Förlåt alla Timråsupportrar!
De kom med rödvita kläder och smattrande verktyg i form av händer, som gav lätt huvudvärk, och säkerligen starka röster. Det sistnämnda fick vi dock aldrig direkt uppleva.
Ja, Timråsupportrarna sjöng till en början. När nationalsången var över så blev det faktiskt en ganska jämn klackmatch. När Djurgården gjorde första målet var det inte längre något snack.
Det som skulle bli en fest för de rödvita blev en mardröm. Att fylla ett tåg till Stockholm (myten säger ju att det är lätt att höras och synas mest på djurgårdens hemmamatcher) var faktiskt bra gjort. En eloge till det och ett stort tack för den sponsringen i form av biljettintäkter, TIKare.
Järnkaminerna och hovet är en bra kombination, något Timråsupportrarna fick lära idag. Djurgårdsklacken sjöng högt och länge och sittplats var helt underbara! Och det syntes på spelarna att djurgårdspubliken vägrade låta handskrallor och norrländska ta över. Det syntes att när Järnkaminerna tog i och lyfte taket så lade spelarna i den där extra kraften och viljan som kom att räcka långt i den här matchen.
Dagens klack påminde lite grann om den klack som fullkomligt krossade allt motstånd på plan och läktaren den femte januari i år när Järnkaminerna/Blue Saints firade 25 år. Självklart var det inte i närheten av det idag, men det påminde lite om det.
Med tre poäng mot serieledarna Timrå som dessutom mobiliserat ett helt tåg av supportrar så kan ni som inte var på plats kanske tänka er lite hur skön stämning det var från djurgårdarna. Tänk er då när JK mobiliserar med tredjedelskortet. Tänk på det och försök komma fram till slutsatsen att ni ska införskaffa er ett sådant om ni inte redan gjort det!
Så med detta faktum, denna sköna stämning vill vi be alla TIKare som tog tåget ner till oss här i huvudstaden om ursäkt över att vi förstörde eran planerade fest. Med all respekt så var det garanterat inte första gången!
Stockholm tillhör oss!
