Den skånska hissen
Historien såg ut att upprepa sig.
Efter 50 minuter mot Leksand hade Timrå i princip bara spelat mot gästernas mål. Leksandsmålvakten Filip Larssons höga densitet var anledningen till mållösheten.
I takt med Larssons omutlighet innanför järnramen började den senaste tidens obehagliga matchupplevelser göra sig påminda. Skulle Timrå slå knut på sig själva igen? När Leksand med full knätofs kontrade i slutet på matchen trodde jag förluststunden var kommen. Ett Leksandsmål där och jag hade behövt nypa mig i armen av tragikomik.
I tidigare artiklar har jag påpekat behovet av offensivt samspel för att målproduktionen ska öka. För den uppmärksamme innehöll Rindells förlösande ledningsmål ett sådant efterlyst förarbete. Gissa vem som bufflade Leksandsbacken i nyllet på egen målvakt och därefter parkerade sig själv perfekt i skottlinjen för att Rindell skulle kunna skjuta på tajmad skymning? Just det - Pääjärvi igen! I min värld är det hans förtjänst att det blev mål. Fler spelare än Pääjärvi behöver bidra med samma dukning för att Timrå ska öka målkvoten.
Det slagkraftiga budskapet från tränare Ante i pausintervjun inför tredje perioden att smaska på i nättaket gav effekt. Antes önskan är min lag tänkte Rindell och smaskade upp pucken i nättaket tack vare Pääjärvis flockbeteende. Precis när euforin började avta gjorde Dahlén omgångens mål vackert framspelad av ligans poängkung Hanzl. Likt Mufasas röst i Lejonkungen ekade Antes röst innanför hjälmen på president Dahlén när han för kung och fosterland smaskade upp pucken i bortre krysset. Det är säkert helt okej för Ante med krysset också. Nervositeten återuppstod när Leksand tilläts reducera i en situation där försvaret såg ut att vara försvagat med två man. Bortsett från den insatsen har Svensson varit mycket pålitlig på sistone. Den gastkramade avslutningen utlöste en slangbella-effekt av maximal njutning när slutsignalen förkunnade en vinst i SCA Arena. Äntligen!
Den här veckan möts Malmö, Rögle och Timrå i den skånska hissen. SHL-tabellen är his(s)keligt jämn efter tio omgångar. Jag tror de här lagen kommer trycka på tre olika knappar den närmaste tiden. För mig som distanssupporter blir det två ”hemmamatcher” imorgon torsdag (i Malmö) och lördag (mot Rögle).
Hittills har Malmö överraskat positivt utifrån förhandstipsen och spelarmaterialet. Den blygsamma upplagan av rödhökarna har istället knutit näven i fickan och med bestämdhet försökt tvätta bort den utpekade jumbostämpeln. Nu tror jag svackan kommer. Hissen är på väg nedåt i schaktet och tajmingen är illa. Malmö möter nämligen bottenlaget HV71 gånger två, guldsmygande Skellefteå samt defensivt starka Växjö, Leksand och Örebro efter Timrå. Risk för mörkret i bottenplan!
Rögle har verkligen inte inlett säsongen enligt mina och sina egna förväntningar. Som bosatt nära Rögleland, så är tongångarna allt annat än positiva. Den vackra självbilden stämmer inte med våningsplanet i tabellen. På flera sätt känns Rögles lagbygge ganska likt Timrås. Namnkunnigt, hemvävt och en ifrågasatt backsida. På lördag tror jag effektiviteten kommer spela en avgörande roll. Kommande omgångarna möter Rögle oberäkneliga Linköping, cyniska Färjestad, svårslagna Örebro och Luleå med uppåtgående form. Rögles knapptryck i hissen förblir på den gula larmklockan. Någonting stämmer inte med Ängelholmslaget. Hissen går inte ända upp!
Enligt många statistiska kolumner är Timrå på väg att bli riktigt farliga. Mycket av spelet är klanderfritt och sparkapital finns. Framför allt i offensiv produktion. Defensivt ser harmonin ut att finnas mellan målvakterna och det brandskattade försvaret har under förutsättningarna visat på gott stridsvärde. Om jag tvingas välja, så föredrar jag att Timrå börjar säsongerna tufft för att härda oss till framgång under våren. Efter Skåneturnén ska Timrå bekämpa formsvaga HV71 och utkräva revansch mot Linköping. Med den avstängningspermitterade Lundin tillbaka i laget finns det skäl att trycka uppåt i den skånska hissen.
Finns det en takterass?
