Krönika: Ljuset i mörkret
Under veckan som gått har jag fått ur mig många av mina tankar kring frågor som rör supporterkultur, tacklingar och annat hockeyrelaterat. Nu ska jag ge er en krönika om någonting helt annat, nämligen julen och glädjen i den.
Lucia var igår. Själv besökte jag ett tåg med ett gäng tjejer som skulle försöka sjunga. Nåja, vi kan väl säga att jag har hört bättre. Men det är ändå under denna tid som många beklagar sig över mörkret och det tråkiga vädret. Personligen älskar jag den här årstiden, mitt under brinnande hockeysäsong (landslaget inte inräknat) och dessutom en högtid som många människor har lätt att glömma bort meningen med.
Julen knackar på och det får mig varje år att påminnas om hur mycket den betyder för barn. Barnen och framförallt, affärsverksamheten som tjänar hutlösa pengar på detta. Men det kan det ibland vara värt, så länge som människor blir glada av det. Men tänk vilken bedrift om alla människor kunde skippa en julklapp på hundra kronor och skicka till behövande fattiga människor. Som ett gäng kändisar sjöng för första gången 1984 (Band Aid): Den största gåvan de här människorna kan få i år är självaste livet, att få leva!
Varför är julen egentligen så underbar? Att göra människor glada är väl den största anledningen. Stämningen, musiken och självklart Kalle Anka, det är så man ryser. Och jag vet mycket väl vad vi Djurgårdare kan ge i julklapp till nära och kära. En biljett till festen på Hovet den femte eller matchen den 30:e, eller varför inte köpa någon av de vackraste souvenirerna som finns? Hos DIF kan du hitta stilrena och vackra sådana utan något djur eller indian på. Klockrent!
Vad är egentligen då inte så bra med julen? Det finns en hel del. Janssons Frestelse, grisfötter och lutfisk, är några saker jag bara mår illa av, det är ren ondska för mig. Detta tycker jag lika illa om som jag tycker om svartgula lag från Solna.
Uppe i Gävle har de en annorlunda jultradition, som ni säkert alla vet. Vad är oddset för att julbocken brinner på lucia? Ganska låga skulle jag tro. Men de som bränner upp denna julbock varje år måste tycka att jultomten är viktigare är bocken. Spännande är det i alla fall, varje år.
Nästa fredag kommer jag säkerligen inte få ut någon krönika med tanke på den tidsbrist det kommer vara sista dagarna före dopparedagen.
Men innan jul ska vi hinna med två ishockeymatcher. En hemma mot Södertälje och en borta mot Linköping, och skulle laget plocka sex poäng av sex möjliga så vore det en av de största julklapparna jag kan få innan jul!
Med detta önskar jag en riktigt God Jul – Och glöm inte Kalle Anka!
