Krönika: Wikegård kunde ha räddat Brynäs
Jag skulle ha kunnat skriva om Djurgårdens förlustmatch mot Linköping och pekat ut alla brister som laget mäktade med i matchen. Men jag väljer att inte göra det då jag är övertygad om att spelarna själva vet vad de ska göra bättre för att vinna mot Luleå i morgon. Istället skriver jag om mannen som hade kunnat rädda Brynäs, mannen som för alltid kommer vara en kung i mina ögon. En kung som aldrig någonsin kommer att kunna abdikera.
Niklas Wikegård berättar ofta om mardrömmar från sista finalen 1998 när Färjestad tog guld i Globen mot Djurgården. Två gånger trodde alla Djurgårdare att de vunnit Sm-guld, två gånger blev alla besvikna. Istället kom kallduschen från Greger Artursson. Sen gav sig Niklas och Stephan Lundh till Malmö, men det är en annan historia som jag väljer bort här.
Anledningen till att jag vill tillägna min fredagskrönika åt att skriva om Niklas Wikegård är helt enkelt för att han är den enda person jag tror skulle ha kunnat rädda Brynäs. Nu vann laget borta mot Timrå på torsdagskvällen, och några dödsryck kommer vi få se från laget.
Laget saknar inte spelarna, de saknar ingredienserna. Inget ”jävlaranamma”, inte mycket vinnarskalle och dessutom en hockey som gör det svårt att skaffa självförtroende. Allt detta är jag övertygad om att Niklas Wikegård kunde ha gett till laget och det i mängder.
Niklas Wikegård står för en hockey där högt tempo och anfallsinriktat spel blandas med kraft och vinnarmentalitet. Bara Niklas Wikegård vet exakt hur den här typen av hockey ska spelas.
Senast jag skrev en krönika och behandlade ämnet Brynäs ifrågasattes jag i vårat forum om varför jag skriver om just Brynäs. Så innan någon kläcker ur sig frågan igen vill jag bara säga att om ni inte läst mina krönikor på fredagarna ännu så brukar de inte bara handla om DIF, utan även om andra saker kring hockeyn i Sverige.
Anledningen till att jag skriver om Brynäs är också enkelt. Brynäs är ett lag jag älskar att möta som jag vill ta alla poäng mot. Laget har näst flest Sm-guld och ligger nära Stockholm. Det finns en historia kring Djurgårdens matcher mot Brynäs som betytt så mycket genom åren så det skulle vara svårt att se elitserien utan Brynäs. Jag skulle inte gråta, men det skulle kännas konstigt om de åkte ur. Därför har jag inget emot om Brynäs håller sig kvar i högsta serien.
Niklas Wikegård säger gång på gång att han slutat som tränare. Han är en man som håller ord och skulle han ta över Brynäs skulle hans löfte vara att göra laget ännu bättre och verkligen slita hårt för att laget skulle få ut det mesta. Han skulle tjata på spelarna att vara, som han själv gillar att säga, ”en finne i röven” på motståndarna.
Skulle Niklas Wikegård få ett samtal från AIK Hockey om att träna deras lag så tror jag antingen att Niklas skulle skratta eller lägga på luren. Niklas vet vilket lag hans hjärta klappar mest för.
Om Niklas har någon liten hörna i sitt hus där han ställer alla priser han fått ihop genom åren som hockeytränare så skulle den hörnan inte vara så tom som många kan tänka sig. I den hörnan borde finnas en stor silverbuckla som bevis på att han blev utsedd till ”Årets Järnkamin” en säsong samt ett fint inramat diplom som bevis på att vi på 08 Hockey utsedde honom till ”Årets Stockholmsrebell”.
Det är i Djurgården Niklas hämtat flesta erkända priser genom åren. Priser han har blivit otroligt stolt över att få.
Niklas Wikegård säger hela tiden att han slutat som tränare och det stämmer. Men jag är ändå övertygad om att suget kommer komma tillbaka till Niklas senare under hans liv, och skulle det då finnas en plats över i DIF så hoppas jag att Niklas ännu en gång visar vilket stort hjärta han har för Sveriges mest framgångsrika ishockeyförening.
Glöm inte, Niklas Wikegård har en hel del kvar att vinna, och ingen har större vinnarskalle än just Niklas Wikegård!
