Domare: Hatade, utsatta - ovärderliga!
Min högst egna och personliga åsikt är att hockeyn ska vara attraktiv att titta på. Hur den blir attraktiv går att diskutera, men om jag bortser från pengahysterin och ”stjärnglansen” i dagens hockeysverige, så ser jag ytterligare ett orosmoment: Domarna!
Vi behöver inte oroa oss för de närmaste 5-6 åren. Men tänk er om tjugo år, då har de mesta av domartruppen bytts ut. Frågan är, hur ska vi klara av att byta ut den?
Som ett led har svenska hockeyförbundet nu anställt två proffsdomare på heltid, bland annat för att sporra yngre killar (och tjejer) att börja döma. Jättebra! Men man glömmer väldigt ofta en viktig sak: Ungdomarna.
Jag gick min första domarkurs 1998 och har gått en varje år sedan dess. På dessa år har jag lärt mig väldigt mycket, bland annat att vissa ungdomsledare är dumma i huvudet!
Domare har blivit misshandlade, hotade och fått sluta för att de inte längre vill kliva ut på isen. Naturligtvis blir det någon form av straff från förbunden på den som begått gärningen, men det räcker uppenbarligen inte då det inträffar igen.
Av min första kurs 1998 var det bara en som fortsatte över flera säsonger: Jag själv. Under årens lopp har ledare spottat, hotat och kastat flaskor mot mig. Det gick så långt att polisen en gång blandades in för ett hot direkt riktat mot mig.
Med anledning av dessa problem passade jag på under tisdagens pressträff inför elitserien prata med Thomas Andersson, som är en av de domare som nu blivit heltidsanställda.
– Detta är ett jätteproblem det du nämner. Ett problem som det jobbas med, säger Thomas.
– Det är ungdomshockeyn som är jobbigast. Det är som du säger, ledare och föräldrar som ställer till det. Det är ju självklart att barn och ungdomar blir som de som ska verka som förebilder, i detta fall tränare och föräldrar.
Thomas pratar mycket om hur viktigt det är att få fler att förstå hur dåligt det är att stå och skälla och skrika på domarna. Han nämner egna erfarenheter från elitseriematcherna, om hur tråkigt han tycker det är att bli kallad det ena och andra.
Jag ska villigt erkänna och inte sticka under stolen med att jag själv kan bli så förbannad så att grodor kan ramla ur munnen på mig. Från publiken i elitserien måste det vara okej att uttrycka sig verbalt. Att sen kasta flaskor mot domarna eller skriva diverse meddelanden i snön på domarnas bilar, det är åt helvete rent ut sagt!
– Ja, vi elitseriedomare måste självklart tåla det mesta, och det tror jag vi gör också. Men det är ändå inte kul att få frågan från ens egna barn om varför människor skriker dumma saker till ”min pappa”.
Nu är det inte bara domarna som får ta skit, även linjemännen får ofta höra mycket, bland annat från spelarbåsen. Jag frågade om varför inte en linjeman ska kunna få blåsa av och ge ett lagstraff.
– Kul att du tar upp det, för det är precis vad vi diskuterar. Nu är det inte så, men kanske i framtiden, svarade Thomas på detta.
Kontentan av diskussionen om detta ämne är ändå att mer satsning på förståelse för ungdomsdomarna behövs. Till dem som tvekar att bli domare har Thomas ändå en hälsning till.
– Jag brukar fråga ungdomarna om det inte är värt ibland att ta lite skit från en ledare om man vet att man tjänat en femhundring på det. Det är kanske en morot att få ha lite fickpengar.
Visst är det en morot som jag hoppas att fler tar tillvara på, vi vill kunna se ishockey även om 20 år.
