Krönika: Glöm all åsiktsfrihet!
Det är inte klokt hur sjuka människor ibland får bli. Det är fan tragiskt att människor inte ska få ha en åsikt i det här landet, utan att bli påhoppad på ett sätt som inte är ett dugg OK.
Jag tänker inte uttala mig om den omtalade tacklingen i matchen mellan Linköping – Luleå, som kommit att bli veckans samtalsämne. Men det finns de som har uttalat sig och som fått utstå jävligt mycket psykisk press efter det. Hot och rasistiska mail har dykt in hos en av SvenskaFans medarbetare, enbart för att denne hade en åsikt kring själva tacklingssituationen.
Som ni säkert förstått vid det här laget så fick denna person mail framförallt från Luleåsupportrar som ansåg det vara det största överfallet i svensk hockeys historia. Med tanke på detta så undrar jag om Niklas Wikegård fått en lugn stund efter senaste hockeykväll i svt, då han tyckte som domaren, och de flesta andra, att tacklingen var OK och inte borde ha renderat i någon utvisning.
Med detta facit och handen på hjärtat är därför här ett meddelande till hela Sverige. Vi glömmer all åsiktsfrihet som vi har i det här demokratiska landet. Det verkar inte vara ok att på en medial sida få tycka precis som man vill, så för att förhindra att sådana här situationer uppstår så förbjuder vi rättigheten att få tycka vad man vill, då slipper vi risken att folk ska behöva må dåligt.
Jag hoppas ni samtliga förstår sarkasmen i mina ord, annars är det bara beklagligt. Det är så jäkla synd att man måste förklara för människor vad man menar gång på gång. Jag har fått göra det efter min senaste krönika där jag frågade om bönderna lärt sig något om supporterkultur.
Jag kommer att fortsätta tycka att bondementaliteten är i majoritet i det här landet, men det finns ändå någonting folk missar när de kommer med motargument. Jag älskar Djurgården IF, jag brinner för denna underbara historiska förening. Men vi blir anklagade för att bara bry oss om fotbollen och inte ishockeyn. Det visar bara på att folk inte har varit på Hovet den här säsongen, och jag tycker att Järnkaminerna slår alla andra klackar i det här landet när det gäller supporterkulturen.
Dock har jag mer att önska av våran sittplatspublik, men även där tror jag på bättring nu efter landslagsuppehållet.
Men bara det att jag tycker att det är för mycket bondementalitet i det här landet på våra arenor så har det lett till att bönderna (ja, jag tänker fortsätta kalla er så) inte kan ta min kritik utan personliga påhopp riktade mot mig. Jag kan egentligen bara garva åt det, men det fick mig att börja tänka extra på hur mycket man ska få tycka i det här landet egentligen.
Detta är dock inte det värsta som hänt mig, det har varit värre saker. Jag minns så väl efter ”skandalen” med tre landslagsspelare, en tjej och ett hotellrum. Minns ni vilket ramaskri det blev?
Jag blev förbannad och tyckte, och tycker fortfarande, att spelarna dömdes av vårat ishockeyförbund för någonting som inte kunde bevisas rättsligen. De blev avstängda från elitserien och landslagsspel i över ett år, varpå jag ställde frågan om det bara var för att de hade druckit öl kvällen innan match.
Jag tyckte att de borde ha blivit avstängda från landslaget den säsongen ut för sitt öldrickande och inte mer. Men förbundet dömde spelarna för det åklagare och polis inte kunde fälla dom för, misstanke om våldtäkt.
Jag skrev en krönika om detta och sa precis det jag sagt nu. Vad tror ni hände då? Jo, jag blev anklagad för att vara en våldtäktsman och bara se ner på kvinnor och deras rättigheter.
Nu i efterhand så frågar jag mig, är det en slump att det, precis som nu efter den omtalade tacklingen, var Luleåsupportrar som reagerade med sådan kraft att jag blev anklagad för att vara våldtäktsman och medarbetaren på SvenskaFans mottog hot och rasistiska uttalanden? Jag bara undrar!
