Krönika: Snygga färger och björk
Tommy Boman - ny medarbetare på Björklövens SvenskaFans.com-lagsida som är bosatt i södra Sverige - skriver om sitt engagemang för Umeås hockeystolthet.
Engagemang i olika idrottslag tar alltid sin början någonstans. Själv är jag uppväxt i en ganska hockeytokig miljö där de flesta hade Brynäs som sitt favoritlag. Min moster hade dock Färjestad som lag nummer ett och jag funderade ett tag på att ta det laget till mitt hjärta, men det kändes liksom inte rätt. Brynäs var liksom inte att tänka på då jag alltid varit obstinat individualist och alltid vägrat sälla mig till det omgivande kollektivet. Däremot upptäckte jag att i SM-finalen, som spelades 1982, fanns det ett lag som hette Björklöven. Även om man i den finalen förlorade lite snöpligt mot AIK, hade jag funnit mitt lag. Att området jag bodde i vid tillfället hette Björksätra förstärkte bara tanken på att ”detta är mitt lag”. Genom åren har denna känsla bara blivit starkare. Att Björklöven kan ståta med snygga matchdräkter och en av världens vackraste klubbmärken gör inte saken sämre.
Som boende i de södrare delarna av Sverige har man dock inte alltid möjlighet att följa Björklöven, vilket är mycket synd. Någon match varje år brukar det alltid bli trots en ganska ensam tillvaro på läktaren. Som suporter för ett bortalag är man alltid en lite suspekt person som stapplar runt i läktarkorridorerna, men av någon anledning brukar vi Björklövenfans för det mesta kramas om under matcherna och till och med gratuleras efter en vinst. Kanske tycker folk lite synd om oss då vårt gamla storlag numera är ganska långt ifrån eliten. Det är i dag heller inte så många före detta Björklövare som spelar i andra lag som det var tidigare då i stort sett varje elitserielag hade minst en nyckelspelare som spelat i Umeås stolthet.
Varför fortsätter man då heja på ett lag som inte är med i toppen, har en del ekonomiska problem och saknar storstjärnor? Tja, givetvis är det svårt att lämna laget man hejat på i så många år, dessutom är bara lagets färger och logga värt en hel del. Den största anledningen för mig är dock känslan av att ”vi kommer tillbaka”. Björklöven är en klubb med anor och finns i en ganska stor stad samt har en stor följarskara av fans runt om i landet. Någon gång vänder det och det finns få känslor som slår comebackens juva sötma. Björklöven kommer återvända till eliten, frågan är bara när.
