Brynäsbloggen: Verkligheten kan göra ont
När man blir så glad över en seger att man av misstag råkar slita tag i frugans ömma fot… då vet man att det var en efterlängtad seger.
Nu kanske jag bör förklara vad jag menar. Jag har mina hockeykvällar uppe vid televisionsburken i sovrummet så att övriga familjen kan se sin tv ostörd i vardagsrummet. I torsdags kväll så gick dock fru Nyblom och lade sig innan matchen var slut. När slutsignalen gick och jag fylldes av den enorma euforiska känsla som spred sig från tv-rutan så ville jag ju givetvis dela med mig av glädjen till min ”jag hejar på Leksand” hustru. Hon var dock mindre intresserad av det då hon tittade på en serie på Netflix. Så jag tänkte diskret och kreativt berätta för henne vad som just hänt. Jag tog ett stadigt tag om hennes täcke och ruskade om det. Till min förvåning så uppmärksammade hon mig med ett vrål och fråga vad f-n jag gjorde med hennes fot. Jag hade av misstag fått ett tag om hennes ömma fot i mitt grepp om täcket. Slitit tag i det och ryckt till så att täcket (och hennes fot) fladdrade lite komiskt.
Sebastian Enterfeldt har blivit tvungen att lägga skridskorna på hyllan. Tacklingen han fick mot sargen för lite mer än två år sedan tog till slut ut segern. Enterfeldt har försökt och försökt se framåt och längtat efter varje comeback. Han har kämpat med rehabilitering och träning men hela tiden fått bakslag. Jag lider med killen.
Men var det oväntat? Nej, egentligen inte då vi har sett den här kampen mot skador för en comeback tidigare. Peter Forsberg med sin berömda fot kommer osökt till minnes.
Sebastians arm blev, helt enkelt totalförstörd av Anton Hedman (då i Färjestad). Fem operationer och två comebackförsök senare så står han där och måste välja. 28 år gammal och karriären är över… Tänk er själv vilken bedrövligt fadd smak han måste känna över att vara tvungen att ens tänka tanken. En viktig kugge i laget och ett hjärta ute på isen som kunde dra ett helt lag under en tung match.
