Björklöven-bloggen: Ge mig nörderi i hockeyformat
Björklöven-bloggen är den nödvändiga tillflykten för oss skribenter på denna redaktion. På denna blogg så kommer allt inom hockeyns värld att behandlas, stort som smått. Kom ihåg dock att det enbart är personliga tankar som presenteras på denna blogg.
Ge mig nörderi i hockeyformat (09-09-26, 23:48)
Vaknar upp en lördag. Sprängande huvudvärk. Gårdagens fest sitter fortfarande i skallen. Lund är en jäkla stad, en jäkla bra sådan, tänker jag medan jag slänger på mig en tjockare tröja och pallrar mig ner mot stan. En promenad kan ta bort den värsta huvudvärken, men inte dagen-efter-ångesten. Er bloggare är dock en städad man, så ni kan vara lugna.
Vandrar in på pressbyrån. Älskar pressbyrån. Pressbyrån finns inte i Umeå. Men i Skåne finns den. Jag går mellan hyllorna, bläddrar i tidningar med temanummer ”2000-talets viktigaste propositioner och skrivelser”, sexigt tänker jag, och vandrar vidare. Plockar upp en annan tidning, och en till, och ytterligare en, och får reda på att Hayden Panettiere minsann är singel igen (Jublar tyst för mig själv. You would too, would ya not?), att Åre laddar inför en ny vintersäsong och att uppkavlade chinos och färglada strumpor är ”..så 2008!”.
Plötsligt rycker det i mina fingrar. Jag vill inte läsa om glitterglammiga och sönderopererade kändisar, jag vill inte läsa herrmodetexter skrivna av prettiga och bakåtslickade Stockholmsgrabbar med ”svåra” frisyrer.
Hockeysäsongen har börjat. Jag vill ha någonting i mina händer som inte innehåller orden ”Hockey” och ”Bibel” i samma mening, eller för den delen innehåller texter med mindre originella punchlines så som att ”Linköping eller Frölunda vinner SM-Guld”.
Jag letar efter en riktig hockeytidning. Plockar upp två stycken magasin från USA, tittar på prislappen: 119 kronor. Man ska kunna läsa om hockey utan att bli rånad, tänker jag medan jag slänger ifrån mig den svartvita (!) magasinblaskan. Plockar upp ProHockey, och märker att ingenting förändrats sedan jag läste den senast för 8 år sedan. Fortfarande idolporträtt, fortfarande monsteraffischer och artiklar med lösryckta citat om hur han, han eller han är bäst i världen eller har en magisk teknik. ProHockey är en grym tidning om du är strax över 10 år, älskar Sidney Crosby och ska på Fiskens Hockeyskola i sommar.
Men om du för länge sedan rakade av dig moppe-muschen och vill läsa något annat än texter med Top30-listor över de hetaste målvakterna så är tidningen kanske ingenting för dig.
Jag vänder, vrider och vrakar. Men hittar ingenting. Inte ens Tidningen Hockey finns i hyllorna.
Det slår mig där och då att det finns en sak som saknas i journalistdjungeln: En djupdykande hockeytidning.
Det slår mig där och då att det måste finnas en sak i journalistdjungeln: Ambitioner om att starta en sådan.
Jag vill ha någonting mer än idolporträtt, topp30-listor och inte så nyskapande artiklar om hur Zetterberg är kung, Lidström president och hur ”Detroit ska ta tillbaka Stanley Cup”.
Bland fotbollstidningarna kan man välja, vraka och rannsaka i jakt på att hitta just sin tidning. 4-4-2 (den engelska versionen) och framförallt (Läs: FRAMFÖR ALLT) Offside är tidningar som slagit igenom på att beskriva svettdropparna på Kalle Corneliusson, analysera IFK Göteborgs barmarksträning och tränga sig in i huvudet på samtliga Cristiano Ronaldos ungdomstränare i jakten på vad som gjort Madeira-grabben till världens bäste.
Och det är just någonting i stil med detta som jag vill ha inom hockeyjournalistiken. Fast istället för Karl Corneliusson, IFK Göteborg och Cristiano Ronaldo så vill jag läsa om Alexander Fällström och vad som pågår i hans huvud när han väljer Harvard istället för NHL, Peter Forsberg och vad som driver honom framåt (Uppenbarligen gör inte hans fötter det i alla fall…) och jag vill höra Jörgen Jönsson berätta om hur han upplever dagen efter – och den första dagen på resten av hans liv.
Jag vill ha nörderi i hockeyformat. På en fullt ohälsosam men likförbannat seriös nivå. Ett nörderi som är nyskapande, och inte ett i raden av journalistiska alster i stil med hemma-hos-reportage med "Detroit-svenskarna".
Jag vill ha en hockeytidning som sliter upp underställen på varje hockeyspelare och lägger sig varmt om hjärtat hos varje supporter. En tidning som behandlar både det stora och det lilla, undanskymda och fula inom hockeyn. Det ska vara en tidning som handlar om hockeyn, men där människan, samhället, du:et och jag:et står i fokus. Precis som det är i verkligheten. Precis som hockeyn är.
Men jag har inte hittat denna tidning ännu. Istället finner jag bara monsteraffischer, lösryckta citat om Sidney Crosbys storhet och ytterligare en krönikör som skriver om hur antingen Frölunda eller Linköping tar hem SM-Guldet. Och det får mig att fundera på varför vi inte dykt längre inom hockeyjournalistiken.
Vi ses i det gröngula vimlet!
Mario G.
