BHC:s vinstsvit bröts
Det tog ett tag att komma över första förlusten, så det här blir bara en reflektion över matchen och det som hände. Är jag en dålig förlorare? Jag är en mycket dålig förlorare - men när ett lag som Hästen spelar så destruktivt skall de få så lite uppmärksamhet som möjligt.
När Hästen redan efter tio sekunder slår en icing är det tydligt var deras inställning är. Det är helt enligt alla regler och dylikt, men personligen tycker jag det är förkastligt att spela på detta viset. Lagen har ändå ett ansvar inför publiken; de måste bjuda upp till ett bra spel. Hemmalaget skall självklart bjuda till extra mycket, men det krävs två för att dansa tango.
BHC:s enda mål svarade Jackson Penney för. Han har gjort tre mål på två matcher. Tänk vad han kommer att betyda för laget när han har hittat ännu mer rätt i spelsystemet. Ingen skugga heller över Henrik Tojkander i målet som sin vana trogen släppte in få mål. Skall man skylla på någon så är det anfallarna som får ta sig i kragen. Skjuter man ca 40 skott kan man begära att det görs mer än ett mål. Eller har jag fel?
I historieböckerna kommer det stå en sak. BHC-Hästen 1-2. Och som en vis man en gång sa: det är målen som räknas. Så sant.
Betyg
BHC:
1. Anders Skördåker - starkare än Hero
2. Jonas Lindström - det gör ont att möta "Limpan"
3. Joakim Persson - en stadig klippa att luta sig mot
4. Sergei Fokin - "Sigge" är ändå "Sigge"
5. Henrik Tojkander - Allringer, vem är det?
