorar hemma mot Brynäs som Frölunda. Antar att det beror på att det inte tillhör vanligheten. Ungefär som då Färjestad åker ur slutspelet mot Brynäs. Fantastiskt underbart men ganska ovanligt om man ser till historien.
Jag hade inte den största förhoppningen inför gårdagens match. Visst, segern mot MoDo var ljuvlig. Hade de kommit till Göteborg med en förlust mot MoDo så vette katten hur det hade sett ut. Självförtroendet fick, helt klart, en boost åt rätt håll. Men skulle det räcka mot ett Frölunda som får med sig pucken bara de viker ut lilltån i en närkamp? Ett Frölunda som hade en målskillnad på hemmaplan med hissnande 40-11 innan gårdagen. Ett Frölunda som blev snöpligt poänglös senast de två möttes ”Revanschlusten måste ligga på 100% gånger två”. Jag skakade nervöst på huvudet vid första nedsläpp ”Gör de bara en rejäl insats och kämpar hela matchen så kan man inte klaga”.
6.35 Tystade Anssi Salmela majoriteten av publiken när han satte 0-1 i powerplay. Även jag blev tyst. Jag hade fram tills då fört ett högljutt taktiskt coachsnack med killarna genom tv-skärmen. Målet var solklart och man såg lång väg hur Salmela funderade och till slut valde var pucken skulle hamna. Så vackert och plötsligt också så självklart. Frölunda hade bjudit upp till dans men inte räknat med att danspartnern bestämt sig för att här ska inte ”karlsloken” leda.
Jag brukar sällan påpeka något om domarna i matcherna. De är mänskliga och då kommer det också att förekomma misstag. Dessutom så kan man ju också tänka på det att med över 11000 gånger 2 ögon på en så lär trycket vara massivt. Ett tryck som de inte riktigt klarade av. I stort så säger jag inget men det bortdömda målet… som Wikegård sa när domaren konfererade med videodomaren ”godkänner de inte det här målet så bryter jag ihop”. När domaren kliver ut på isen så meddelar de att det inte är något mål. De anser att Nic Johnson skulle ha kunnat tagit sig bort från målgården när han var fastklämd mellan två Frölundaspelare. Det är inte första gången som det händer besynnerliga saker till Frölundas fördel i Scandinavium. Det här var garanterat inte sista heller. Det känns dessutom, så här i efterhand, fullständigt onödigt att lägga mer energi på det här. Gjort är gjort och kommer inte igen.
Som så många andra så lägger jag matchens spelare på Greg Scott. Bara att ta det bortdömda målet som ett praktexempel. Greg skakade bara lätt på huvudet när domaren fällde beslutet och gick vidare. Han ödslade ingen tid på att tjafsa med domarna. Han bara skakade det av sig och gick vidare i matchen. Han valde att fokusera på matchen. Han personifierade klockrent innebörden av ”Nu Gävlar”.
Jag skrev igår på facebook att det här var en trevligt gedigen arbetsseger. Och avslutade med frågan ”En kommande finalserie mellan de två?”
Tror inte det är många som absolut kan säga nej på den frågan. Ska möjligen vara Dr. Emmet L. Brown och Marty McFly i deras flygande DeLorean då.
Brynäs har visat sig bättre än vad många trott. De har slagit det ”omöjliga” Frölunda både hemma och borta där bortavinsten betonas tyngre än hemma. Det ÄR starkt att vinna mot Frölunda i deras egna borg.
