Krönika: En hyllning till våra journalister
Det finns ett gäng människor i det här landet som väldigt ofta får en känga i ansiktet. Som är hatade av så otroligt många människor, fler än vad man kan tänka sig. Vissa av dessa människor får till och med jättearga mail och vem vet, kanske de också mår väldigt dåligt av dessa arga människor.
För de som trodde att jag snackade om ishockeydomarna kan tänka om, då de jag pratar om är våra sportjournalister. Hela produkten ”Ishockey” lever på sin publik. Utan publik är det svårt att betala våra domare dyra pengar för att döma ishockey, och dessutom bli hatade.
Men våra kära journalister är minst lika viktiga dom också. Hade vi inte kunnat läsa om ishockey i våra tidningar och på hemsidor, så hade intresset för ishockeyn varit så låg att alla ishockeyarenor i det här landet står som ett monument, ett minne, över ishockeyns storhetstid.
Kort sagt, våra journalister är jäkligt viktiga.
När jag började skriva för SvenskaFans på DIF Hockeys sida så varit jag väldigt fientligt inställd till de flesta journalister i det här landet. Idag har jag ändrat inställning. Jag har pratat en del med några och insett att dessa människor är som vilka människor som helst fast väldigt ofta med åsikter som jag inte kan samtycka med överhuvudtaget.
Som ett exempel så skriver vissa journalister att de verkligen inte kan förstå hatet på läktarna. Vi supportrar ska stå och bara heja och älska, inte hata. Jag vet inte, men det finns säkert de som tycker att man ska klappa händerna när motståndarna gör mål, men jag har inte sett någon skriva om det.
Det här är åsikter jag inte på något sätt kan hålla med om. Detta är åsikter som jag anser vara helt förstörande för supporterkulturen, om dessa journalister fick som de ville. Så trots dessa åsikter så vill jag klargöra att de flesta inom detta yrke är väldigt trevliga och snälla.
Jag väljer därför i denna krönika att namnge några av de journalister som jag tycker är väldigt trevlig och som enligt min mening gör ett jäkligt bra jobb. Och ett bra jobb behöver inte för mig betyda jag instämmer i varje sak dessa människor skriver. Men jag anser att bara de skriver så är det bra, såvida det inte är rena lögner som skrivs. Mer om det lite senare.
Först på min lista över de bästa journalister i vårt land vill jag skriva Lasse Anrell på Aftonbladet. Det som är så bra med Lasse är att han vågar skriva precis vad han tycker även om han vet att han får flera hundra läsare som avskyr honom och hans åsikter. Det är ingen hemlighet att Lasse har ett hjärta som klappar lite extra för Hammarby, vilket då enligt mig kanske är ett litet minus. Ett stort minus är att han en gång i tiden föreslog att de stockholmslagen i ishockey skulle bilda ett nytt lag som skulle heta "Stockholm Capitals". Lasse har flertalet gånger skrivit krönikor som retat undertecknad enormt mycket, men det går alltid att ha en skön jargong med killen. Trevlig som fasiken!
På andra plats av de jag tycker bäst om kommer en kvinna som jag har följt väldigt mycket i några år och som gett mig en hel del tips. Dessutom skriver hon väldigt bra. Att hon lever för ishockeyn märks så väl när man pratar med henne. Jag pratar naturligtvis om Malin Fransson på Dagens Nyheter. Hon brinner för ishockeyn enormt mycket, och det märks, dessutom kommer det aldrig några lögner från Malin Fransson!
Tomas Ros på Aftonbladet är en av de journalister som skriver mycket bra men ibland har sådana, enligt mig, konstiga åsikter så jag bara kan skratta eller skaka på huvudet. Det absolut bästa med Tomas Ros är att jag har fått mycket större förtroende för Tomas den senaste tiden. När Tomas har grävt fram en nyhet så visar det sig att det som står är sanning, och det kan inte alla journalister skryta med.
Janne Bengtsson på Svenska Dagbladet, Marie Hallman på City och Magnus Nyström på Expressen är tre journalister jag tycker förtjänar stor eloge för deras arbete. Alla dessa tre gör ett gediget arbete för ishockeyns skull.
För alla dessa nämnda journalister lyfter jag hatten för och tackar för deras otroliga arbete. Det är viktigt för samtliga elitserieklubbar att dessa människor finns så att föreningarna får utrymme att synas i media.
Sen finns det baksidor även inom journalistkåren, det kan vi uppenbarligen inte komma ifrån. Dessa tänker jag inte nämna några namn på men det finns en person som jobbar för en tidning som förkortas med två bokstäver och som också har en nära släkting som är professionell ishockeyspelare i Sverige. Som sagt, jag nämner inga namn, men de brutala lögner som denna person publicerat gör att denne är en skam för journalistkåren, enligt mig.
Nu har jag berömt journalisterna enormt mycket. Men jag skulle vilja göra mer än så någon gång. Det skulle vara jäkligt intressant att få sitta ner med de journalister som jag nämnt här ovanför och prata supporterkultur och ishockey. Att diskutera om dessa saker och på så vis kanske få mer förståelse för varandra, tror jag skulle vara väldigt roligt och nyttigt.
Så nu hoppas jag ni journalister nappar på detta. Gör ni det, så hör av er!
Trevlig helg!
