Minnet av en skön resa!
Ett minne av en skön och händelserik resa till Gävle, återberättat av 08 Hockeys reporter Micke Stefansson!
Jag vaknade upp klockan 9:00. Som vanligt när det är bortamatch så är man nervös över att inte få med allt och alla. Men efter att ringt runt till syrran och Bengan och hört att de var uppe började nervositeten släppa.
Jag packade ihop mina saker och började bege mig mot gullmarsplan för att möta upp dem. Väl där fortsatte vi utan några förseningar till Stadion, och bussarna som skulle skjutsa oss till Gävle. 10:30 lokal tid lämnade vi Stockholm stadion och Stockholm. Resan mot staden/byn som är mest känt för brinnande julbockar började.
Resan upp var ganska lugn, lite härliga sånger sjöngs som det alltid görs och det märkes att det var en mer ”hardcore” känsla som befanns sig. Efter ett antal bira och pisspauser var vi framme i Gävle och vid den abonnerade puben. Vi hoppade av bussarna och märkte direkt att Gävles poliskår satsat på att hålla oss så lugna och nyktra som möjligt. Så här i efterhand kan man säga att de misslyckades.
Eftersom det bara var syrran som hade åldern inne så skippade vi puben och satsade på en måltid på McDonalds (Vad annars?) Det var lugnt och bara ett fåtal Djurgårdare var där. När vi började röra oss tillbaka till puben för att ta bussarna till arenan var polisen i full gång med att gripa folk, så vi fick vänta lite längre på att få åka iväg. Men till slut så fick vi tillåtelse, men nu vara det inte lika lugnt på bussen längre. Nu sjöngs det och var ett jäkla liv på varenda person, alla var taggade inför uppgiften. Jag kommer tyvärr inte ihåg hur lång tid det tog till arenan, men när vi väl var där så fick vi stå i en av årets segaste köer.
När vi till slut kom in på arenan och skulle gå upp på bortasektionen slår jag i en stolpe som man satt precis i ingången, vilken funktion fyllde den? Jag lyckas i alla fall ta mig upp till bortasektionen med mitt krossade skrev. När väl matchen drar igång finns det bara en klack i arenan och det är vi. Det spelade ingen större roll hur mycket Brynäs-klacken slog på sin trumma, vi sjöng ut dem.
När vi skulle börja summera första perioden som en ganska tråkig och mållös sådan, så kommer Brynäs i ett lite turligt anfall och gör mål. Tur att det är två perioder kvar tänkte man. När väl andra perioden drar igång så började man tro att DIF snart skulle sprätta upp pucken, men tyvärr blev inte fallet så och Brynäs hade en 3-0 ledning inför sista. Och Klackmatchen var inte mycket att hurra över. Även fast Djurgårdsklacken hade ett övertag så hade den försämrats.
Inför den tredje var förväntningarna inte höga. Spela av perioden och försöka göra en kasse så vi har nåt att hurra för. Det blev inte ”bättre” när vår mest kämpande Järnkamin Jimmie Ölvestad fick matchstraff. Detta efter att han sa både det ena och andra om domaren Lahti. Hoppet om ett Djurgårdsmål såg ut att försvinna. Men då med ungefär sex minuter kvar av matchen kliver Thörn in i matchen och gör 3-1 till Djurgården. Djurgårdssupportrarna som har haft fullt manskap hela perioden exploderar och börjar komma igång.
Djurgården behövde inte vänta länge innan Kristoffer Ottoson reducerar ytterligare. ”Nu är det nära” tänker jag. Klacken på bortasektionen sjunger för fulla halsar, vi ska ha poäng ner till Stockholm. Efter en misslyckad Brynäsresning lyckades Djurgården behålla trycket i zonen. Till slut hamnar pucken på Dragan Umicevic klubba som lätt sätter pucken i mål. Där kan vi snacka om explosion i Djurgårdsklacken Jag och ”Bengan” är så nära rinken som vi bara kan och skriker för fulla halsar. Matchen går sedan till en mållös förlängning. Men för de flesta Djurgårdare kändes detta ändå som en vinst.
På vägen från arenan var glädjen stor. Det sjöngs och det skålades. När vi sedan är hemma i Stockholm omkring halv elva fortsätter firandet för fullt.
Resan var helt sjukt rolig. Jag vet inte hur man ska beskriva det men det var en helt annan atmosfär på denna resa än alla de fotbollsresor jag åkt på. Och för att sätta huvudet på spiken och avsluta min berättelse så tänkte jag bara säga ”Det finns inget som är så svårt som att leda med 3-0” // #22 Håkan Södergren
