Krönika: Det händer aldrig hos bönderna
Mycket kan man säga om landsortslagen. De kan själva säga att vi är för dryga här i Stockholm, att det är fel att hata och ja, helt enkelt stå för en supporterkultur som jag inte kan förstå. Men den kärlek som märks i Stockholm, det kommer aldrig märkas hos bönderna.
”25 års kärlek”, det skulle kunna vara en passande rubrik. Eller varför inte ”Någonting så stort har aldrig inträffat förut”, men den rubriken kan vara lite lång. I vilket fall som helst har jag länge gått och funderat över hur jag ska bygga denna krönika för att få läsarna att förstå mitt budskap, ett budskap jag har tjatat om länge utan att det riktigt gått in i landsortslagens supportrar.
Jag är snart 25 år gammal och blir anklagad för att vara minst tio-elva år yngre, just för att jag står för en supporterkultur där jag tycker kärlek och hat hör ihop. Det får dock stå för de personer som tycker att jag beter mig som en fjortonåring.
Men jag vill våga påstå att oavsett vad folk tycker så kommer man aldrig att kunna ta ifrån mig att jag har varit kär i hela mitt liv. Kärleken till DIF är livslång och kommer finnas i hela mitt liv. Kan en person nere i Jönköping född 1965 säga att han eller hon älskat HV71 i hela sitt liv?
Djurgården bildades år 1891 och sen dess har det alltid funnits en stor kärlek till föreningen. Hur många föreningar i landet kan säga detta?
På Hovets läktare har vi alla supportrar detta gemensamt, den stora kärleken till DIF Hockey (och DIF Fotboll exempelvis). Jag ska villigt erkänna att det finns personer som jag inte alls tycker om, som brukar gå på Djurgårdens matcher, men det spelar ingen roll då vi gemensamt stämmer upp i sånger och ramsor som förklarar vad vi tycker om våra motståndare och hur mycket vi älskar DIF. Den här kärleken kan ingen journalist eller antagonist ta ifrån oss.
På torsdagskvällen visade vi på läktaren hur mycket vi älskar DIF genom ett kanonbra tryck på läktaren, trots den dåliga publiksiffran.
Och detta märktes även från annat håll, så i den andra perioden inträffade något som aldrig händer bland landsortslagen. Djurgårdens ordförande Mats Larsson kom till klacken mitt i den andra perioden. (Se bild längst upp) Mats egna ord:
– Fan vilket bra tryck ni skapar.
Mats stannade en stund och tackade och berömde oss flera gånger för det tryck vi skapade. Det händer aldrig i landsorten. I exempelvis Karlstad och Jönköping sitter styrelse och kanslipersonal och gnuggar händerna över en utsåld arena, vilket ger klirr i kassan. Och på nätterna ligger de säkert och våndas över att det ”bara är 55 omgångar i elitserien, hur ska vi göra så vi får fler matcher och därmed mer publikintäkter så att vi kan kontraktera fler stjärnor”.
Det är inte kärlek, det är pengagirighet, i alla fall om någon skulle fråga mig. Nu vet jag att många inte kommer att hålla med, och jag kanske inte alls har rätt, men jag är ändå väldigt övertygad om att ingen annan än Djurgårdens styrelse och ordförande skulle komma till klacken och ösa beröm och tacksamhet som Mats Larsson gjorde på torsdagskvällen.
Det är ytterliggare bevis på hur stor kärleken till DIF är hos väldigt många. Det är ett bevis på att styrelsen verkligen vill göra allt för sina supportrar.
Så därför en knäpp på näsan till alla Djurgårdare som stannade hemma. Ni missade verkligen någonting, en klack som fick mycket beröm av både tränare och styrelse, och ett lag som spelar som ett lag och kan skapa riktigt mycket den här säsongen. Ett lag med stort hjärta som är värt att älska.
Vilket vi har gjort, ända sedan år 1891!
***
Jag vill bara göra ett litet tillägg. Så här skrev en person i 08 Hockeys forum innan matchen mot Frölunda:
” Ni snackar eran skit där uppe i norr, ikväll krossar Frölunda er....fan va jag ska flabba *ASG*”
Jag säger bara sex – noll!
Ni som är från Göteborg, åker alltid hem med sorg!
