Krönika: Tårarna tar aldrig slut...
Det här är en krönika som skrivs när klockan nästan är fyra på lördagsmorgonen. Jag har varit hemma i cirka 20 minuter efter en dag och kväll fylld av mestadels sorg.
När jag insåg att det var över brast det för mig. Mina ben ville inte hålla mig uppe utan jag satt på det hårda betonggolvet på ståplats i Cloetta Center och kunde inte hålla tillbaka mina tårar.
Djurgården kom fram och tackade klacken för det stöd vi hade gett dom. Jag såg aldrig det, jag var aldrig med i hyllningskören till laget. Inte för att jag vägrade eller var arg, utan just för att jag inte orkade.
Det är helt otroligt hur grymt livet kan vara ibland. Denna säsong som varit för DIF har helt klart varit den absolut jobbigaste säsong jag varit med om inom ishockeyn. Den kärlek jag och många med mig känner för Djurgården IF, den kärleken är obeskrivlig. Vi är många som kämpat hårt, som brunnit för det här. Här på 08 Hockey har det hänt så mycket skit ”bakom kulisserna” som gjort att jag och några med mig fått arbeta hårt för att lösa diverse problem, och därför har vi underpresterat med antalet alster.
Så när slutsignalen gick i det som blev sista matchen för säsongen, så hade det brustit för mig. Så hårt som vi, supportrarna och laget, föreningen och ledarna, kämpat för att DIF Hockey skulle nå en framgång… Och helt plötsligt var det över. Allt slit, och inget slutspel. Det känns tungt och jobbigt just nu för oss supportrar, garanterat för spelarna också, men förhoppningsvis kan vi tänka annorlunda om några dagar. Då kanske vi kan tänka ”Allt slit och vi spelar faktiskt i elitserien nästa säsong trots allt!”
När det gäller de tråkigheter som inträffade under matchen mot Linköping, jag kan bara beklaga och tycka det är jäkligt tråkigt. Tyvärr var det kanske inte heller oväntat och jag personligen är av åsikten att det alltid finns två parter i allting, även om ena parten är värre än den andre. Dock måste jag få hylla ledande personer inom Järnkaminerna som verkligen gjorde allt för att hålla kvar den sköna stämning vi skapade, även när tråkigheterna inträffade.
Jag kommer inom en snar framtid ge er läsare information om vad som hände och inte hände nere i Linköping, men jag kan väl säga att även här fanns det två parter och polisens agerande vid vissa tillfällen under kvällen var väl inte direkt lysande, och det grundar jag på vad jag själv sett, vad jag fått berättat för mig samt även kommentarer från poliserna själva. Mer om detta som sagt inom en snar framtid i en kommande artikel.
Säsongen 06/07 är över för Djurgårdens del, och vi är många som gråter floder för detta. Men det visar bara en sak för mig: Tillsammans kan vi visa en kärlek som för andra supportrar till andra lag i detta land aldrig någonsin kommer förstå! Vi har en gemenskap och, som DIF Hockeys VD, Claes Forsberg, alltid säger, vi är alla en och samma familj!
Så även om det är svårt så vill jag redan nu komma med följande uppmaning till alla trogna Djurgårdare. Bli medlem i DIF Hockey för nästa år! Så fort ni kan, köp säsongsbiljett för säsongen 07/08 så fort det släpps!
Tack supporterföreningen Järnkaminerna för en helt otroligt underbar säsong på läktaren. Ingen kan längre anklaga oss för att inte ha varit på plats i matcherna!
Tack DIF Hockey för allt!
Vi älskar er – Alltid, Oavsett!
