Traditionens makt är stor
Det är paus mellan den tredje och fjärde perioden i den avgörande matchen mellan Björklöven och Skellefteå. Vinnaren går till kvalserien och ställningen är 3-3. På läktaren syns nästan bara oroade ansikten. Vissa ser ut att tillkalla högra makter, andra sitter med sänkta huvuden. Det är ju matchen som bara inte för förloras…
Förlängningen börjar, det ser bra ut, Löven verkar vara det piggare laget, bara därför får man känslan av att ett skitmål för Skellefteå förmodligen kommer att avgöra matchen. En Skellefteåspelare kommer över offensiv blå, och man vågar knappt titta. Han stoppas snart upp av hemmaspelare, och de flesta pustar lättat ut. Några minuter senare får Steve Potvin pucken, samme Potvin som när han kom till klubben ansågs som ett mindre lyckat förvärv, Steve lyckas få till ett skott i alla fall, ett inte alltför märkvärdigt sådant, men det behövs inte så mycket ibland, skillnaderna är små ibland mellan himmel och helvete…
Pucken går i mål. Glädjen är ofattbar, Potvin har inte bara avgjort matchen, han har med sitt mål gjort också gjort denna säsong klart godkänd. Randy Edmonds drog säkert en lättnadens suck. Han hade nog inte velat bli känd som den tränare som åkte ut mot Skellefteå i play off 2. Vem vill det?
Efter att Löven vunnit match två med mycket övertygande spel utbröt närmast glädjefnatt bland alla ”Löven”-anhängare, visst satt 5-1 segern otroligt bra, men man kände ändå lite att man kanske inte borde fira alltför mycket, det var trots allt en match kvar. Och Greg Parks har rätt när han sa att fredagsmatchen inte skulle betyda någonting i händelse av en förlust på lördag. Han har så rätt. Greg Parks och Steve Potvin var matchseriens stora giganter. De är värda precis allt beröm de så ofta får av tränare Edmonds och saknaden efter Alexander Semjonov blir allt mindre.
Så nu är laget klart för kvalserien. Känns inte så speciellt med det, Björklöven har varit i kvalserien de senaste sex säsongerna. Men det var längesedan vägen dit varit så krokig. Superallsvenskan blev snabbt förvandlad från en kamp om de två första platserna till en kamp om en play off-plats. Först underläge i den första play off 1 matchen borta mot Hammarby med 1-5. Slutresultat: 6-5. Sedan 5-4 i hemmamatchen och avancemang till PO 2.
Underläge med 0-1 i matcher mot Skellefteå efter en svag insats av Löven, samtidigt som Skellefteå såg starkare ut än någonsin. Men traditionens makt är stor. Trots ett bra läge lyckades Skellefteå inte den här gången heller. Fast det var nära. Närmare än någonsin. Johan Backlund växte ibland ut till en jätte som mycket väl kunde blivit Skellefteås matchvinnare. Men när det verkligen gällde visade hemmalaget större vilja. Traditionens makt är stor.
Har Löven något i kvalserien att göra? Kvällstidningarna ger inte Umeålaget någon chans alls. Men tänk på att det var längesedan Löven spelade i kvalserien med så liten press på sig som den här gången. Alla räknar med att Leksand ska ta sig till elitserien, de har pressen, AIK och Timrå har haft ett långt uppehåll och spelar också under stor press. Alla som följt Löven de senaste åren vet att det är otroligt svårt att komma från elitserien till kvalserien. De två senaste tillfällena Löven gått upp i elitserien har man slagit ur underläge, plus slagit ut Skellefteå i play off 2…Traditionens makt är stor, hoppas jag, i så fall ser det plötsligt ljust ut, inte sant?
Till sist måste jag bara berömma sittplatspubliken i Umeå Arena som plötsligt kommit igång ordentligt. Förresten, lite konstigt av en svart-gul kollega här att kalla Green Devils medgångsklack efter att man sjungit ”Kom igen Löven” nästan konstant en hel period vid ställningen 3-0 till Skellefteå (onsdagsmatchen)…