Debatt: Systemfel i svensk juniorishockey
Efter 08 Hockeys granskning av förhållandet utlänningar/juniorer aktualiserar vi K-G Stoppels debattartikel igen. K-G Stoppel är utvecklingsansvarig i Djurgården Hockey och han ger sin syn på svensk ishockeys utveckling.
Vi har problem i svensk juniorhockey. Varför?
På grund av ett systemfel: vi låter våra spelare utvecklas genom pojkhockeyn i sin årskull, men så fort spelaren blir junior så blir det plötsligt väldigt bråttom att ta steget rakt in i högsta juniorserien J20 SuperElit utan att först passera J18-laget. Problemen kommer på längre sikt då man efter två år har åldern inne som J20-spelare - och många tycker att de gjort sitt i svensk juniorhockey. De vill ta nästa steg: allsvenskan eller elitserien. Det steget är det största, och för de flesta slutar det med att de inte platsar. Alternativet blir att "gå tillbaks", ett nedköp med allt vad det innebär i sämre inställning med mera. Värst är dock om spelaren går till ett mindre seriöst div 1-lag - i sådana kan unga talanger inte utvecklas.
Vi hoppar över viktiga steg
Brådskan med våra unga spelare innebär att juniorerna hoppar över viktiga steg i sin utbildning och framför allt inte ger utvecklingen den tid som behövs. I skolan agerar vi inte alls på samma sätt. Det är väl nästan otänkbart att en elev går från 9:an direkt till tredje året i gymnasiet? Snarare vill vi ha längre tid i skolan för att hinna med. Så varför skyndar vi så i hockeyn? Forceringen av utvecklingen medför att vi urholkar kvalitén på våra egna juniorserier: om J18 spelarna spelar i J20 så är det inte längre någon J20-serie, och samtidigt blir kvalitén också sämre också i J18-serien: serierna blir svagare och steget längre från J20-hockeyn till seniorspel i elitserien eller allsvenskan. Matchningen av förstaårsjuniorer i J20-lagen medför också att många sistaårsjuniorer söker sig ut till seniorhockeyn innan deras juniorutbildning egentligen är färdig. Spelarna går därmed miste om ovärderlig kvalitativ träning - grunden i fostran av en bra hockeyspelare.
När jaget sätts före laget
En av orsaken till brådskan i svensk juniorhockey är att klubbarna i jakten på talangerna glömmer att vara långsiktiga. Det handlar mer om att berätta vilka spelarens förmåner är (lägenhet, lön utrustning, mat med mera), än att tala om vilka krav som ställs på den spelare som vill bli elitspelare. Lagtänkandet, föreningens krav och långsiktighet hamnar i bakgrunden. Risken är därför stor att vi utbildar en mängd spelare som är individuellt skickliga, men som sätter jaget före laget. Vissa tycker det är viktigare att komma fräsch och utvilad till en landslagssamling än att dagarna före offra sig för att rädda poäng åt laget, och kanske få tacka nej till landslagsspel på grund av en skada.
Skynda långsamt också i skolan
Jag vet att Svenska ishockeyförbundet jobbar för att få ishockeygymnasiernas utbildningar fyraåriga. Det är bra. Vi måste sträva efter en helhet, där spelaren kan lägga tid på både hockeyn och skolan så att även en hårdsatsande junior slutför sin gymnasieutbildning. Fyraårig utbildning gör det också enklare att behålla sistaårs-juniorerna i juniorhockeyn.
Bort med regionsserierna för J18
Men de största problemen finns ändå i regionsserierna på J18-nivå. De är alldeles för ojämna, och det gynnar varken toppen eller botten i serierna. J18-serierna bör alltså göras rikstäckande från början.
* På J18-nivå bör vi ta dagens J20-upplägg: två allsvenska serier före jul (norr och söder). Men inte med tio lag och trippelmöten utan tolv lag och dubbelmöten. 22 matcher före jul, precis som nu, men med betydligt högre kvalité.
* De fyra bästa lagen i varje serie går till Topp 8. Övriga lag spelar fortsättningsserier precis som nu. Lag 1-4 i Topp 8 går direkt till kvartsfinal. Lag 5-8 spelar åttondelsfinaler mot lag 1-2 i fortsättningsserierna. Lag 7-8 får försöka kvala sig kvar.
* J20-serierna bör återgå till en serie istället för två, som nu. 20 lag med dubbelmöten där lag 1-8 går till slutspel och lag 17-20 spelar kval.
Dags att styra upp TV-pucken
TV-puckens vara eller inte är diskuteras varje år. TV-pucken ska vara kvar men verksamheten ska styras upp mycket mer.
* Förbundet måste ta fram krav och regler för uttagningarna i distrikten och hur mycket tid som får läggas på samlingar, träningar etc. Skulle vi hitta former för detta skulle det också ta död på myten om hur viktig TV-pucken är för en vidare hockeykarriär.
* De spelare som flyttar från sin hemort till en ny förening skall tillhöra den nya föreningen, samt distrikts- och TV-pucklag - nu spelar man ju i det gamla distriktet.
* TV-pucken bör följas upp med en regionsturnering som inleder varje ny säsong i varje årskull: 80-90 spelare i varje ålder mot varandra. En väldigt bra start i förbundskaptenernas jobb med att forma ett landslag.
Russinlägren som att skjuta sig i foten
Många spelare i våra juniorlandslag (U16-J20) är ett år yngre än sina lagkamrater. Om vi nu har så smala kullar måste det vara som att skjuta sig i foten med att jobba med de så kallade russinlägren. Tidigare togs de 25 bästa i varje kull ut för specialträning, men numera medger ekonomin bara att de fem bästa är med. Här finns mycket att fundera på och rätta till:
* Lägren finansieras med bidragspengar från RF för en tidsperiod om tre år, vilket gör det svårt att få långsiktighet i verksamheten.
* Fem spelare från varje årskull är smalt framförallt då det händer så mycket i spelarnas utveckling, positivt och negativt. Det blir också svårt att få kontinuitet i arbetet.
* Varför skall förbundet jobba med utveckling av spelarna? Det borde vi i föreningarna göra. Förbundet ska lägga riktlinjer för hur svensk hockey ska spelas och jobba mycket mer mot tränarna, samt delge internationella tendenser från så många länder som möjligt. Nu känns det som vi jobbar dubbelt.
* I dag ligger lägren under sommaren. Det är fel: sommaren är en av få perioder för återhämtning.
Den svenska modellen - ingen kopia
Det internationella utbytet är viktigt i framtiden. Varför inte ställa fyra bästa lagen i Sverige och Finland mot varandra på både J18- och J20-nivå? För vem vet: i framtiden kanske vi kan få en europacup för juniorer? De senaste åren har vi försökt kopiera framförallt ryska men även kanadensiska modeller för att ta fram duktiga spelare. Det är inte bra. Vi har inte det underlag som Ryssland och Kanada har i form av antal spelare. Vi har inte råd att tappa så många spelare på vägen för att få fram dem vi söker. Sverige har aldrig vunnit och kommer aldrig i någon lagidrott att vinna stora mästerskap på att vi är individuellt skickligare än våra motståndare. Vi kommer att göra det på att vara mer taktiska och mer uppoffrande. Vi får aldrig gömma den svenska modellen. Vi ska naturligtvis ta in influenser från olika håll, men aldrig kopiera rakt av. För det kommer nya superstjärnor som Sundin, Forsberg och Alfredsson - just på grund av den svenska modellen. Vi skall bara se till att så många ungar som möjligt börjar spela hockey och att vi tar bra hand om dem. De skall ha rätt träning och matchning. Men för detta krävs tid och tålamod. Det finns nämligen ingen genväg till framgång.
Tidigare publicerad: 2006-01-15
