Exklusiv intervju med Patrik Nilson
08 Hockey har genom Ulrika Kahl fått en exklusiv intervju med Patrik Nilson som är tillbaka i Djurgårdens tröja.
Han är tillbaka. Laddad och redo att kämpa för Djurgården, laget som han brunnit för ända sedan barnsben. Redan vid fyra-fem års ålder inledde Patrik Nilson, med officiell moderklubb Bålsta HC och idag fyllda 24, sin hockeykarriär.
- Jag spelade även fotboll och tennis i min ungdom, men mycket tack vare att brorsans val att satsa på hockeyn (tre år äldre Marcus Nilson, reds anmärkning) gjorde även jag det, säger Patrik. Men de två personer jag har mest att tacka för att jag överhuvudtaget kunnat satsa på hockeyn är mina föräldrar. De har ställt upp i alla lägen för mig och brorsan; skjutsat till och från träningar och stöttat oss i med- som motgång. Utan dem hade det inte varit möjligt att komma dit vi är idag. Rent allmänt är min manliga förebild helt klart min pappa. Hockeymässigt får jag nog säga Mats Sundin, fortsätter han.
Patrik är alltså tillbaka efter två säsonger i den Nordamerikanska farmarligan, där han först spelade i Texaslagen San Antonio Rampage och Laredo Bucks under 2003-2004 och sedan i Las Vegas Wranglers och Lousiana IceGators under den följande säsongen. Att han ville tillbaka till Djurgården, som han tillhörde mellan åren 1997 och 2001, följt av utlåning till Mora 2001-2003, var det ingen tvekan om. Han har redan tränat med Djurgården sedan i höstas men först nu, den 23 januari, blir han officiellt spelklar.
- Jag trivdes visserligen bra i USA. De mindre rinkarna skapar ett snabbare och tuffare spel, men framförallt tekniskt håller Elitserien en hög internationell klass. Och Djurgården har alltid varit mitt lag. Att spela för exempelvis derbyrivalen AIK skulle inte vara aktuellt, säger Patrik.
Hur ser du på sammanhållningen i Djurgården?
- Den är bra, det är en bra organisation. Lite tråkigt är det dock att många av grabbarna i laget åker hem till sina familjer direkt efter matcher och träningar. När jag lirade i USA var många av spelarna yngre och hade inte hunnit skaffa familj och barn än. Spelarna här hemma är dessutom utspridda över hela Storstockholm. I USA, där majoriteten av spelarna kom från delar av Nordamerika eller från Europa, hade klubbarna oftast fixat bostäder till spelarna, som låg nära varandra. Därför blev oftare där, jämfört med här, att man drog iväg och fikade, käkade, spelade poker eller gjorde något annat tillsammans. Till det positiva med att spela i Elitserien är att det är en tryggare tillvaro och inte lika många matcher och resande kors och tvärs.
Hur känns det att vara tillbaka och hur ser du på din roll i Djurgården?
- Det jag vet med bestämdhet är att jag kommer att ha samma tröjnummer som brorsan hade när han spelade i Djurgården på nittiotalet – nummer 10. Sedan har vi inte ännu helt i detalj diskuterat vilken min roll blir. Jag är inte riktigt en spelare som fyller en enda funktion på isen, utan ser mig snarare som en kombination av tekniker, spelförare, målgörare och fighter. Det ska bli spännande att se hur det funkar och i vilken kedja jag passar bäst. Men oftast har jag ju spelat ytterforward.
Ni har match mot topplaget Frölunda på tisdag, dagen efter att du blir spelklar. Kommer du att spela?
- Jag hoppas såklart att jag finns med i laguppställningen. Sedan får vi se hur mycket speltid det i sådana fall blir.
Är du nervös?
- Jag har aldrig varit den typen som blir riktigt nervös, men det är klart att det är en stark känsla att vara tillbaka i Globen igen. Som återvändande spelare har man alltid stora förväntningar på sig. Jag har inte spelat en riktig match sedan i våras förra året, men jag har tränat hårt den senaste tiden. Hårdare än resten av laget kanske, för att kompensera för att jag inte spelat några matcher.
Hur tror att det går för Djurgården, både i den matchen och under resten av säsongen?
- Naturligtvis spelar vi för vinst. Och jag tror vi har en bra chans att ta oss till slutspel. Gör vi bara det kan allt hända. Laget har haft det kämpigt under säsongen, med många yngre, och jämfört med andra lag, orutinerade spelare. Det tar sin tid att pröva fram vilket spel och vilka spelarkonstellationer som fungerar bäst och förhoppningsvis kan vi få en topp till slutspelet. Det har hänt förr att lag fått kämpa hårt för att ta sig slutspel men sedan slagit ut de lag som legat i övre delen av tabellen under hela säsongen.
Vi tackar Patrik Nilsson och önskar honom lycka till i comebacken i svensk ishockey.
