Krönika: Så ska vi rädda DIF Hockey
Ett årsmöte som gick i en trevlig ton och som i alla fall dämpade min oro fick mig att inse att vi supportrar faktiskt är minst lika mycket ansvariga som DIF Hockey och stockholmspolitikerna för att ekonomin är som den är. Årsmötet besöktes dock av alltför få supportrar, helt vanliga medlemmar, något som får den där oron att åter växa. Hur mycket tid och arbete är vi egentligen villiga att lägga ned för att rädda föreningen i våra hjärtan? Jag är beredd att ge allt och det tänker jag också göra. Därför har jag tagit fram ett flertal åtgärder som vi supportrar kan använda oss av för att få DIF Hockeys ekonomi på rätt köl igen.
I slutändan handlar supporterskapet om att gå på matcher och stödja sitt lag. Tyvärr är det alldeles för få djurgårdare som gör det mer än fyra-fem gånger per säsong, om ens det. I den situation som hockeysektionen nu befinner sig i håller inte det. Det här är säsongen då vi måste ta oss i kragen.
Laget är tillbaka på Hovet och 17 av hemmamatcherna kommer att spelas i vad som känns som vår riktiga hemmaplan. Detta ger oss ett ypperligt tillfälle att skapa den stämning som vi alla längtat efter under de publikmässigt svåra åren i Globen. 6500 åskådare i Hovet skapar betydligt mer tryck än samma siffra i den vita jättebollen med kapacitet för mer än dubbelt så många.
Men vi ska verkligen inte nöja oss med 6500 åskådare. Enligt mig bör det vara minimum för hur mycket publik som ska vara på Hovet när Djurgården spelar kommande säsong. Publiksnittet förra året låg strax under denna siffra, men kan vi tillsammans göra så att den ökar till 7500 istället (vilket vi gjorde under vårsäsongen i år) är det faktiskt så att DIF Hockey tjänar ca. fyra miljoner som går direkt ner i klubbkassan. Då förstår vem som helst hur viktiga vi supportrar är för föreningens ekonomi och framtid.
Många talar om varför det är så svårt att locka åtminstone en bråkdel av de 1500 som står i klacken när DIF Fotboll spelar till Hovet/Globen. Jag tror att det till att börja med beror på att det finns ett ganska utbrett ointresse för sporten ishockey bland dessa supportrar (motbevisa mig i år annars!) men även på den myt som finns om att DIF Hockey kastade ut supportrarna från läktarna när problemen var som störst. Dels är detta inte sanningen, Järnkaminerna och DIF Hockey för en bra dialog hela tiden, dels pratar vi om tiotals år tillbaka i tiden. Jag har alltid känt mig välkommen på Hovet/Globen, både som liten grabb, vanlig sittplatssupporter och i klacken. Därför ber jag de som fortfarande inte går på hockey av denna anledning att lägga ned stridsyxan och istället hjälpa oss andra att stödja vår förening.
Jag kan tänka mig att många tycker att det är svårt att kombinera fotbollen och hockeyn, men det går, tro mig. Förra säsongen var det endast den sista hemmamatchen för fotbollen samt avslutningen borta mot Elfsborg som krockade med en hemmamatch i hockey men i år är det ett faktum att ingen elitseriematch i hockey för Djurgårdens del krockar med en allsvensk match för fotbollslaget. Det går därmed utmärkt att gå på alla matcher både i fotboll och hockey, jag har själv gjort det förut och tänker göra det igen. Det är dessutom inte dyrt om man införskaffar säsongskort till både och. Jag är väl inte direkt välbärgad och kan väl därför enkelt säga att det bara handlar om prioriteringar. Kommande säsong blir dessa extra viktiga.
Vad kan då vi andra göra? Vi som redan har säsongskort och som gick på alla matcher ifjol? Jo, vi kan t.ex. bli medlemmar i DIF Hockey och på så sätt stödja föreningen ekonomiskt. Medlemskap kostar 200 kr för ungdom och 350 kr för vuxen, verkligen ett överkomligt pris. Glädjande nog ökade antalet medlemmar förra året med 20%, vilket betyder att vi nu är ca. 5000 st. Hittills i år har ca. 400 nya medlemmar (som aldrig varit med förut) tillkommit, jag är en av dem. Medlemskapet ger oss också en hel del fördelar, bl.a. rabatt på Bauhaus, två biljetter till DIF-Gefle den 2/7 i fotbollsallsvenskan (om man blir medlem i tid) och souvenirerbjudanden. Fördelarna med medlemskapet är inte bara att DIF får pengar och att du som medlem får något tillbaka. För mig känns det som att man dessutom verkligen blir en del av Djurgården Hockey, precis som jag kände när jag blev medlem i Järnkaminerna. Man blir mer som en del av familjen.
Sportbaren har sedan starten varit en glädjande nyhet för alla djurgårdare med ålder inne. På Hovet och Globen är just denna bar det enda försäljningsstället (förutom souvenirståndet) vars intäkter DIF Hockey får ta del av. Därför är det bättre för föreningens ekonomi om man handlar något att dricka eller äta där istället för i de vanliga ”serveringarna” vars vinster Djurgården inte får se röken av. Förra säsongen ökade Sportbarens omsättning och jag är säker på att vi kan få den att öka ännu mer. I år har även jag åldern inne och därför är jag säker på att det blir ett och ett annat besök i Sportbaren före och efter match samt i en och en annan periodpaus.
Souvenirer är ett annat sätt att stödja DIF Hockey lite extra. Du som kanske vanligtvis köper någon grej per år kan kanske köpa några fler eller kanske lägga pengarna på något lite dyrare, t.ex. en matchtröja. Jag är säker på att de allra flesta i våra supporterkretsar åtminstone kan spara ihop till en sådan. Det är ju inte heller helt fel att klä sig i gult-rött-blått, att köpa souvenirer är verkligen inget nödvändigt ont, snarare något man gladeligen gör när man har råd. Jag kommer förmodligen att inhandla fler souvenirer än jag brukar, vad gör du?
För att återvända till själva publiktillströmningen så vill jag bara säga att det allra viktigaste för DIF Hockeys framtid, både sportsligt och ekonomiskt, är att det kommer supportrar till matcherna. Då talar jag mest om klacksupportrar som tillsammans kan skapa den stämning som DIF faktiskt aldrig gjort en dålig match under, varken 2006/2007 eller 2005/2006, oavsett hur dåligt det gått tidigare under säsongen. Därför vill jag att vi ska vara med från start och skapa den stämningen, från premiären mot Färjestad 25/9 till sista hemmamatchen mot Linköping 6/3. Gör vi det är jag säker på att vi kommer att få vara med längre än så.
Som ordförande Mats Larsson sade igår: - Vi tänker inte dö!
