Krönika: Säsongen som gick...
Att detta års upplaga av elitserien lär gå till historien som den jämnaste någonsin råder det inte någon tvekan om. Mellan lag 4-11 skilde det mindre än tio poäng. Och det var en riktig pärs för alla inblandade, supportrar, spelare, sportchefer.
Djurgården slutade som bekant på tionde plats på lika många poäng som Frölunda. När man ser tillbaka på elitserien 06/07 så kommer jag tänka på Fredrik ”Linkan” Bremberg, Patrick ”Bengan” Hörnqvist och DIF-klacken.
Inför säsongen
Mina förhoppningar inför säsongen var att Djurgården skulle slippa kvalserien, och att fler supportrar skulle börja stödja DIF även i hockeyn. Båda mina förhoppningar inföll, men ändå känner jag en stor besvikelse. Det har nu gått ett par veckor efter matchen i Linköping och snart ska semifinalerna börja, vilket lag som i slutet kommer stå som segrare bryr jag mig inte så mycket om. Däremot känner jag personligen att ha Modo som segrare skulle vara helt fel. För mig sålde de sin värdighet när de inte körde för fullt.
En bra vinnare i mina ögon är någon som ger järnet hela tiden. Ska man stå som segrare efter 70 matcher ska man fan ha gått ut för att köra för fullt. Visst det förstår jag med att man inte klarar av att lira bra varenda match, man kan ha en dålig dag eller att motivationen är mindre bra. Men målet med en match är att alltid vinna. Där gör Modo fel, eller Lückner rättare sagt när han går ut och säger att de inte kommer ge allt för att vinna. Vad är det för inställning?
Mörka november
Djurgården började säsongen väldigt bra i mina ögon, tog poäng i de flesta matcher. Enda orosmolnet så långt var psyket hos DIF. De tappade poäng i flera matcher (oftast i tredje perioden). När Djurgården tagit sin första bortaseger för säsongen mot Skellefteå i slutet av oktober låg de på 23 poäng. Inför november månad hade Stockholmarna två hemmamatcher mot Malmö, de enda på säsongen förövrigt och annars inte helt omöjligt motstånd. Det kändes positivt, men tyvärr så var november en riktig skitmånad för DIF. Fyra poäng lyckades man få med sig. Det enda som var positivt i november var fotbollsrelaterat, då laget från Solna inte tog något guld.
December blev en ny månad med nya tag, med lyckat resultat där förstärkningen i form av Jiri Marusak blev otrolig nyttig. Nytt år och nya möjligheter, första hemmamatchen för året spelades mot Skellefteå på hovet. JK storsatsade och det hela blev till en riktig fest! Efter denna match så började suget efter hockeyn öka hos Djurgårdssupportrarna, fler började dyka upp på klackplats och ju mer stöd hockeykrigarna fick desto bättre blev resultaten. Och med tre omgångar kvar låg Djurgården på slutspelsplats.
Slutet
Det återstod enbart tre matcher, en hemma och två borta. Sista hemmamatchen spelades inför ett utsålt Globen. Tyvärr bärgades inte tre poäng den gången men Djurgården lyckades få med sig en extrapoäng efter förlängningen. Malmö borta, lät som en ganska lätt bortamatch, men ack så fel, efter två och en halvtimmes nervositet från spelarna och supportrar lyckades i allfall Djurgården bärga tre poäng.
Avslutningen lovade gott omkring, 1 000 Djurgårdare skulle besöka ”chockladarenan” i Linköping för att se DIF ta en slutspelsplats. Tyvärr blev det som så många gånger förr denna säsong, DIF tappar i slutet, närmare bestämt med 24 sekunder kvar och slutspelsplatsen försvann. Bitterheten infann sig och bussresan hem blev en av de värsta.
Är jag då nöjd med det som presterades? ”Nja” skulle jag vilja säga, Djurgården var alldeles för ojämna i sitt spel, de var ofta usla på bortaplan och orkade inte hela matcher alltför ofta. Däremot visade de ofta en Järnkaminsanda som är härlig i en supporters ögon. Laget kämpade och slet, Jimmie Ölvestad var som vanligt i spetsen och är ett skolexempel på hur en lagkapten ska lira.
Säsongens bästa
DIF-klacken som bevisat att de är Sveriges bästa klack. Genom ett brett sortiment av ramsor och en jävlar anamma har vi en än gång visat som äger på läktarna runt om i Sverige.
Säsongens sämsta
Hade svårt att välja ut något som verkligen var dåligt men får till slut säja Linköpings säkerhet i sista matchen mot Djurgården. Var det någon som kände sig säker där?
