Varför misslyckas så många i Brynäs IF?
Det vi hör bland många experter och bland oss fans är att vi ska blåsa ut personer ur klubben. Styrelsen ska avgå. Klubbdirektören ska avgå. Sportchefen ska avgå. Nu finns det vissa röster som vill att hela tränarstaben ska avgå…
Niklas Wikegård utropar i bästa sändningstid: ”blås ut hela föreningen!”. De allra största hockeypoddarna i landet har pratat om att hela ledningen måste bytas ut.
Några i Brynäs IF erkänner motvilligt att det inte har varit stabilitet sedan 1980. Kanske genomsyrar det också ett faktum att Brynäs inte har vunnit serien sedan 1977..?
Det är fel på allt och alla.
Därför ställer jag frågan:
Varför misslyckas så många i Brynäs IF?
Det kan inte enbart handla om inkompetens bland alla som är verksamma i klubben. Det är bara att kika på alla meriter, erfarenheter som personerna har inom sina respektive områden i tidigare organisationer och föreningar.
Varför kunde inte den tokerfarne Roger Melin styra skeppet som då seglade i stark medvind?
Varför krävde vi Stefan Bengtzéns avgång i Brynäs, för att sedan se honom lyfta hela Örebro Hockey till historiska nivåer?
Varför får Peter Andersson det inte att fungera i Brynäs när han fick Malmö att prestera så starkt?
Varför fick Johan Stark inte Brynäs IF att gå runt ekonomiskt men står idag som generalsekreterare för svenska hockeyförbundet?
Exemplen är många….
Vad händer med individerna när de kommer till Brynäs IF? Finns det något i organisationen som inte står rätt till? Ur ett systemiskt förhållningsätt kan man anta att något skaver och har gjort det oerhört länge i Brynäs.
Är det något vi vet från organisationsteorins breda landskap är att ingenting sitter i väggarna. En organisation är en social konstruktion formad av en grupp individer som i sitt sammanhang bygger gemensamma mål.
I organisationen finns det massa olika verksamheter. Tar man ett helhetsperspektiv på föreningen kan man hävda att Brynäs IF mår ganska bra bortsett från hur pandemin påverka; marknaden har gått ganska bra, En bra start går bra, Dam- och flickverksamheten utvecklas i raketfart, ekonomin har gått bra med hög likviditet i föreningskassan… osv.
Problemet sitter i SHL-verksamheten. Den sportsliga delen på herrsidan. Det som egentligen bär upp alla andra kärnverksamheter – den verksamheten går bakåt, och idag befinner den sig på kritiska nivåer.
Detta trots alla omorganiseringar och byte av ledare och individer man har gjort genom åren. Trots att man har skjutit till med stora medel till spelarbudgeten (som har varit möjligt för att övriga delar av Brynäs IF gått rätt bra) har man inte lyckats att klättra i tabellen.
Så vart skär det sig?
Tidigare den här säsongen gick den förre Sportdirektören Andreas Dackell ut med kritik till styrelsen. Han beskriver att det har varit alldeles för rörigt i den sportsliga organisationen. Dackell som då både varit spelare, tränare, medlem i styrelsen och arbetat operativt som sportdirektör.
Kritiken var bland annat att styrelsen inte har lyckats med att sätta upp riktlinjerna för de som arbetar operativt. Att det inte finns något ”såhär gör vi i Brynäs! Det här följer vi och det här står vi för!”.
I en intervju med Brynäspodden beskriver sportchefen Micke Sundlöv samma sak. Att det har varit rörigt i Brynäs IF.
Nu står vi och väntar på besked. Vi vet inte i dagsläget hur det blir med vare sig sportchefen eller hela den sportsliga organisationen. Detta publicerar jag alltså den 14 mars. Det är alldeles för sent att inte ha klargjort hur man tänker framåt…
Det är något i systemet Brynäs IF som skärvar. Och jag tror inte längre att det handlar om bara en individ. Jag tror inte att det bara är en person agerar någon form av bromskloss eller förstör för klubben.
Jag misstänker att det finns någon gammal social kultur i föreningen som skapar motsättningar när förändringsprocesserna ska till.
Jag tror att den tidigare sportchefen Stefan Bengtzén upplevde det, jag tror att den tidigare klubbdirektören Johan Stark upplevde det och jag tror att nuvarande klubbdirektören Micke Campese upplever samma sak.
Det går bara att spekulera. Men är det så att det finns kvar gamla kritiska röster kvar i klubben, röster som antingen går via styrelsen, eller röster som florerar runt om i organisationen till- och bland dem som arbetar operativt? Röster som är kritiska till de förändringsprocesser som föreningen försöker att få till eftersom att så har Brynäs aldrig jobbat tidigare?
För alla har velat fått till en förändring men alla har inte velat varit en del i förändringen – och det är en stor skillnad.
Jag tror att det är en del av systemfelet, med flera individer inblandade, i olika sammanhang och positioner, som ligger till grund för att Brynäs IF inte har klarat av att gå framåt.
Kan det vara så att det är anledningen till varför styrelsen aldrig har kunnat de senaste tio åren givit klara besked och tydliga riktlinjer för hur den sportsliga organisationen ska fungera operativt?
För om styrelsen inte är överens om hur man sak jobba och ledningen inte får några tydliga riktlinjer... Hur ska man då kunna hitta en identitet? Hur ska man då kunna säga; Att så här jobbar vi. Det är står vi för – det är här våran kultur!
Jag varken kan eller vill uttala mig om rakt på sak vilken, eller vilka som borde lämna skeppet. Jag kan bara precis alla andra spekulera om det mesta...
Men jag börjar bli alltmer fast i min åsikt om att det finns – och/eller har funnits – personer med formella- och/eller informella positioner i klubben som har stannat alldeles för länge på sin plats.
