Krönika: Dussinspelare i elitserien - Nej tack!
Johan Widell berömde mig enormt efter min senaste fredagskrönika, trots att han hade helt annorlunda åsikter än vad jag hade kring känslorna för Sveriges olika landslag. Nu är det dags för mig att berömma tillbaka. Johan är en duktig reporter som skriver väldigt bra, men hans åsikter är ibland för mig vad Mona Sahlins åsikter är inom politiken, det vill säga riktigt usla åsikter.
En till liknelse när det gäller Johan skulle kunna vara Lasse Anrell. Otroligt trevlig, lyssnar bra och fångar in information och lyckas därefter skriva bra krönikor som lockar läsare.
Johan Widell skrev nu en krönika om utländska spelare i elitserien, att han tycker det är bra att de finns här i Sverige. Juniorerna får så många att se upp till och lära sig av. Det tråkiga är att juniorerna lär sig ingenting genom att bara träna med dessa ”stjärnor”. Juniorerna måste få spela matcher också.
I sin krönika nämner Johan ett par namn i elitserien som är stora stjärnor i sitt lag. Där håller jag med, spelare som Ossi Väänänen är grymt viktiga. Sådana spelare behövs, de är riktiga stjärnor!
Men krönikören glömmer en sak. De så kallade ”dussinspelarna” som inte gör någonting för sitt lag utan är rena floppar, dessa spelare ska vi inte ta in överhuvudtaget.
När vi har stjärnor i elitserien då först blir vi riktiga slagkraftiga. När vi har dussinspelare som får lämna sina lag mitt under säsong, då är inte elitserien slagkraftig längre. Att ta in dessa dussinspelare som i slutändan inte platser, vad tror ni det ger för rykte utanför våra gränser där de riktiga stjärnorna finns?
I Sverige är vi så dåliga på att tänka långsiktigt. Vill vi ha svenska stjärnor om tio år så måste vi satsa mer på våra ungdomar och juniorer, och för att kunna satsa på vår framtid inom ishockeyn måste vi ha en slagkraftig elitserie, och för att få en slagkraftig elitserie måste vi satsa på våra framtida stjärnor och våra nuvarande stjärnor. Dussinspelare kan få gå till vårt grannland västerut, där kommer de garanterat vara stjärnor.
En person som fattat detta jag skriver om är Niklas Wikegård. Jag kan hänvisa alla läsare att läsa hans blogg och hans ”Goodbyeligan”, vilket visar på ett gäng solklara exempel om att dussinspelare inte är att föredra.
Det finns dock två lösningar på det här problemet, som jag ser det.
Det ena är att klubbarna tar mer ansvar och satsar stenhårt på scoutingverksamhet, både bland våra ungdomar men också utomlands bland de stjärnor som finns.
Den andra lösningen, som jag personligen hoppas blir verklighet, är helt enkelt att sätta ett tak på antal utländska spelare. Ett tak på tre till fem spelare skulle göra att klubbarna tvingas satsa på juniorer som då, tillsammans med hela föreningen där dessa utländska stjärnor på max fem stycken ingår, kan ta lärdom, få spela mycket och bli stjärnor framöver.
Detta är viktigt för svensk hockeys framtid.
