Att leva i USA utan DIF
Jeanette Björkqvist skriver för 08 Hockey där hon berättar hur det är att vara Djurgårdare i USA. För tre år sedan gick flytten över Atlanten. Längtan efter Djurgården är stor.
Du har säkert varit i en situation där du är helt inställd på att följa kvällens match, vare sig det är live eller på TV, men något kommer emellan. Det är svårt att komma över känslan att du kanske kommer att missa årets bästa räddning, en smart dragning eller ett snyggt mål. Det här är en känsla jag har varje matchdag. För tre år sen packade jag två väskor och flyttade till USA, tyvärr var jag tvungen att lämna mitt älskade Djurgården kvar i Sverige.
Det är jobbigt att missa matcher när det går bra för oss, för självklart vill alla supportrar vara där när solen skiner. Men det är ännu jobbigare att vara så otroligt långt borta när vi förlorar. Du vet precis som jag att om vi alla skulle gå på varenda hemmamatch så skulle Djurgården vara svåra att slå. Vi skulle vara den där sjätte utespelaren som ibland behövs för att vinna en match.
När jag valde att flytta från vackra Stockholm hade jag ingen aning om hur svårt det skulle vara att leva utan att kunna vara aktiv i Djurgårdens framgångar. Här i USA har vi ju visserligen NHL med bättre spelare och en liga som är på högre nivå, men det spelar ingen roll, för mitt hjärta tillhör inte något av dom lagen på samma sätt som det tillhör Djurgården. Jag växte upp som en Djurgårdare, och kommer att dö som en Djurgårdare.
Den här säsongen har det varit svårt för mig att följa laget. Tidigare år har jag åtminstone kunnat lyssna på matcherna på Web radio, men den här terminen är jag i skolan när matcherna spelas. Det enda jag kan göra är att läsa matchrapporter så fort jag kommer hem på eftermiddagarna. Samtidigt så vill jag mer än någonsin tidigare sitta där i Globen och följa matcherna. Även om vi inte har ett topplag den här säsongen heller så har vi ett framtidens lag. Att Djurgården säsong efter säsong kan plocka fram nya talanger är helt otroligt.
Jag har aldrig för en sekund ångrat flytten till USA, men jag kommer alltid att sakna mitt Djurgården. Jag har inte kunnat gå på en match på tre år eftersom de enda två gångerna jag har varit tillbaka i Stockholm var på sommaren. Även om jag inte sitter på läktarna, så är mitt hjärta där, varenda hemmamatch och varenda bortamatch.
