Krönika: Härmapor överallt
Hockeyabstinensen är på tok för hög för att jag ska kunna vara lugn, fridfull och försöka leva ett liv utan några direkta tankar om hockeyn. Tack gode gud har jag en underbar flickvän som kan få mig på andra tankar ibland, men hockeyn är för stor ändå. Och med tanke på den kärleken blir jag förbannad när det finns så många härmapor ute i det här landet.
Jag skriver denna krönika mycket för att jag inte var nöjd med den jag skrev i fredags. Denna gång vill jag fråga hur någon eller några kan förstöra så mycket för de personer som verkligen brinner för en sak och älskar det?
Ute i vårat avlånga land finns det många fantasirika personer. Människor som lägger stor vikt vid exempelvis supporterarrangemang. Som exempel finns det en kille i Jönköping som håller Hv71 jäkligt nära hjärtat. Signifikativt för honom är att han började använda en trumma på ishockeymatcherna och det blev ett signum för klacken North Bank Supporters med en högljudd trumma. Visserligen, om någon nu frågar vad jag tycker om trumma, så är det väldigt patetiskt.
Men det spred sig som en löpeld. Trummor blev symboliserat med ishockey och en känsla av NHL. Snart kommer väl skallror, tutor och annat galenskap invadera våra hockeyarenor. Tänk om denna kille, som nu verkar ha sålt sin trumma, kunde få vara ensam med detta konstiga fenomen.
Går vi lite norrut från Jönköping så hittar vi White Lions – som gör precis det motsatta. Den här supporterföreningen har jag stor respekt för: Det är sällan jag sett ansiktsmålning, höga hattar och annat julgranskrims när jag besökt Cloetta Center. Men föreningen har ändå svårt att komma på något eget, det positiva är att de inte härmar andra supporterföreningar, utan de härmar oss från Stockholm, med andra ord, de har valt det bättre alternativet, om vi bortser från ramsorna då som det känns som att alla har tagit från oss i Stockholm.
Varför skriver jag egentligen detta? Jag vet att det kommer uppröra en del människor som kommer säga att vi stockholmare är så äckligt dryga. Det är för att även om jag är stockholmare så vill jag uttrycka min ilska över att saker och ting alltid måste sprida sig som en löpeld. Det finns på tok för många härmapor i det här landet.
Någon eller några kommer säga att vi, supporterföreningarna i Stockholm, har tagit sånger och låtar från utlandet. Det stämmer, i många fall. Men även om vi har gjort det, varför i hela fridens namn kan inte alla andra supporterföreningar titta utanför svenska gränsen och hitta på eget istället för att förlita sig på Stockholms supporterföreningar?
Även om detta gör mig arg så finns det en sak som gör mig ännu mer förbannad. Så arg att jag kokar av bara tanken. Så arg att jag kokar så fort jag ser vissa personer.
Jag ska förklara. Det finns några personer som lagt sin själ på ett livstidsprojekt som fallit väl ut. Tack vare dessa personers eldkraft och vilja att göra något bra och dessutom förbättra detta projekt, så har många personer funnit sköna nyheter, underbara känslor och ökat intresset för idrotten i Sverige. Många personer har tack vare dessa eldsjälar känt båda lycka, glädje och ilska, oftast i en mycket stor positiv mening, när de besökt SvenskaFans.
När jag tänker på hur mycket några eldsjälars arbete gjort för idrotten, föreningar och supportrar, så blir jag så arg när det finns de härmapor som inte är ett dugg kreativa. Det är värre än att sno andras ramsor.
Så därför vill jag, trots att det finns de personer som avskyr mina åsikter, skriva att jag så länge jag får kommer göra mitt yttersta för att SvenskaFans kommer fortsätta att vara Sveriges ledande mediala supportersida, oavsett vilken sport eller kategori vi pratar om.
Hoppas också att några får en tankeställare och blir lite mer kreativa i de olika supporterföreningarna!
