Krönika: Vad hände med hemlighetsmakeriet?
Efter en Silly Season som denna, när vi djurgårdare hela tiden hoppats på mycket och oftast blivit besvikna efteråt, kan jag känna att jag ibland längtar tillbaka till tiden då en värvning kom som en överraskning. Det här är definitivt inget fenomen som bara finns inom DIF, det är ett problem inom både hockey och fotboll. Agenterna och media jobbar frenetiskt för att varenda tillgänglig spelare ska ryktas både hit och dit. Visst är det kul på sitt sätt, men jag tycker fortfarande det blir allt tråkigare för varje dag som går.
Jag minns med glädje den där kalla decemberkvällen 2001 när bomben slog ner i fotbollssverige. Häckens supertalang Kim Källström var klar för säsongens överraskningslag Djurgårdens IF. Sommaren efter kom ytterligare en bomb, då i form av Johan Elmander. Sen dess har det blivit allt ovanligare att klubbar får igenom värvningar som varken supportrar eller journalister vetat om, en utveckling jag tycker förstör en del av spänningen kring lagsporter, att man aldrig brukar veta vad som kommer att hända.
Överraskningar har i mina ögon alltid varit något positivt, även om jag såklart också fått min del av negativa sådana. Numera verkar dock de sistnämnda väga över, något som har gjort att det är betydligt vanligare att man kallsvettas av en nyhet om just sitt lag oftare än man jublar. När en spelare t.ex. lämnar för en annan svensk klubb eller för NHL kommer det ofta som en blixt från klar himmel, men när en spelare ansluter till laget har flertalet fans och hälften av den svenska journalistkåren vetat det en längre tid. På senare tid har jag själv varit en av dessa och visst, det är kul att veta något före alla andra, men då och då vill man hellre ha en positiv överraskning än ett väntat besked.
En annan sådan där kall vinterkväll läste jag om NHL-backen Dan Boyles ankomst till DIF under lockoutsäsongen 04/05, någon jag aldrig trott skulle representera Stockholms Stolthet. Likadant var det med målvakterna Marty Turco och José Theodore. Alla tre var enligt mig nästan orealistiska värvningar och bara beskedet om att de skulle spela för laget i mitt hjärta gjorde mig enormt glad, det kändes som en trepoängare varje gång. Den känslan har jag saknat mer och mer allt eftersom åren gått. Nu tänker jag istället ”skönt att det blev klart” när jag läser om t.ex. Edvin Frylén och Niklas Anger.
Vad är det då som orsakat denna förändring åt det enligt mig negativa hållet? Jag brukar inte klaga på media, i alla fall inte lika mycket som mina vänner och bekanta, men den här gången får de nog ta på sig en stor del av skulden. Jag minns inte längre när skvallret tog över våra kvällstidningar på riktigt men det har nog inte gått så lång tid sen dess som de flesta verkar tro. Man tar efter från exempelvis engelska The Sun mer och mer för varje dag som går, även i sportbilagorna. Det är därför vi t.ex. får läsa mer om Zlatans telefonsamtal, David Beckhams lyxvilla och Jörgen Jönssons hårfärg än om själva hockey- och fotbollsmatcherna.
Journalisterna ska dock inte ta hela smällen. Även om deras vilja att luska runt i det mesta är väldigt stor så leds de ofta in på den vägen av spelaragenter, dessa personer som alltid letar bättre och mer värda kontrakt till sina spelare oavsett hur många tår de måste trampa på och hur många klubbars rykte de måste förstöra för att nå dit. Visst, de sköter väl sitt jobb, men det skulle kunna göra det mycket smidigare. Att plantera ut spekulationer i media för att försöka få sina spelare värvade lurar dels de andra lagens sportchefer men det gör även att vi supportrar till slut inte orkar med och istället tappar intresset för vilka spelare som ryktas vart. Kort och gott, det skadar faktiskt även medias trovärdighet (om den nu finns kvar) något enormt.
Jag vill därför avsluta med en uppmaning till alla sportchefer i alla klubbar i vilken lagsport som helst i vårt avlånga land: Återinför hemlighetsmakeriet, prova på att inte prata värvningar med media och försök att täta till alla läckor. Det skulle göra den ”löjliga säsongen” mindre löjlig och mer spännande. Och till er agenter och journalister som gör ert bästa för att starta och sprida rykten: Sköt era jobb och gör det väl, men kom inte med lögner som bara gagnar er själva eller er arbetsgivare.
Jag är medveten om att DIF Hockey för närvarande letar en forward till nästa säsong. Om mina uppmaningar följs kanske jag och alla andra som tycker att charmen med Silly Season är överraskningarna åter kan få uppleva en sådan där kväll när en glad nyhet får en att jubla rakt ut. Överraska mig!
