Det ser bra ut!
Det ser bra ut! Visst, det sa vi så här års ifjol också. Även då inleddes säsongen med tre segrar, som sedan kom att bli fyra innan trenden vände och det blev fyra raka torskar. Vad är det då som talar för att AIK ska vara stabilare än den berg-och-dal-bana vi stundtals såg förra säsongen. Jo, jag kan se flera anledningar.
I år har vi en klart uttalad förstemålvakt som känns hur trygg som helst. Målvaktens betydelse i ishockey kan inte underskattas. I ett fotbollslag kan ett bra försvar se till att målvakten hålls i det närmaste sysslolös i flera matcher. I hockey funkar det inte riktigt så. Målvakten får alltid bekänna färg. Har du en målvakt som varvar lysande insatser med mer tveksamma sådana, ja då har du byggt goda förutsättningar för att hela laget ska göra detsamma.
Efter Västerviksmatchen står det också klart att årets AIK kan vinna även när laget inte spelar bra. Något som det var si och så med förra säsongen. I söndags i Småland van Västervik skotten med 39-19 men AIK vann matchen. Det här hänger ihop med nämnda målvaktssanning. När laget spelar dåligt kan en stabil keeper hålla laget kvar i matchen och några målchanser får även ett lag som är hyggligt utspelat – vilket AIK i sanningens namn var under långa stunder i söndags – och är man då ett lag som vinner även halvkassa matcher ser man till att sätta några av de där chanserna.
Faktiskt kändes det ganska befriande att det gick som det gick med tanke på hur ofta vi förra säsongen fullständigt krossade i antal skott men ändå förlorade matcher. Nu ska vi inte bli för kaxiga men jag har svårt att se AIK ramla ner i långa förlusttrender i år. Det ser faktiskt lite för stabilt ut för det. På tre matcher har AIK visat att de kan vinna matcher de dominerar – som i premiären, när de blir ganska utspelade – mot Västervik samt helt jämna matcher som den mot MoDo senast.
Vadå helt jämn? Kanske ni undrar men bortsett från sju åtta minuter i andra perioden då det var mer eller mindre lekstuga från AIK’s sida var matchen jämn. Skotten slutade exakt lika och hade Ångermanlänningarna satt det där friläget i slutet på första hade det kunnat bli en helt annan match. Nu visade AIK istället upp den så viktiga karaktären som ett lag behöver i jämna så kallade toppmatcher.
Huruvuda det faktiskt var en match mellan två topplag är kanske tidigt att säga men enligt förhandstipsen ska både AIK och MoDo vara däruppe och slåss om titels Allsvenska vinnare. Även om det som sagt är svårt att sia om hur det ser ut i mars finns det viss anledning att tro att det mycket väl kan bli så. MoDo ser intressanta ut – om inte annat så på pappret – med en ny tränare i Björn Hellkvist som gjort det bra i Malmö, Rögle och inte minst i fjol i Oskarshamn som ganska otippat vann slutspelsserien efter att ha hamnat på en sjundeplats i grundserien.
Lägg därtill en duktig målvakt och stabil stomme kryddad med vad som beskrivits som årets värvning i svensk hockey. När Tobias Enström efter elva säsonger i NHL valde hockeyallsvenskan och MoDo var det säkert många som slog glädjevolter i Ö-vikstrakten. Det närmaste vi kan jämföra med i AIK är när Dick Ternström vände hem och vi minns ju alla vad det ledde till.
Nu var väl Enström inte sådär skrämmande bra mot AIK, han hade faktiskt del i ett av AIK’s mål, men över 52 omgångar kommer han med all säkerhet att ha en oerhörd betydelse för sitt MoDo. Hur långt det räcker vet vi inte men vi kan ju hoppas att det inte är tillräckligt för att nå hela vägen.
Såhär långt har ju faktiskt AIK motsvarat favoritförväntningarna bättre än MoDo. Seger i det inbördes mötet och tre poäng mer på de första tre omgångarna.
Innan säsongen lyfte jag Johan Larsson. Såhär långt känns det riktigt. Larsson har sett stabil ut och senast fick han krydda det med ett mål. Vidare producerar SSK-linan med Holm, Weigel och Frödén över förväntan inledningsvis. Ett lag som ska vinna en serie behöver en leading line och det känns som om vi mycket väl redan kan ha hitta vår.
När sedan unge norrmannen Markus Hermanstad kliver fram och gör mål finns det även anledning att tro att det kan bli gott om folk som vill vara med och synas ofta i målprotokollet. Då har vi ännu inte fått fart på Garry Nunn – killen som ingen riktigt vet hurdan han är men som vi alla hoppas ska ösa in mål likt han gjorde förra säsongen i Norge.
Den backup-målvakt vi har i år var dessutom oftast förstavalet förra året och då såg vi honom som en klart allsvenskmässig målvakt. I Erik källgren bör vi ha en av seriens bästa andremålisar. Slutligen, vår huvudtränare har haft sitt testår. I år tror jag Mitell kommer att visa att han helt och hållet växt i den kostym som en head coach ska bära.
Med andra ord – Det ser bra ut!
